Nej, TS, han är inte skyldig dig en miljon.
Precis som Kjell2 skriver skall en bostad som köpts för gemensamt bruk räknas med i bodelningen, men då ingår både bostadens värde och de lån som finns för bostaden.
Väljer ni att sälja bostaden är det vad som återstår när lånen är betalda som ni skall dela. Vill och kan han bo kvar (låter så) får ni värdera lägenheten, räkna bort kvarvarande lån och dela på nettot.
Lagen skriven så...
Blir det rätt att slå barn också så fort du åker till ett land där lagen är skriven så?
Eller sin fru?
Avrätta folk?
Om nu lagen anser vad som helst vem kan påstå att den är fel?
Eller så har man rätt till sina åsikter även om lagen anser något annat?
Eller Anonym Tips från coachen bestämmer vilka lagar måste alla hålla med och vilka behöver man inte hålla med?
Det är ju det som är grundproblemet, att tillgångarna anses gemensamma utan att ta minsta hänsyn till vem av parterna som tjänat in det. Det spelar heller ingen roll vad respektive part ägde när äktenskapet började, nu äger båda hälften utan snack.... Om man inte avtalat annat.
Detta grundresonemang är inte förenligt med hur de flesta samboskap och äktenskap idag ser ut.
Som jag ser det så ska systemet vara så utfomat att man skriver tilläggsavtal för sådant som avviker ifrån normen.
Jag tänker att det är ganska självklart att man inte får snatta, misshandla, våldta, göra inbrott, bokföringsbrott osv.
Sambolagen är uppenbarligen absolut inte självklar. Jag har såååå många i min närhet som inte känner till den. Och varför skulle man vid en ihopflytt söka efter den informationen när det inte finns i ens världsbild att lagstiftningen finns?
Att ingå ett förhållande eller äktenskap med en annan person är något som kan gör grundat på kärlek och framtidstro, man planerar sitt liv tillsammans med denna person.
Väldigt få kan ens föreställa sig att den person du nu har framför dig just nu några år senare med en advokats hjälp tvingar dig till att ge ifrån dig hälften av de tillgångar du hade tjänat ihop innan ni träffades.
Att då komma dragandes med ett "tilläggsavtal" som säger att jag vill behålla mina tillgångar om vi separerar möts väldigt lätt av attacker och misstro. Min uppfattning är då att de flesta drar sig för att ens försöka med detta, eller ger med sig när de blir ifrågasatta, med resonemanget att "det spelar egentligen ingen roll eftersom det är vi tills döden skiljer oss åt"
Om istället den part som prompt känner ett behov av att ha rättslig rätt till hälften av sin makes tillgångar vid ev skillsmässa tvingas skriva in detta i ett "tillägsavtal" , så är jag rätt säker på att många istället skulle dra sig för att ingå äktenskap med denna person alls.
Där i ligger skillnaden.
Jag förstår grundtänket till denna utformning av reglerna, när det var norm att bara ena maken i ett äktenskap arbetade o den andra skötte hushållet.
Men i dagens jämställda samhälle är detta otroligt utdaterat.
För att svara på din avslutande fråga så, nä, man kan aldrig argumentera att man ska slippa påföljd med motivationen att man inte kände till reglerna.
Men man kan absolut spy galla över individer som helt saknar moral och inte drar sig för att hänsynslöst utnyttja en utdaterad lagstiftning.
Man kan även bedriva lobbying för att göra fler medvetna om hur riktigt illa det kan bli när vissa lagar o regler missbrukas.
...Däremot är jag en av dem som absolut inte skulle utnyttja detta om det inte handlade om att det tidigare i förhållandet funnits en snedfördelning i ekonomin. Vilket det u mitt fall aldrig skulle göra eftersom jag skulle se till att detta reglerades
Eller så är det bara så enkelt att de personer som har ett sunt tänk och ett sunt förnuft inte skulle komma på tanken att om de flyttar in hos någon annan i en lägenhet eller hus som denna äger så innebär det att de har rätt till hälften av värdet om de senare separerar.....
Tack! Jag är en av de kvinnor som väljer att vara hemma med mitt barn. Och eftersom jag alltid måste försvara mig så kan jag säga på en gång att barnets pappa jobbar skift och halvtid och därför har väldigt mycket tid hemma under de timmar barnet är vaken, så slipper jag förhoppningsvis påhopp om att vi borde delat ledigheten helt lika.
Men det jag vill säga är. Det är ett aktivt val. Ingen tvingar mig. Hade jag inte velat vara hemma så hade barnet antingen gått på förskola eller barnets pappa varit föräldraledig istället. Jag VILL vara hemma och offrar mer än gärna 5 år av min karriär på detta. 5 år är ingenting på en livstid.
Men som sagt. Jag väljer själv, ingen tvingar mig.
Jag tycker det är förminskande som kvinna att behöva skyddad av regler och kvoteringar. Jag klarar mig själv och styr mitt eget liv
Jag anser det förminskande om syftet är som de flesta verkar anse här, att skydda kvinnor eftersom de generellt sett har lägre lön. I det fallet man väljer att se sambolagens syfte som ett skydd för alla, vilket det ju naturligtvis i praktiken är, så är det naturligtvis inte förminskande. Däremot diskuteras flitigt här att sambolagen behövs pga alla kvinnor som tar föräldraledighet och vab och därför kompenseras. Ska det vara lagens enda syfte så anser jag den förminskande ja. För i min värld är jag en människa som fattar mina egna beslut.
Att många väljer att kvinnan är hemma pga att det är mest ekonomiskt köper jag inte. De allra flesta i Sverige klarar av det Inkomsttappet som faktumet att mannen med högre lön skulle vara hemma resulterar i, då får man anpassa sina utgifter. Jag anser också att man inte bör skaffa barn, planerade sådana då naturligtvis, om man inte klarar sig om BÅDA föräldrarna skulle vara sjukskrivna. Med andra ord. Har man inte råd att låta den med högst lön vara hemma bör man heller inte skaffa barn, för då klarar man uppenbarligen inte situationen om båda skulle bli arbetslösa.
Jag anser också att kvotering är fel ja. Jag vill ha mitt jobb pga min kompetens, inte pga jag kvoterats in framför någon annan med bättre meriter. Står jag mot någon med samma meriter, så visst, välj mig för att jag är kvinna.
LAS har mig veterligen inte skapats med faktumet att just kvinnor ska skyddas i åtanke?
Jag tycker helt enkelt att sambolagstiftningen hade varit ok om inte bakgrunden varit att skydda kvinnor pga att de är hemma med barn och vabbar och inte har en ekonomisk trygghet. Jag ska inte säga att det är så, nu utgår jag från förklaringen andra haft här gällande varför lagen kommit till från första början
Med precis samma logik som gör gällande att "den som inte skyddar sig med äktenskapsförord eller samboavtal får skylla sig själv" så skulle man precis lika gärna kunna vända på resonemanget:
"Kvinnor som inte delar föräldraskapet på ett jämställt sätt, eller ser till att de genom juridiskt bindande avtal blir ekonomiskt kompenserade när de sätter sig i kvinnofällan får skylla sig själva."
Men då blir jag direkt sedd som mans-gris eller incell....
Nej jag har inte tagit ut några föräldradagar. Dok kommer jag göra det men anser absolut inte att detta går att jämföra med sambolagstiftningen.
Jag har betalat min beskärda del skatt för att betala min föräldraförsäkring. Att då inte utnyttja denna skulle vara oroligt dumt. Sambolagstifnincen är inte något som mina skattepengar konternuerligt går till på samma sätt. Jag hoppas du kan förstå skillnaden här.
Jag har heller inte skrivit att jag inte skulle utnyttja sambolagen för att det är förminskande för mig. Jag har skrivit att jag om jag inte skrivit samboavtal för att reglera bort detta, vilket jag garanterat hade gjort, inte skulle utnyttja detta eftesom de eventuella snedfördelningarna som folk här anses skulle behöva kompenseras för efter eventuell separation (föräldraledighet och vabb) eftersom detta skulle kompenserats redan sedan tidigare. Att då utnyttja sambolagen skulle helt enkelt enbart handla om girighet och är inget jag skulle göra.
Att jag skriver att det är ok att de väljer mig framför en man med samma meriter handlar ju enbart om att vi då uppenbarligen är likvärdiga. Då är det lika rätt oavsett vem av oss de väljer. Om de då har färre kvinnor anställda och ser någon form av mervärde i att då välja mig som kvinna så visst. Detta anser jag inte är kvotering.
Men att anställa mig framför någon med bättre meriter anser jag skulle vara totalt felaktigt.
Svar på din fråga. Om det tydligt framfkom, vilket det med största sannolikhet inte skulle göra, att de valt mig framför någon med bättre meriter enbart för att jag är kvinna så ja, då skulle jag med största sannolikhet tacka nej till tjänsten.
Jag har tagit denna diskussion så många gånger och orkar inte ta den en gång till. Så jag ger upp här. Vi kommer inte lyckas övertyga varandra.
Det jag dock vill säga är att jag tidigare i tråden klargjort att min man och barnets pappa arbetar halvtid och skift. Han är hemma väldigt mycket av barnets vakna tid. Så pass att jag skulle kunnat arbeta 80% om jag velat så att komma med påhopp om att min man missar barnets uppväxt är helt taget ur luften.
Ett barns uppväxt handlar om väldigt mycket mer än den period då det tas ut föräldraledighet. Relationen till barnet blir inte sämre för att man låter den andra föräldern ta alla föräldradagar, det handlar om så mycket mer än så.
Jag tycker din ton är väldigt dömande, trots att du har noll insyn i hur mycket just dessa två föräldrar umgås och engagerar sig i barnet. Att dela med sig av sina tankar och erfarenhet är en sak, och en helt annan att slå fast saker som man rent krasst inte vet ett skit om. Varför inte lita på att de är vuxna och därför kan ta beslut som de bedömer vara det bästa både för hela familjen och för individerna den består av?
Något som han nu faktiskt inte valt bort då han är hemma 80% av barnets vakna tid.
Jag tror ett spädbarn har svårt att sätta den etiketten på ena av sina föräldrar om den som inte är föräldraledig finns hemma 80% av barnets vakna tid?