Långsam här som älskar medaljer. Ja, det kanske är barnsligt. Men låt oss vara det.
Inget lopp utan medalj.
Ja, allt sparas, även nummervästar.
De medaljer jag är mest stolt över är tjejvasan och stafettvasan.
Även midnattsloppet (men man kan inte hänga upp de medaljerna :( )
Mer medaljer åt folket.
Jag har läst om många. Det verkar vara framför allt de som är ganska långsamma som bryr sig...
Sen förstår jag att det är skillnad om man gjort en klassiker eller sprungit sthlm maraton, det är ju en riktig prestation. Att hanka sig runt tjejmilen på 1,5 timme är det inte...
Medaljerna för Lidingöloppet och Sthlm Marathon kan jag tycka är lite kul att ha kvar. Det är en gång och kanske aldrig mer.
De medaljerna som kommer när man springer vanliga millopp i hemstaden däremot, aldrig satt något värde i dessa. Skriver aldrig ut diplom heller.