Sambolagen, bostadsrätt

Det gör mig precis vansinnig och spyfärdig att läsa ett inlägg i stil med det som startade denna tråden.
Typiskt bitter sur-kärring som utnyttjar fullständigt utdaterade lagar kring separation/skilsmässa till att roffa åt sig av exets tillgångar. Motiverad av hämndbegär, bitterhet o hat.
Det kan inte finnas nån rationellt tänkade människa som faktiskt anser det är rimligt att man ska ha rätt till hälften av någon annans tillgångar bara för att man sovit i samma säng i 5år.... Men det finns en viss typ av människa som inte drar sig för att utnyttja detta.

Grundstenarna till dagens lagstiftning sattes på plats av ett samhälle där det var norm att männen arbetade, kvinnorna var hemmafruar o den överväldigande majoriteten gifte sig när de var runt 20 o höll sen ihop resten av livet.

Som jag ser det så är det sen länge dags för en omfattande moderniseringsreform av lagarna som reglerar skilsmässa.

Jag skulle gärna se att funktionen av dagens äktenskapsförord fick helt omvänd innebörd. Den part som vill få rätt att kräva hälften av den andras tillgångar vid en ev skilsmässa får komma o sticka fram ett sånt avtal o kräva underskrift.

Du är införstådd med att man inte behöver ha barn ihop för att få rätt till hälften av exets tillgångar med nuvarande lagstiftning?

Du behöver inte ens vara gift, även tiden innan äktenskapet när parterna levde "under äktenskapliga förhållanden" räknas in i denna tid.

Detta offerkofta-tänk som kvinnor så ofta kör med är så otroligt osexigt.

Vill du utbilda dig? Utbilda dig! Vill du inte jobba deltid? Jobba inte deltid! Vill du ha en bra SGI och Pension, se till att arbeta och ha en hög inkomst.

På gruppnivå så behöver kvinnor nyktra till o komma med i matchen, istället för att sitta med offerkoftan på sig o gnälla om "kvinnofällor" så tillåt inte att ansvaren inom familjen fördelas på ett ojämställt sätt.
Om båda parter tar likvärdigt praktiskt ansvar för familjeansvaret och förvärvsarbete så uppstår inte dessa problem.   

Vad exact i mitt inlägg är det du syftar på?

Det är ju det som är grundproblemet, att tillgångarna anses gemensamma utan att ta minsta hänsyn till vem av parterna som tjänat in det. Det spelar heller ingen roll vad respektive part ägde när äktenskapet började, nu äger båda hälften utan snack.... Om man inte avtalat annat.

Detta grundresonemang är inte förenligt med hur de flesta samboskap och äktenskap idag ser ut.
Som jag ser det så ska systemet vara så utfomat att man skriver tilläggsavtal för sådant som avviker ifrån normen.

Att ingå ett förhållande eller äktenskap med en annan person är något som kan gör grundat på kärlek och framtidstro, man planerar sitt liv tillsammans med denna person.
Väldigt få kan ens föreställa sig att den person du nu har framför dig just nu några år senare med en advokats hjälp tvingar dig till att ge ifrån dig hälften av de tillgångar du hade tjänat ihop innan ni träffades.

Att då komma dragandes med ett "tilläggsavtal" som säger att jag vill behålla mina tillgångar om vi separerar möts väldigt lätt av attacker och misstro. Min uppfattning är då att de flesta drar sig för att ens försöka med detta, eller ger med sig när de blir ifrågasatta, med resonemanget att "det spelar egentligen ingen roll eftersom det är vi tills döden skiljer oss åt"

Om istället den part som prompt känner ett behov av att ha rättslig rätt till hälften av sin makes tillgångar vid ev skillsmässa tvingas skriva in detta i ett "tillägsavtal" , så är jag rätt säker på att många istället skulle dra sig för att ingå äktenskap med denna person alls.
Där i ligger skillnaden.

Jag förstår grundtänket till denna utformning av reglerna, när det var norm att bara ena maken i ett äktenskap arbetade o den andra skötte hushållet.
Men i dagens jämställda samhälle är detta otroligt utdaterat.

För att svara på din avslutande fråga så, nä, man kan aldrig argumentera att man ska slippa påföljd med motivationen att man inte kände till reglerna.

Men man kan absolut spy galla över individer som helt saknar moral och inte drar sig för att hänsynslöst utnyttja en utdaterad lagstiftning.
Man kan även bedriva lobbying för att göra fler medvetna om hur riktigt illa det kan bli när vissa lagar o regler missbrukas.

Eller så är det bara så enkelt att de personer som har ett sunt tänk och ett sunt förnuft inte skulle komma på tanken att om de flyttar in hos någon annan i en lägenhet eller hus som denna äger så innebär det att de har rätt till hälften av värdet om de senare separerar.....

Du har rätt, jag är fast i tänket kring äktenskap.
Mycket bra poäng.

Sambolagen träder i kraft utan aktiv handling ifrån parternas sida.

Det jag känner är den röda tråden igenom allt som rör samboskap, äktenskap, eller gemensamma barn vid en separation är att alla resonemang är ur perspektivet att den "stackars svaga fattiga kvinnan som tvingats sköta hushållet o barnen måste skyddas". Syndabocken är givetvis den stora starka mannen med oändliga resurser, han ska tvingas dela med sig, det är rätt åt han!

Visst är det.

Men jag ser det absolut inte som ett outtalat avtal att "detta delar vi på om vi flyttar isär". Det behäver ju inte nödvändigtvis vara en partner man flyttar ihop med, det kan ju lika gärna vara en kompis eller släkting...

Det är även sant att man inte bokstavligen skriver under något avtal när man ingår äktenskap, det är dock alltid någon form av cermoni och parterna ställer sig finklädda framför en vigselförrättare som efter genomförd vigsel ger er ett vigeselbevis.

Hur gör den det?
Hur avgör det hurvida 2 människor har bott tillsammans som ett par eller som vänner?

Precis, ser du hur rättsosäkert det plötsligt blev?

Om parterna ger motstridiga uppgifter hurvida de levt som par eller vänner så ska det ju givetvis krävas ett juridiskt bindande avtal som avgör hur det egentligen ligger till.
Iaf om det ska leda till att ena parten har rätt till halva värdet av en lägenhet som den andra parten ensam betalt.

Något så här flummigt och rättsosäkert kan bara hända i detta land. 
Hur gör våra nodiska grannar?

Jag sa aldrig att sambolagen var tillämplig om man bor tillsammans med någon  som man inte är i en parrelation med.
Jag ifrågasatte hur det rättsligt fastställs vad som är fallet i de fall parterna kommer med motstridiga uppgifter, hur det kan göras på ett rättssäkert sätt.