Bestraffar en 8-åring

Jag lever tillsammans med en man som har 2 pojkarna sen ett tidigare förhållande, de är nu snart 8 och 9 år. Idag skrev hans exfru tillika barnens mamma till oss på morgonen och undrade om 8-åringen kunde få komma till oss för de skulle åka till en djurpark och enligt henne hade han betett sig så illa så han skulle inte få följa med. Han hade tydligen slagit till hans 6-åriga bonusbror. I min värld är det en alldeles för hård konsekvens men jag har som sagt inga egna barn ännu och håller på att snabblära mig föräldraskap och uppfostran. Men jag blir uppriktigt ledsen och arg för 8-åringens skull, att ge dem spelförbud eller liknande tar alldeles tillräckligt och jag tycker att det här var verkligen ett steg för långt.

Men vad anser ni andra föräldrar? Är det för hårt eller är det befogat? Vad skulle ni ha gjort?

Stabben1989

Äldre 13 Aug 15:59

#23

Jag har ingen förklaring eller redogörelse för vad som ledde till att han slog, enligt sms:et hade han " slagit med handflatan på huvudet, enligt 8-åringen för att busa". Han ska även tidigare på morgonen tydligen tryckt ner 6-åringen i soffan.

Men det är ändå bytesdag idag så jag får se om han vill prata om vad som hände när mamman lämnar dem ikväll. Hon verkar iaf ha lämnat honom hos barnens mormor och morfar över dagen medan de andra är på djurparken.

Kan tilläggas att 6-åringen och 8-åringen tvingas dela rum hos henne, så det kan ju på så vis vara förståeligt om det skaver och blir bråk ibland, även om det såklart aldrig är okej att göra illa någon. Men jag skulle nog ha hanterat det väldigt annorlunda och inte lämnat honom hemma för det.

Stabben1989

Äldre 13 Aug 17:51

#30

eva2killar skrev 2020-08-13 16:48:05 följande:

Tänk på att det inte i första hand är du som ska prata med barnet om vad som hände och hur han känner sig utan pappan.

Men det är bra att du är uppmärksam om han är ledsen och att inte hans äldre syskon pratat massor om utflykten och kanske tom retas.

Det är ju extra upprörande att mamman gör så här på bytesdagen. Då kan ju inte hon reparera relationen till honom och inte heller ta ansvar för sitt beslut. (Om det nu var hennes beslut, hon kan ju ha blivit ?tvingad? av sin sambo.)

Vet du varför han delar rum med sitt bonussyskon och inte sitt eget syskon?

Självklart är det pappan i första hand, dock har vi en väldigt god relation men jag tänkte att han får isf själv välja att prata om det. Hans äldre bror är en retsticka så jag är snarare beredd på att hindra honom från att högljutt skryta om allt han fått se och göra under dagen.

Tycker också det är beklämmande att hon gör det på bytesdsgen, tror hon hoppas att han ska ha hunnit glömma och förlåtit henne tills nästa mamma-vecka. Tror dock inte hon blev tvingad till det då det inte är första gången hon gör ett knepigt beslut gällande bestraffning, men det brukar oftast landa i att hon tycker att vi ska införliva bestraffningar som hon har bestämt för saker de gjort hos henne. Det brukar vi ju dock inte göra, har sagt att vi hanterar det med våra regler för våra veckor så får hon hantera det som händer hos henne.

Vet inte heller varför han delar rum med sitt ena bonussyskon, gissar att de ansåg att eftersom de två är minst ska de dela rum. Totalt blir de 5 barn då nya killen har 3 söner så det är nog rätt trångt.

Stabben1989

Äldre 14 Aug 10:42

#42

eva2killar skrev 2020-08-13 23:44:29 följande:

Oj, fem killar som ska samsas och tävla om uppmärksamhet. Och åttaåringen är näst yngst och blir grymt bestraffad när han ger sig på den han kan ta ut all frustration på. Inte bra. Hur länge har den här familjekoalitionen funnits?

Bor exets sambos barn där heltid? Om inte och de har varannanvecka för bägge syskongrupperna, tror du att ni kan påverka så att de kan gå lite omlott?

Hur trivs ditt äldre bonusbarn, kan han hävda sig i gruppen? I så fall kanske ni ska föreslå till mamman att åttaåringen bor ngn dag extra hos er typ 75/25 så att det blir lite lugn för honom och avlastning för den stora familjen.

De flyttade ihop nu i februari, men barnen har vetat om att föräldrarna dejtat några månader innan. Alla barn är där samtidigt men på halvtid, dvs alla barn kommer på torsdag och åker torsdagen därefter. Vi har försökt framföra att vi tycker att det vore bättre om de kan gå lite omlott så barnen får lite egentid med både mamma och pappa, dessutom funkar torsdagar dåligt för oss så vi har önskat att få byta till söndagar men det vägrar hon i sten för det är viktigt för henne att få en så kallad "barnfri vecka", själv mår jag illa bara av att höra ordet barnfri, men vi är väl alla olika och att vi har olika syn på det är nog tydligt men irrelevant för ämnet. Men jag förstår inte varför man skaffar barn om man inte vill vara med dem.

Den äldre har ett större självförtroende och duktig på att komma in i grupper då han gillar att vara lite clown och bjuda på sig själv och det verkar funka bättre iaf. Det är mest 8-åringen som har det jobbigare, han vill ibland komma till oss på "mamma"-veckan och vill få egentid och full uppmärksamhet. Tror han har det tufft bara att hävda sig mot sin karismatiska storebror så att få en paus även från honom verkar vara behövligt.

