Forum Anonyma diskussioner - Samhälle
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Hur kan vuxna människor tycka en medalj är viktigt??

    Mån 10 aug 12:25 Läst 0 gånger Totalt 8 svar
    Anonym (Hur?)
    Visa endast
    Mån 10 aug 12:25

    Jag har återkommande läst om vuxna som håller på med diverse motionslopp i olika sporter. Ofta löpning men säkert även andra. Människor som är medelmotionärer på olika nivåer men ingen elit alls. 

    Många verkar alltså tycka det är en kul aktivitet med motionslopp. Vilket ju är kul, som en social grej osv. Men så läser jag om att många bara deltar i de lopp där man får en medalj efteråt. Och då är det som att hjärnan kokar över. VARFÖR vill man ha en medalj för att man deltagit i en aktivitet som vuxen? Alltså min 12-åriga dotter tycker inte ens längre det är viktigt att få medalj när hennes lag deltagit i någon tävling. 
    Och så finns det vuxna som tycker medaljen är avgörande för att delta eller ej.. 

    Är det i nivå med alla som lägger upp varje träningsrunda på FB - syns den inte där finns den inte? Har jag inte medalj har jag inte deltagit? Vad hände med att göra saker för sin egen skull och inte för att visa upp det?

  • Anonym (F)
    Visa endast
    Mån 10 aug 12:44 #1
    Anonym (Hur?) skrev 2020-08-10 12:25:42 följande:

    Jag har återkommande läst om vuxna som håller på med diverse motionslopp i olika sporter. Ofta löpning men säkert även andra. Människor som är medelmotionärer på olika nivåer men ingen elit alls. 

    Många verkar alltså tycka det är en kul aktivitet med motionslopp. Vilket ju är kul, som en social grej osv. Men så läser jag om att många bara deltar i de lopp där man får en medalj efteråt. Och då är det som att hjärnan kokar över. VARFÖR vill man ha en medalj för att man deltagit i en aktivitet som vuxen? Alltså min 12-åriga dotter tycker inte ens längre det är viktigt att få medalj när hennes lag deltagit i någon tävling. 

    Och så finns det vuxna som tycker medaljen är avgörande för att delta eller ej.. 

    Är det i nivå med alla som lägger upp varje träningsrunda på FB - syns den inte där finns den inte? Har jag inte medalj har jag inte deltagit? Vad hände med att göra saker för sin egen skull och inte för att visa upp det?


    Nu tillhör jag inte de fanatiska som väljer bort lopp som inte har medalj, men är dessa personer verkligen så måmga? Jag har gjort säkert över 200 lopp och jo, jag kan känna på någon gammal någon medalj i handen då och då, även om de flesta ligger i en låda. Att någon skulle köra ett lopp bara för att visa det för andra tror jag inte en sekund på, det är bara lite småskryt och bekräftelse att lägga ut medaljen på sociala medier efteråt. Ett bevis att man genomfört eller klarat en viss tid. Är det så mycket att hänga upp sig på? Vi delar ut medaljer på alla lopp jag varit arrangör för och ännu har ingen avsagt sig den.

    Sen beror det väl på ansträngningen kan jag tycka. Att samla ihop ett gäng kollegor och köra en Bellmanstafett är sociala och inte så superansträngande. Men att göra en Svensk klassiker eller en långdistanstriathlon är på en annan planet. Jag har provat alltihop.

    Ett kvitto på att det är genomfört är viktigt, oavsett nivå och en medalj är iaf lättare än diplom, även om flera lopp delar ut bägge.

    Sen håller jag med dig om att de som lägger ut varenda träningsrunda på sociala medier blir tjatiga att följa till slut.
  • Anonym (Hur?) Trådstartaren
    Visa endast
    Mån 10 aug 12:56 #2
    Anonym (F) skrev 2020-08-10 12:44:45 följande:
    Nu tillhör jag inte de fanatiska som väljer bort lopp som inte har medalj, men är dessa personer verkligen så måmga? Jag har gjort säkert över 200 lopp och jo, jag kan känna på någon gammal någon medalj i handen då och då, även om de flesta ligger i en låda. Att någon skulle köra ett lopp bara för att visa det för andra tror jag inte en sekund på, det är bara lite småskryt och bekräftelse att lägga ut medaljen på sociala medier efteråt. Ett bevis att man genomfört eller klarat en viss tid. Är det så mycket att hänga upp sig på? Vi delar ut medaljer på alla lopp jag varit arrangör för och ännu har ingen avsagt sig den.

