Trött på partner efter ett halvår?

Men varför flyttade ni ihop så fort? Innan man nappa känner varann? 

knappt 

Han sålde sin lägenhet och skulle bo hos en kompis tills han hittade en i det området han ville bo i. I samma veva behövde hans bror och hans barn bo hos han ett tag så då sa jag att han kan väl lika gärna flytta hit än att köpa en annan hastigt och som överallt brist på hyres.

Det gäller nog att hitta en partner som har liknande behov som en själv. Alternativt att man hittar någon som är iväg på saker tillräckligt mycket så man får tid ensam hemma tack var det. Men där finns det även många som sen är missnöjda efter att man fått barn och där karln fortsätter att dra iväg trots att man vill ha avlastning hemma.

Eller om din sambo är iväg på något, boka inte in någon kompis just den dagen utan ta det en annan dag när din sambo är hemma. Då får du mer tid för dig själv.

Saken är den att jag är väldigt impulsiv av mig som person. Planerar sällan saker med kompisar, oftast dagen innan men ibland samma dag med. Känns som jag är i ett fängelse och inte kan vara ensam när jag känner för det. Behöva planera en vecka framåt för att få va ensam hemma är inget för mig.

Du låter inte helt som "sambomaterial". 
Har ni pratat om detta? Din sambo kanske också känner att det inte blev som ni hade hoppats? 

Jag har också stort behov av att vara ensam och få space. Men när jag blivit så kär att vi flyttat ihop har ju detta upphävts eftersom jag älskar personen så mycket att jag vill vara tillsammans helahela tiden. När förälskelsen är borta efter nåt år märker man om man funkar ihop eller går varandra på nerverna.

Den ende som det inte funkat trots att jag var kär i honom var när jag var student och vi bodde i en stor etta tillsammans. Det fanns inga dörrar att stänga utom på toaletten, och tillslut blev man galen av att vara tillsammans hela tiden (men då pluggade vi, så vi satt hemma och pluggade tillsammans hela dagarna också).