Valde att skaffa bara ett bern, hade det vart bättre med två och skiljas?
Jag har alltid tänkt mig som 3-barns-mamma under uppväxten.
Blev gravid och hade jättejobbig graviditet med massa viktuppgång, foglossning som gjorde att jag inte kunde stå mer än någon minut. Att plocka upp diskmaskinen gick inte utan att vila 4 gånger, och detta höll i sig ett år efter förlossningen.
Pappan fich förlossningsdepression och tog inte till sig barnet förrens han var 1,5 de gick i terapi tillsammans jättelänge.
Pappan klarade inte av barnet när han skrek utan blev förbannad istället. Han fick sova i ett annat rum på natten barnens första 3 år för barnet hade väldigt litet sömnbehov och var vaken flera timmar på nätterna. Nu sover han exemplariskt.
Efter allt detta ville jag inte ha fler barn. Men sonens högsta önskan har alltid varit att ha ett syskon. Han är 10 nu. Han är så ensam.
Gjorde vi fel som inte skaffade ett barn till? Mitt och pappans förhållande hade aldrig klarat sig, vi hade gått isär vid nästa barn.
Men massor av familjer går isär idag, det är liksom inget ovanligt. Hade ett syskon varit mer värt för honom än en mamma/pappa/barn-familj?