    Sen beror det väl på ansträngningen kan jag tycka. Att samla ihop ett gäng kollegor och köra en Bellmanstafett är sociala och inte så superansträngande. Men att göra en Svensk klassiker eller en långdistanstriathlon är på en annan planet. Jag har provat alltihop.
    Ett kvitto på att det är genomfört är viktigt, oavsett nivå och en medalj är iaf lättare än diplom, även om flera lopp delar ut bägge.

    Sen håller jag med dig om att de som lägger ut varenda träningsrunda på sociala medier blir tjatiga att följa till slut.
    Jag har läst om många. Det verkar vara framför allt de som är ganska långsamma som bryr sig...

    Sen förstår jag att det är skillnad om man gjort en klassiker eller sprungit sthlm maraton, det är ju en riktig prestation. Att hanka sig runt tjejmilen på 1,5 timme är det inte...
  • Mån 10 aug 13:23 #3

    Långsam här som älskar medaljer. Ja, det kanske är barnsligt. Men låt oss vara det.

    Inget lopp utan medalj.

    Ja, allt sparas, även nummervästar.

    De medaljer jag är mest stolt över är tjejvasan och stafettvasan.

    Även midnattsloppet (men man kan inte hänga upp de medaljerna :( )

    Mer medaljer åt folket.

  • Mån 10 aug 13:32 #4
    Anonym (Hur?) skrev 2020-08-10 12:56:57 följande:

    Jag har läst om många. Det verkar vara framför allt de som är ganska långsamma som bryr sig...

    Sen förstår jag att det är skillnad om man gjort en klassiker eller sprungit sthlm maraton, det är ju en riktig prestation. Att hanka sig runt tjejmilen på 1,5 timme är det inte...


    Att hanka runt tjejmilen på 90 minuter kan vara den största prestation som denna kvinna gjort.

    Det är faktiskt en större prestation för den kvinna som alltid varit sämst att ta sig genom ett sådant lopp än den erfarne maratonlöparen.
  • Anonym (F)
    Visa endast
    Mån 10 aug 13:55 #5
    sextiotalist skrev 2020-08-10 13:32:08 följande:

    Att hanka runt tjejmilen på 90 minuter kan vara den största prestation som denna kvinna gjort.

    Det är faktiskt en större prestation för den kvinna som alltid varit sämst att ta sig genom ett sådant lopp än den erfarne maratonlöparen.


    Håller med. Min första Vätternrundan, otränad och något överviktig tog över 17h. Kramp och tårar innan jag ens kommit halvvägs. Sliter mig i mål.

    6 år senare tog det mindre än halva tiden. Vilken prestation var bäst? Det snabbaste året innebar mängder med systematiserad träning innan, men så hårt som jag endorfinknarkade då var ett hårt intervallpass en ren belöning.
  • Mån 10 aug 14:03 #6

    Medaljerna för Lidingöloppet och Sthlm Marathon kan jag tycka är lite kul att ha kvar. Det är en gång och kanske aldrig mer. 

    De medaljerna som kommer när man springer vanliga millopp i hemstaden däremot, aldrig satt något värde i dessa. Skriver aldrig ut diplom heller.

  • Mån 10 aug 14:40 #7
    cosinus skrev 2020-08-10 14:03:04 följande:

    Medaljerna för Lidingöloppet och Sthlm Marathon kan jag tycka är lite kul att ha kvar. Det är en gång och kanske aldrig mer. 

    De medaljerna som kommer när man springer vanliga millopp i hemstaden däremot, aldrig satt något värde i dessa. Skriver aldrig ut diplom heller.


    Det är lopp jag aldrig kommer springa. Så mina "futtiga" millopp har stort värde för mig
  • Anonym (F)
    Visa endast
    Mån 10 aug 15:20 #8
    sextiotalist skrev 2020-08-10 14:40:51 följande:

    Det är lopp jag aldrig kommer springa. Så mina "futtiga" millopp har stort värde för mig


    En mil på tröskel var det jobbigaste för mig när jag höll på. Det gör ju ont hela vägen. Heja alla som springer oavsett. Nu ska jag hem och rota runt bland mina medaljer :)
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll