Sambolagen, bostadsrätt

Det beror ju på omständigheterna. Om vi båda är föräldralediga/vabbar lika mycket, jobbar lika mycket, delar lika på omkostnaderna osv, så ja, då hade jag nog också tillhört ?de lurade? som inte tyckt det hade känts rätt att ta halva kakan av hans insats. Men visst, hade han varit otrogen ett halvår efter vi flyttat ihop så hade jag förmodligen reagerat annorlunda... men det är ju också för att han har satt mig i skiten med miljonån, flytt till främmande stad, kan inte flytta tillbaka till hemstaden pga gemensamt barn osv osv. Om han inte kunde hålla snorren i byxorna ens i 6 månader så hade han sannolikt fått betala för det, ja. Hade vi både glidit isär och uppbrottet var ett gemensamt beslut under goda förutsättningar, så nej.

Fast du är ju ingen unik snöflinga som står på helt egna ben, utan blir en del av ekorrhjulet vare sig du vill det eller inte. Det finns en ganska hög risk att din chef tänker ?jaha, där försvann hon i fem års tid/där sa hon upp sig för att vara hemma med barnen istället/jaha här har vi en ung människa som saknar fem års arbetslivserfarenhet jämfört med sin manliga motsvarighet (på tal om kvoteringar alltså)? och alltså får alla sina fördomar besannade. Sen är det ju i sig inte rätt att många rekryterare/chefer har dessa fördomar, så det är såklart också ett problem. Men som det ser ut nu får ditt val definitivt konsekvenser för alla andra kvinnor med.