Vet inte om jag hängt med i hur ni delat upp men låt pappan bo med dottern och sonen med dig. Jag skulle inte heller välja att gå emot min känsla, finns ingen anledning, man har sin beskyddande känsla av en anledning. Bor dottern varannan helg? Låt sonen sova hos dig då? Pappan sover med dottern?
Vill upplysa om att flickans situation inte är ditt ansvar utan föräldrarnas, jag är säker på att du bryr dig om flickan i den mån man kan förvänta sig och som förstagångsförälder är det mycket riktigt så att man är mer beskyddande om sitt första barn. Det ska du vara, det är helt fel att begära att du ska känna som en flergångsförälder när det inte är så. Det ingår i att växa som förälder. Du växer inte heller som styvförälder genom att du gör inskränkningar på ditt eget föräldraskap, så fortsätt att göra det som känns rätt för dig när det gäller ditt eget barn.
Pappan däremot gör konstiga prioriteringar om han anser att ni två inte kan sova separat, är det det som behövs så är det så ni måste göra. Har han dessutom inte ännu tränat upp sin förmåga som förälder ännu, där man ser vad ens barn gör och håller koll så är han inte rätt person att fatta beslut om hur ni ska lösa problemet. Det är synd för det är han som har yttersta ansvaret för flickan, inte du. Där tror jag att ni har ett problem, att du ser men inte han. Har han överhuvudtaget varit föräldraledig med sitt första barn?
Stackars, stackars flicka. En oduglig mamma och pappa+styvmor som väljer bort henne så fort de får en ny bebis. