Nu börjar skolångesten hos oss. Är ni fler därute med barn som redan panikar inför skolstarten? Hur hanterar ni det? Får ni hjälp av skolan?
Förra läsåret var bedrövligt och slutade med att jag i princip gick in i väggen. Så fort skolan slutar så släpper en tyngd och vi slappnar av allihop. (två barn på kö för npf-utredning)
Nu börjar paniken igen och jag känner att jag dras med i det redan.. Vad ska man göra?
Hej!
Jag tycker att du ska kontakta rektor/elevhälsan på skolan innan skolstart och berätta precis hur ni mår, hur förra läsåret var och försöka göra upp en plan för hur skolan ska agera i höst. Hur gamla är dina barn?
Jag tycker också att ni ska boka in regelbundna möten hela hösten med specialpedagogen på skolan så att du vet att du kan ta upp tankar och funderingar regelbundet och inte bara när det har hänt något.
Vill bara säga att du inte är ensam!
Hej Hannah!
Just skolstarten är extra jobbig för mitt barn och det vet de om, de kommer att vara extra uppmärksamma och stötta extra mycket. Men jag har ändå en klump i magen. Ska tillägga att det är under utredning nu och hen har ingen diagnos ännu. Även om jag vill påstå att det är tydligt så kan jag ju inte diagnosticera mitt eget barn.
Jag har ångest i princip varje dag när barnet är i skolan. Väntar mig ett samtal från skolan osv. Det är väldigt påfrestande.
Men mitt enda råd till alla där ute (npf eller inte), är att ha rutiner. Stenhårda, orubbliga rutiner. Utöver rutiner så går vi på regelbundna samtal via skolan. Det kan vara skönt, men brukar ha ångest inför varje samtal men efteråt känns det helt okej.
Hej, jag förstår dig delvis, ett av barnen har Autism men de andra 2 inget Npf, men de är alla lite pirriga och nervösa. Lite oro. Lite kul tycker de alla 3. Men känner mest uh. Även om de trivs bra väl igång sedan.
Ja, nu börjar ännu en på högstadiet så det är klart hen är extra pirrig. Hen har ju iaf ett syskon där redan.
Jag tycker att sommarlovet gör att jag gått in mer i väggen än tidigare. Då skolan är ett stort andningshål.
Dock en hel del möten och så vidare med lärare, specialpedagoger, kurator men vi har en bra grundlinje som vi följer. Äntligen har vi pedagoger som är pedagoger på riktigt för tonåringen.
Sedan har vi Bup som inte är till någon hjälp alls här utan bara kastar diagnoser på barn och sedan står man där. Min autistiska tonåring är normalbegåvad, en orolig själ också, just förändringen är svår för hen. Denne är även nervös när skolan ska sluta. Pga då kan det hända oförutsedda saker. Även om vi planerar och också låter hen ha ett stort frirum om säger så.
Men hen gillar att veta vad som ska hända. Helst liknande dagsrutiner året om varje dag.
Vad hände hos er i skolan under förra läsåret som gjorde att det blev så katastrofalt?
Jag är så glad att mina barn iaf 2, nu lämnat en skola som inte uppmärksammade ena barnets enorma svårigheter utan vi fick tjata i flera år, innan hen då fick en autismdiagnos lagom till åk 7.
Sedan var det precis som att de vill straffa det andra barnet snäppet yngre då (och oss givetvis, vi var aldrig hotfulla, otrevliga eller knäppa som man tyvärr hör en del föräldrar vara mot lärare) genom att problematisera allting. Ringa om allt möjligt hittepå. Dåliga betyg trots alla rätt på prov, osv och läxinlämningar, stora och avancerade specialarbeten Alltid kunde man trycka nedåt med argumentet, att barnet argumenterade för lite muntligt.
Har tyvärr ett barn kvar på skolan, hen är ett barn som redan ligger långt före de andra i klassen så börjar skolan jävlas även med hen så ja, ja då vet jag inte vad vi gör. Gud. Ja, nu har jag skolångest igen.
Jag trodde i början av sommaren att det var en medicinjustering som gjorde att min kvävande konstanta ångest och stress i kroppen försvann. Var så glad och har mått prima i sommar. Men så fort det närmade sig skolstart och dottern började må dåligt så kom det tillbaka. Var så stressad inför samtal med elevhälsan att jag grinade en skvätt på toan. Det är ju helt orimligt och saknar proportioner totalt.
Jag behöver nog samtalsstöd för egen del..
