Forum Psykisk ohälsa - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Varför är jag så lättirriterad??

    Lör 1 aug 13:04 Läst 0 gånger Totalt 22 svar
    Anonym (Arg)
    Visa endast
    Lör 1 aug 13:04

    Ahhh!!! Är så arg! Över små saker. Lättirriterad som tusan. Vill inte vara det men är det. Bor ensam så det är ingen som tar skada av det förutom jag själv.

    Ex. Något fastnar under foten när jag går, om det inte lossnar tills att jag lyft foten å tar nästa steg blir jag så irriterad så jag uttrycker *ah!!* och slänger med benet så bit-he*vetet ska lossna från foten.

    Eller något är i vägen, samma sak, har lust att sparka undan det som är i vägen.

    Eller jag märker att musiken är för högt helt plötsligt, så jag blir irriterad å drar lurarna ur öronen som en protest-gest.

    Stolen jag sitter på just nu knarrar för den är dålig i fogarna så den knappt håller ihop, har lust att riva sönder den å slänga ut den just precis nu.

    Och alla jävla popup fönster om att godkänna cookies på alla webbsidor jag besöker gör mig galen!

    Ni hör... Vad är det för fel på mig?

  • Anonym (Xylof­on)
    Visa endast
    Lör 1 aug 13:17 #1 +1

    Du är lättirriterad för att det är något annat större som stör dig.

    Så... Vad är du irriterad över EGENTLIGEN?

  • Anonym (Bakom­)
    Visa endast
    Lör 1 aug 13:19 #2 +1

    Det är nog annat som ligger och gror egentligen, men det tar du inte itu med utan det blir småsakerna som får ta smällen.

  • Anonym (CNN)
    Visa endast
    Lör 1 aug 13:20 #3

    Du är inte ensam. Här har du en till.

    Blir så jävla förbannad så jag skulle kunna slå folk.

    Tror jag måste börja äta antidepressiva.

  • Anonym (Q)
    Visa endast
    Lör 1 aug 14:14 #4 +1

    Äter och sover du ordentligt? Dricker du tillräckligt med vatten? Och hur är det med kaffe? Motionerar du tillräckligt? Är du stressad över något? Har du någon att prata med? Är du uttråkad och behöver nya utmaningar? Kan du se något mönster om när omvärlden blir mer påfrestande och irriterande?

    Meditation, mindfulness och motion brukar vara bra för att komma i balans. Och att prata med någon, en kompis eller någon annan du har förtroende för. Kanske skriva dagbok eller föra journal. Försök att hitta mening i ditt liv, eller mer precist, försök att mer medvetet lägga mer tid och energi på det som är meningsfullt i ditt liv.

  • Lör 1 aug 14:31 #5
    Anonym (Arg) skrev 2020-08-01 13:04:46 följande:

    Ahhh!!! Är så arg! Över små saker. Lättirriterad som tusan. Vill inte vara det men är det. Bor ensam så det är ingen som tar skada av det förutom jag själv.

    Ex. Något fastnar under foten när jag går, om det inte lossnar tills att jag lyft foten å tar nästa steg blir jag så irriterad så jag uttrycker *ah!!* och slänger med benet så bit-he*vetet ska lossna från foten.

    Eller något är i vägen, samma sak, har lust att sparka undan det som är i vägen.

    Eller jag märker att musiken är för högt helt plötsligt, så jag blir irriterad å drar lurarna ur öronen som en protest-gest.

    Stolen jag sitter på just nu knarrar för den är dålig i fogarna så den knappt håller ihop, har lust att riva sönder den å slänga ut den just precis nu.

    Och alla jävla popup fönster om att godkänna cookies på alla webbsidor jag besöker gör mig galen!

    Ni hör... Vad är det för fel på mig?


    Kan känna precis så med. Man är sjukt lättirriterad. Har blivit det mer och mer med stigande ålder. Har funderat en hel del på det och en stor del är att jag är uttråkad på mitt liv tror jag. Vet inte vad jag ska med mitt liv till. Har inga mål eller planer utan tar bara dagarna som de kommer.

    Min fru har inte samma behov som mig utan nöjer sig med det lilla och blir irriterad på mig när jag är irriterad. Hon har nog med sitt arbete som tar kraft och energi.

    Vet inte vad jag ska göra åt det faktiskt.
  • Anonym (U)
    Visa endast
    Lör 1 aug 15:35 #6
    Anonym (CNN) skrev 2020-08-01 13:20:36 följande:

    Du är inte ensam. Här har du en till.

    Blir så jävla förbannad så jag skulle kunna slå folk.

    Tror jag måste börja äta antidepressiva.


    Medicin är väl sista utvägen man tar. Någon självhjälpsbok eller motion är bättre att börja försöka med..
  • Anonym (Arg) Trådstartaren
    Visa endast
    Lör 1 aug 16:57 #7
    Anonym (Xylofon) skrev 2020-08-01 13:17:19 följande:

    Du är lättirriterad för att det är något annat större som stör dig.

    Så... Vad är du irriterad över EGENTLIGEN?


    Anonym (Bakom) skrev 2020-08-01 13:19:50 följande:

    Det är nog annat som ligger och gror egentligen, men det tar du inte itu med utan det blir småsakerna som får ta smällen.


    Mjo... Ni har säkert rätt... Jag mår inte så bra för tillfället, och har nog inte varit riktigt lycklig på gud vet när. Trodde bara inte att lättirriterad hade med det och göra, men kanske är så.

    Har haft flera dåliga förhållanden som jag inte bearbetat ordentligt. Hade ett bättre sedan dess men det lyckades inte heller. Nu har jag hunnit bli 27 och känner mig misslyckad för att nu har alla andra barn och hem och hus och här står jag med en handfull misslyckade förhållanden med även fysisk och psykisk misshandel. Och sedan ålderskris på det.

    Nu vill jag bygga upp mig själv men känner mig nedstämd att jag inte gjorde det för 10år sedan. Då kunde jag mått bra idag istället för att börja bygga upp mig när jag redan hunnit bli 27... Har liksom inget självförtroende heller... Har iallafall tagit steget att skaffa någon att prata med vilket känns bra iallafall.

    Ja, lite sånt här som isåfall skulle vara den bakomliggande orsaken.
  • Anonym (U)
    Visa endast
    Lör 1 aug 17:04 #8
    Anonym (Arg) skrev 2020-08-01 16:57:26 följande:
    Anonym (Bakom) skrev 2020-08-01 13:19:50 följande:

    Det är nog annat som ligger och gror egentligen, men det tar du inte itu med utan det blir småsakerna som får ta smällen.


    Mjo... Ni har säkert rätt... Jag mår inte så bra för tillfället, och har nog inte varit riktigt lycklig på gud vet när. Trodde bara inte att lättirriterad hade med det och göra, men kanske är så.

    Har haft flera dåliga förhållanden som jag inte bearbetat ordentligt. Hade ett bättre sedan dess men det lyckades inte heller. Nu har jag hunnit bli 27 och känner mig misslyckad för att nu har alla andra barn och hem och hus och här står jag med en handfull misslyckade förhållanden med även fysisk och psykisk misshandel. Och sedan ålderskris på det.

    Nu vill jag bygga upp mig själv men känner mig nedstämd att jag inte gjorde det för 10år sedan. Då kunde jag mått bra idag istället för att börja bygga upp mig när jag redan hunnit bli 27... Har liksom inget självförtroende heller... Har iallafall tagit steget att skaffa någon att prata med vilket känns bra iallafall.

    Ja, lite sånt här som isåfall skulle vara den bakomliggande orsaken.

    Eh. De flesta få väl barn vid 29-31.. Är väl bara otur just dina vänner fått barn nu. 


    Är 27 och har inte ens haft pojkvän än..

  • Anonym (Arg) Trådstartaren
    Visa endast
    Lör 1 aug 17:06 #9
    Anonym (Q) skrev 2020-08-01 14:14:19 följande:

    Äter och sover du ordentligt? Dricker du tillräckligt med vatten? Och hur är det med kaffe? Motionerar du tillräckligt? Är du stressad över något? Har du någon att prata med? Är du uttråkad och behöver nya utmaningar? Kan du se något mönster om när omvärlden blir mer påfrestande och irriterande?

    Meditation, mindfulness och motion brukar vara bra för att komma i balans. Och att prata med någon, en kompis eller någon annan du har förtroende för. Kanske skriva dagbok eller föra journal. Försök att hitta mening i ditt liv, eller mer precist, försök att mer medvetet lägga mer tid och energi på det som är meningsfullt i ditt liv.


    Tack för ditt svar. Äter och sover ordentligt gör jag men man kunde ju äta bättre mat, vilket jag försökt börja med... Dricker tillräckligt tror jag också att jag gör. Jag dricker inte kaffe. Motionen kunde jag utföra mera tunga pass. Men har börjat på iallafall, jag har hund så ute och promenerar är jag varje dag naturligtvis. Men har nu också testat springa lite med hunden.

    Stressad kan jag möjligtvis vara, en inre stress... Läs under i föregående svar vad som är orsakerna till det. Jag har några att prata med men ibland vågar jag inte riktigt älta så mycket som jag skulle vilja älta saker, det känns som att jag är jobbig då... Går dock hos psykolog/terapeut men är paus nu under sommaren och jag längtar tills vi återgår.

    Uttråkad, ja! Vill göra något men vet inte hur, får lust att flytta till ett annat land en tid eller nåt i den stilen. Vill ut, ha roligt, festa, resa... nåt! Jag kan tyvärr inte se något tydligt mönster... :/

    Tack för alla fina tips
  • Anonym (Arg) Trådstartaren
    Visa endast
    Lör 1 aug 17:10 #10
    Anonym (U) skrev 2020-08-01 17:04:55 följande:

    Eh. De flesta få väl barn vid 29-31.. Är väl bara otur just dina vänner fått barn nu. 

    Är 27 och har inte ens haft pojkvän än..


    Mjo, jag vet om att det inte ser ut såhär som hos mig överallt i världen/landet men hos mig gifter sig *alla* (såklart inte alla) men vanligtvis kring typ 18-25 och sedan massa barn på det. Nu bor jag på en liten plats men så ser det ut här. Så att stå som mig utan något vid 27 så då är man nog sen enligt folkets ögon. Jag stör mig sjukt mycket på folks syn här vart jag bor så jag har lust att flytta bara för det. Men alla jag känner bor ju häromkring så ...
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll