Sambolagen, bostadsrätt

Det gör mig precis vansinnig och spyfärdig att läsa ett inlägg i stil med det som startade denna tråden.
Typiskt bitter sur-kärring som utnyttjar fullständigt utdaterade lagar kring separation/skilsmässa till att roffa åt sig av exets tillgångar. Motiverad av hämndbegär, bitterhet o hat.
Det kan inte finnas nån rationellt tänkade människa som faktiskt anser det är rimligt att man ska ha rätt till hälften av någon annans tillgångar bara för att man sovit i samma säng i 5år.... Men det finns en viss typ av människa som inte drar sig för att utnyttja detta.

Grundstenarna till dagens lagstiftning sattes på plats av ett samhälle där det var norm att männen arbetade, kvinnorna var hemmafruar o den överväldigande majoriteten gifte sig när de var runt 20 o höll sen ihop resten av livet.

Som jag ser det så är det sen länge dags för en omfattande moderniseringsreform av lagarna som reglerar skilsmässa.

Jag skulle gärna se att funktionen av dagens äktenskapsförord fick helt omvänd innebörd. Den part som vill få rätt att kräva hälften av den andras tillgångar vid en ev skilsmässa får komma o sticka fram ett sånt avtal o kräva underskrift.

Du har rätt, jag är fast i tänket kring äktenskap.
Mycket bra poäng.

Sambolagen träder i kraft utan aktiv handling ifrån parternas sida.

Det jag känner är den röda tråden igenom allt som rör samboskap, äktenskap, eller gemensamma barn vid en separation är att alla resonemang är ur perspektivet att den "stackars svaga fattiga kvinnan som tvingats sköta hushållet o barnen måste skyddas". Syndabocken är givetvis den stora starka mannen med oändliga resurser, han ska tvingas dela med sig, det är rätt åt han!

Du är införstådd med att man inte behöver ha barn ihop för att få rätt till hälften av exets tillgångar med nuvarande lagstiftning?

Du behöver inte ens vara gift, även tiden innan äktenskapet när parterna levde "under äktenskapliga förhållanden" räknas in i denna tid.

Visst är det.

Men jag ser det absolut inte som ett outtalat avtal att "detta delar vi på om vi flyttar isär". Det behäver ju inte nödvändigtvis vara en partner man flyttar ihop med, det kan ju lika gärna vara en kompis eller släkting...

Det är även sant att man inte bokstavligen skriver under något avtal när man ingår äktenskap, det är dock alltid någon form av cermoni och parterna ställer sig finklädda framför en vigselförrättare som efter genomförd vigsel ger er ett vigeselbevis.

Hur gör den det?
Hur avgör det hurvida 2 människor har bott tillsammans som ett par eller som vänner?

Om parterna ger motstridiga uppgifter hurvida de levt som par eller vänner så ska det ju givetvis krävas ett juridiskt bindande avtal som avgör hur det egentligen ligger till.
Iaf om det ska leda till att ena parten har rätt till halva värdet av en lägenhet som den andra parten ensam betalt.

Något så här flummigt och rättsosäkert kan bara hända i detta land. 
Hur gör våra nodiska grannar?

Precis, ser du hur rättsosäkert det plötsligt blev?

Om parterna ger motstridiga uppgifter hurvida de levt som par eller vänner så ska det ju givetvis krävas ett juridiskt bindande avtal som avgör hur det egentligen ligger till.
Iaf om det ska leda till att ena parten har rätt till halva värdet av en lägenhet som den andra parten ensam betalt.

Något så här flummigt och rättsosäkert kan bara hända i detta land. 
Hur gör våra nodiska grannar?

Det är inte rimligt att man behöver göra ett aktivt val för att runda den, de som vill att den ska gälla bör avtala om det istället.Vem tvingar dessa kvinnor till att leva sina liv på ett så ojämnställt sätt då?

Eller menar ni att det är rimligt att dessa kvinnor frivilligt väljer att leva sina liv på detta sätt, för att sen ha en lag i ryggen som tar bort de negativa konsekvenserna av detta val?

Jag anser det förminskande om syftet är som de flesta verkar anse här, att skydda kvinnor eftersom de generellt sett har lägre lön. I det fallet man väljer att se sambolagens syfte som ett skydd för alla, vilket det ju naturligtvis i praktiken är, så är det naturligtvis inte förminskande. Däremot diskuteras flitigt här att sambolagen behövs pga alla kvinnor som tar föräldraledighet och vab och därför kompenseras. Ska det vara lagens enda syfte så anser jag den förminskande ja. För i min värld är jag en människa som fattar mina egna beslut.

Att många väljer att kvinnan är hemma pga att det är mest ekonomiskt köper jag inte. De allra flesta i Sverige klarar av det Inkomsttappet som faktumet att mannen med högre lön skulle vara hemma resulterar i, då får man anpassa sina utgifter. Jag anser också att man inte bör skaffa barn, planerade sådana då naturligtvis, om man inte klarar sig om BÅDA föräldrarna skulle vara sjukskrivna. Med andra ord. Har man inte råd att låta den med högst lön vara hemma bör man heller inte skaffa barn, för då klarar man uppenbarligen inte situationen om båda skulle bli arbetslösa.

Jag anser också att kvotering är fel ja. Jag vill ha mitt jobb pga min kompetens, inte pga jag kvoterats in framför någon annan med bättre meriter. Står jag mot någon med samma meriter, så visst, välj mig för att jag är kvinna.

LAS har mig veterligen inte skapats med faktumet att just kvinnor ska skyddas i åtanke?

Jag tycker helt enkelt att sambolagstiftningen hade varit ok om inte bakgrunden varit att skydda kvinnor pga att de är hemma med barn och vabbar och inte har en ekonomisk trygghet. Jag ska inte säga att det är så, nu utgår jag från förklaringen andra haft här gällande varför lagen kommit till från första början

Med precis samma logik som gör gällande att "den som inte skyddar sig med äktenskapsförord eller samboavtal får skylla sig själv" så skulle man precis lika gärna kunna vända på resonemanget:

"Kvinnor som inte delar föräldraskapet på ett jämställt sätt, eller ser till att de genom juridiskt bindande avtal blir ekonomiskt kompenserade när de sätter sig i kvinnofällan får skylla sig själva."

Men då blir jag direkt sedd som mans-gris eller incell....

Det stora problemet här att jag som kvinna inte ser mig som svag. Jag är inte den svaga i samhället enbart för att jag är kvinna. Jag har precis samma möjligheter att studera och göra karriär och få en bra lön som en man har. Vill jag inte stanna hemma med barn så måste jag inte det bara för att jag är kvinna. Av denna anledning anser jag inte att jah behöver skyddad av orsaken att jag skulle tillhöra de svaga i samhället

Jag anser mig inte förfördelad. Jag går inte minus mer än min man gällande nuvarande inklmst och pension. Visst, kanske påverkar 5 uteblivna år min framtida inkomst, men jag får också mervärde i att vara hemma med mitt barn. En stor fördel för mig. Jag kan välja att arbeta om jag vill, om jag skulle se det mer värt än att vara hemma med barnet. För mig är det inte det och det skulle vara en större förlust att behöva arbeta de få år barnet kan vara hemma än den ekonomiska förlust det eventuellt skapar.

Jag anser väl snarar att alla andra här är fixerade vid kön. Tror du det blivit ramaskri om en pappa tagit 8 månader av föräldraledighet och mamman 4? Troligtvis inte. Det är iaf min erfarenhet.

Upplysningen är tyvärr dålig om detta, och jag tycker fortfarande att det strider mot det allmänna rättsmedvetandet, att en person som äger en bostad och har betalt för hela bostaden, ska behöva sälja bostaden och lämna över halva beloppet till någon annan. UTAN att papper skrivits på detta innan.

Det borde vara tvärtom, att default är att var och en äger sitt, och tar med sig det när man går isär. Och OM båda mot förmodan önskar, att den andra ska ha ut pengar ifrån något som han eller hon inte äger, och inte har betalat till - så ska det skrivas papper för det syftet. 

OBS detta menar jag ska gälla samboförhållanden. Äktenskap är något annat, det VET alla vad det är, och att det kommer att innebära bodelning om man skiljer sig - ingen vuxen människa kan ha undgått det. Dessutom skriver man på ett papper att man accepterar de villkoren, när man skriver under äktenskapskontraktet i kyrkan eller i stadshuset. Det är ett medvetet val.

Ett samboförhållande, kan vara något som man bara glider in i. Att man senare skaffar en större lägenhet för att bo i båda två, ändrar inte att själva förhållandet är något man bara glidit in i, utan att tänka så mycket på vad det innebär juridiskt. 

Men varför ska obetalt arbete tas hänsyn till i en sambolag? Det finns massor med sambos utan barn, både yngre och gamla. Det måste väl finnas smartare sätt att kompensera för det?

I detta fall kan parterna med överenskommen gemensam ekonomi se till att äga boendet tillsammans. Annars är man ju som TS, har noll koll i flera år, skaffar barn och först vid separationen börja läsa på om sambolagen. Det pratas mycket om att ta ekonomiskt ansvar här i tråden, men det gäller visst inte TS.

Jag har inte sagt att han missar uppväxten. Det jag däremot skrev är att den förälder som är hemma på heltid får en annan relation med barnet än den som går iväg. Den erfarenheten tror jag att de flesta som delat på föräldraledighet kan instämma i, och det är en erfarenhet som din man valt bort.