Stabben1989

Äldre 14 Aug 10:47

#43

fornminne skrev 2020-08-14 08:04:30 följande:

Barn som slåss eller gör fel på andra sätt måste givetvis få konsekvenser, men konsekvenserna måste vara rimliga och stå i proportion barnets ålder och mognad, samt det som har skett. Att inte få följa med till djurparken låter som ett alldeles för hårt straff om det bara handlade om lite gruff. Dessutom måste man se till pojkens hela livssituation. Det klart att en trångbodd, påtvingad bonusfamilj leder till gruff och frustration. Jag förstår att du är bekymrad ts, även om det egentligen är pappans och mammans sak att lösa. Vet du hur länge pojkarna har levt så här? Det låter som att mamman har flyttat ihop lite för fort med sin nya, eller som att de har det för trångt / är för många, och nu förmår hon inte riktigt hantera konsekvenserna. Även om det kan vara roligt med flera syskon - i bästa fall kan det bli en stor härlig gemenskap - har bonussyskon sällan den relationen eller närheten från början. Särskilt inte om de tvingas ihop på en relativt liten yta.

De flyttade ihop nu i februari och barnen visste om att föräldrarna dejtat några månader innan. Tror att det mest är att det är för trångt och jag vet dessutom att de typ rivit ut hela huset i nån form av renoveringskaos då hon började fixa överallt när de skulle flytta in. Hela gården är full med grejer och nu har de tydligen också gett sig på att måla om hela huset utvändigt. Min gissning är att de tänker försöka renovera kåken och sälja den med vinst för att kunna köpa något större men de har samtidigt pratat om att bygga ut så vad vet jag.

Stabben1989

Äldre 14 Aug 10:54

#44

Kan iaf tillägga lite hur historien slutade.

Som sagt hon skrev till oss och så att sonen inte skulle få följa med. Vi pratade hemma om vad vi skulle göra då vi inte vill vara en del av hennes bestraffning men samtidigt tyckte synd om pojken och svarade därför till slut att det var okej att han kom till oss men att vi ansåg att det var för hårt att han inte skulle få följa med till djurparken.

Hon svarade att det var för sent, de hade redan lämnat honom hos barnens mormor och morfar, och de andra var på väg till djurparken.

På kvällen när hon lämnade honom visade det sig att de hade ångrat sig och vänt och hämtat honom så han hade iaf fått följa med och var jätteglad. :)

Stabben1989

Äldre 14 Aug 19:13

#46

Nymphaea skrev 2020-08-14 17:28:41 följande:

Läst alla dina inlägg, TS. Skönt att historien slutade så bra. Dessutom tycker jag du verkar vara en toppenbonusmamma, så engagerad du är! Det enda du får vakta på är så att du inte bränner ut dig; hoppas pappan tar sitt ansvar för pojkarna.

Tack, jag gör mitt bästa men det funkar bra tack vare att pojkarna varit fantastiskt varma och öppna med mig sen dag ett, så vi blev snabbt som en liten egen familj. :) gällande deras pappa är han otroligt engagerad och ansvarstagande, så ingen oro för att jag bränner ut mig, vi hjälps åt men har ändå en fördelning att det är hans barn och hans ansvar i första hand.

Stabben1989

Äldre 15 Aug 10:21

#52

eva2killar skrev 2020-08-14 19:20:15 följande:

Hej, tänker inte kommentera att de först körde killen till mormor o morfar och sedan ångrade sig. Det är ett helt eget kapitel.

Jag tycker det är klokt av din sambo och dig att neka vara en del av mammans konsekvens/straffutfärdanden.

Det här är ju en ny bonusfamilj (skrev du att de bara dejtat några månader innan ihopflytt) och mycket kommer hända, speciellt med renoveringskostnader.

Ni bör nog tänka igenom alla möjliga scenarier så ni har färdiga strategier eftersom man ju inte alltid har tid att samråda. Plötsligt ringer fritids dig på mammaveckan och säger att killen är otröstlig och vill att pappa hämtar men de får inte tag i din sambo.

Så ni har redan tänkt på att föreslå omlott (klokt) men fått ett klart nej. Det är väl inte dags att börja ? bråka? om det än men det är ju inte så att mammans önskemål är huggna i sten. Hur ställer hon sig till att lillebror bor mer hos er, han verkar ju vilja det själv?

Och det där att du inte har egna barn, dvs erfarenhet tycker jag inte du ska oroa dig för. Du resonerar klokt och balanserat.

I det här fallet så är mammans åsikter hugga i sten, han har försökt via samarbetssamtal via soc för att få hjälp att få henne att inse att man måste kunna kompromissa och kommunicera på ett bra sätt utan att det ska bli bråk men hon valde att avsluta samtalen efter några gånger då hon inte tyckte att det gav nåt (för soc sa ju att hon måste gå på vissa av min sambos önskemål och eftersom hon inte fick medhåll blev det jobbigt). Lillen har vid några sagt att han vill bo heltid hos oss men han är ju samtidigt för liten att fatta såna beslut då det kan svänga snabbt. Dock känner sig mamman redan hotad av mig i rollen som mamma och jag vet att såna uttryck tar hårt, och det gör att hon istället numera försöker köpa deras kärlek med nya prylar. Hon har själv erkänt att hon gör så när de försöker få sympatier.

Stabben1989

Äldre 17 Aug 13:52

#61

bra03 skrev 2020-08-17 12:42:10 följande:

Det kanske är ett diagnosbarn som slåss och är allmänt oaktsam. Vi har också en sån i familjen och jag kan lova dig att familjedynamiken blir så mycket bättre om vi gör saker med bara de andra barnen. Ingen bråk, inga utbrott - ingen jävla diagnos!!

Kan meddela att det föreligger ingen misstanke om diagnos. Han är aldrig våldsam eller utåtagerande hemma hos oss, det verkar bli ett bekymmer hemma hos mamman.

Bestraffar en 8-åring

INNEHÅLL