Namnet Astrid?

Eftersom Märta slutar på A, tycker du att Astrid ger mer uttryck för styrka än Märta då? Vad tycker du att Märta signalerar? nyfiken

Visst kan även Märta signalera styrka, sånt beror ofta på vilka associationer ett namn ger. Dessa är ju olika för oss alla. För mig är Märta en lite pimpinett småvuxen dam, med klara regler om vett och etikett (det beror säkert på en grannfamilj under min uppväxt där det fanns en sådan Märta).

Det där med att namnet i sig signalerar styrka när de avslutas med en konsonant beror på att vi i vår språkmiljö generellt har pojknamn som avslutas med konsonant och flicknamn med vokal.

Min systers dotter heter Astrid, hon bor i Kanada och där är det nog ganska ovanligt, men tycker att det är ett väldigt fint namn. Fanns på min lista över eventuella namn till framtida barn. 
Hade också en kompis när jag var yngre som heter Astrid. 

Nä! Har aldrig gillat namn som Åsa, Märta, Östen, Åke, Mårten, Börje, Örjan, Jöns, Pär med ä, Jörgen etc. Gubbnamn och tantnamn för mig! Opraktiskt också när man ska utomlands.

Å Ä & Ö i efternamn har jag inget emot.

Nej, för jag har aldrig hört ordet "såsbög". Hur vanligt är det?

Men varför skulle kvinnliga namn (sådana som slutar på A) inte kunna signalera styrka?

Jag tycker det är rätt fördomsfullt att förknippa kvinnligt med svaghet och manligt med styrka.

Iofs bryr jag mig inte om vad namnet signalerar, eftersom styrkan finns i personen, inte i namnet. Men namnet Astrid för mig signalerar "traditionellt, klassiskt och fornnordiskt".

Men det är väl minst lika opraktiskt i efternamn! Bäst att Lindström byter namn till Lindstrom och Björk till Bjork.

Men artisten Björk har ju klarat av att bli berömd trots sitt nordiska Ö (förekommer i tyskan och turkiskan också).

Planerar man att inom kort flytta till något engelsk-språkigt land förstår jag om man vill ha ett internationellt namn. Annars tycker jag inte man ska skämmas för sitt ursprung, något man måste dölja. Alla dessa namn är traditionella svenska/nordiska namn. 

Förstår inte att "tantnamn" och "gubbnamn" öht är relevant. Du och dina barn kommer också att bli tanter och gubbar en dag och man blir det inte tidigare pga sitt namn. Skulle du se en tant i en femårig Märta?

Det är synnerligen subjektivt. Har man en personlig negativ association till en "tant Märta/Astrid" el "farbror Mårten/Jörgen" är det klart att man inte väljer det namnet. Men det är ju ointressant för andra. Själv associerar jag Mårten till unga killar för att det är de enda jag mött med det namnet.

Jag gillar Astrid, kan hålla med om att det är väldigt vanligt bland skolbarn numera, men det gör inte namnet mindre fint.

Men då gillar jag också skandinaviska namn som stavas som de låter och även med Å, Ä eller Ö  

Upplever det som osmidigt men namn där man måste göra tillägg om stavningen; "Filip med ph" eller "Lukas med c". Har inte heller förstått mig på varför Å, Ä eller Ö skulle vara något negativt.

Du har helt rätt, det borde inte vara så. Men ofta gör vi sådana kopplingar, medvetet eller omedvetet. 

Jag tycker om Astrid. Känns inte alls gammalt, utan väldigt fint och fräscht. Det hjälper ju också att det fungerar så bra internationellt och jag tycker att det är rätt roligt att en karaktär i både Crazy Rich Asians och How To Train Your Dragon fick heta Astrid. 

Astrid i draktränaren bidrar väl till att namnet uppfattas positivt bland yngre.

Varför arg gubbe? Jag sa inte ett ord om att det inte är vanligt bland barn. Det är det säkert. Jag sa att just jag inte träffat nån yngre än 50 år gammal. Vi umgås inte med dom som har småbarn för det är bara vi i vår ålder som har det. Närmsta släkten har inga barnbarn än heller. Jag har alltså noll koll på vad småbarn heter nuförtiden.

Ett mycket vackert namn.