Ja, det låter det som. Finns det möjlighet till det vis dotterns vårdkontakter?
Är du ensam förälder? Det är så klart mycket tyngre att bära sånt här själv än om man är två.
Hej,
Min dotter (och jag) har också skolångest så ni är inte alls ensamma. Bra idé med Elevhälsan! Är det någon som Vet vad de kan hjälpa till med rent praktiskt? Tack
Jag har en son på 11 som har autism och adhd. Här är ångesten hos grabben hög. Vi har kommit överens med rektor och elevassistent att lägga starten 3 dagar senare eftersom det är lite lugnare då. Ham deltar inte i klass utan har ett eget rum med anpassade arbetsuppgifter. Vi har kontinuerlig samverkansmöten med rektor och elevhälsan för att stämma av att planeringen följs och går framåt. Jag har även en god dialog med min chef som har kännedom om situationen. Behöver jag arbeta hemifrån eller gå tidigare så går det att anpassa mitt arbete. Tyvärr har inte alla samma privilegium men dialog med chef är en förutsättning när en har barn med npf.
Det kommer gå bra och lycka till.
Ja, och skilsmässa är vanligare i familjer med barn med npf. Det är jobbigt och tärande.
Hoppas att du kan få stöd där. Har du möjlighet till avlastning någonstans, någon släkting eller kompis som kan vara med barnen, eller ett par av dem, så att du får lite vila?
Ja, det behövs nog. Inget konstigt verkligen. Läst ditt svar på inlägg här uppe. Fruktansvärt med sådana möten när man sitter helt själv som förälder och de andra blir som motståndare. Har fått ta lugnande före möten med skolan tidigare. Inga hästdoser, utan bara så man kan gå dit och inte börja gråta så fort man ska börja formulera sig.
Kan du hitta någon form av stödperson? Om barnet får en diagnos kan man få visst stöd tror jag via LSS. Ett problem är man blir så uttröttad att man orkar inte ens söka el hitta lösningar och information. Då är vi ändå 2 vuxna men jag är som en knappt halv pga egen annan sjukdom.
Såg nu att du stod i kö till föräldrastöd. Hör med kommunen också.
Idag började skolan för min dotter och hennes ångest var stor när vi klev in på skolgården. Fullt med barn och lärare & knappt någon hälsade. Puh, sitter och gråter och bara väntar tills hennes skoldag är slut så jag får hämta hem henne. Är FL just idag. Förstår inte hur hon/ jag ska orka en hel termin. Föräldrastöd vore kanske även här på sin Plats. Ville mest skriva av mig.
Lycka till alla Föräldrar med barn med NPF!
Styrkekramar
Idag är sista lediga dagen för oss. Försöker förbereda så gott det går inför skolstarten i morgon. Men ångesten byggs upp här.. Ser inte fram emot kvällen.
Alla kläder är fel (nya), håret är fel, allt jag säger är fel. Konstanta vredesutbrott. Tur att de två yngre iaf ser fram emot skolstarten.
Tack för din kommentar att du önskade att min dotters dag varit bra! Väldigt ofta känner jag mig så ensam med ett barn med NPF & blir så glad för lite förståelse.
Jag förstår precis det du skriver med konstanta vredesutbrott, det är verkligen jobbigt! Här är det kläder som är fel, nästan all mat fel, att göra läxor helt omöjligt.
Jag vill önska ditt barn & dig lycka till imorgon. Hoppas dagen blir bra! Berätta gärna hur det gick.
Hoppas allt har gått bra för er första skolveckan! Här har det gått över förväntan, mycket beröm till mitt barn från skola och kurator. Hen har även fått en enskild plats i kapprummet för att få det lugnare kring sig. Är tacksam över den goda kontakt vi har med läraren, jag brukar smsa de mornar det har varit jobbigt att komma iväg hemifrån och fråga hur det är i skolan. Det kan jag varmt rekommendera! Man blir lugn med ens när man får höra att det är bra, och är det inte bra så vet man det iallafall då och inte på eftermiddagen när man gått och oroat sig hela dagen.
Hur går det för er?
Vi är redan igång med magont/migrän och frånvaro. Min stressnivå har stegrats rejält. Föräldrastödet från BUP kommer först nästa termin.. Skolmöten hägrar i september och jag känner redan att jag bara vill sätta mig på ett tåg till Sibirien typ. Hur ska man orka detta?
Har era barn hög frånvaro? Och hur reagerar skolan isåfall på det?
Så skönt med jullov! Det behövdes. God jul på er!