Dhalia skrev 2021-04-08 15:52:45 följande:
Ja har om en vecka exakt nu, 15 april. Blir då i v7+3. Men har ingen bra känsla alls. Molvärken man hade i början har försvunnit och kände bara i morse lite grann som något konstigt i sidan annars känns allt stilla i magen sedan 1 vecka tillbaks. Ryggen gör inte lika ont längre, fick nästan direkt ont när jag plussa tidigt där men det har också lugnat sig, har ju försökt sova på sidan och med kudde mellan benen vet inte om det har hjälpt då. I helgen var jag mest trött och frusen av mig men vi var också iväg och var ute och gick mycket i skogen. Jag mår ju lite för bra. Brösten började ömma i typ v4+6 där så ganska sent denna gången. Dem är mer svullna än vanligt fortfarande men de ömma har minskat en aning tycker ja, dem blev aldrig så riktigt ömma som de har varit första graviditeten. Några gånger har jag kännt illamående men tror mer de inbillning. Lite annorlunda allting denna gången också. Så känns ju inget vidare för allt blir bättre och inte värre :( vet inte vad man gör ifall det blir igen MA visserligen har vi rätt då till missfallsutredning men jag orkar inte va med om ett till igen och börja om allt igen. Har ju inget hopp om den i frysen på Livio ska gå vägen heller känns som den skulle slutat i ett MA också. Mycket har spökat i huvudet dem senaste dagarna :/
Åh vännen

förstår såklart din oro, men så länge du inte blöder en massa tycker jag att du ska (försöka) lämna oron och vara neutral till det hela. Jag vet hur cynisk man blir i den här processen och att om man inte mår rent utav skitdåligt så blir man jätteorolig att något är fel. :/ jättetrevkigt att det ska vara så men det är så vi funkar..
Försök att bara få dagarna att gå men ta inte ut något i förskott innan din VUL, det är så dumt att gå och sörja innan man vet någonting om lilla livet där inne.
Jag lärde mig det den gången jag faktiskt blev gravid och det höll i sig hela vägen, jag oroade mig konstant och en dag i v 9 eller liknande när jag inte kände något illamående var jag stensäker på att fostret hade dött men när jag kom in till VUL var allt lugnt. Där kom vändningen och jag bestämde mig för att skärpa till mig och vara gravid tills motsatsen bevisats och inte gå och förvänta mig katastrofer.
Stor kram till dig

förstår såklart din oro men försök håll dig neutral.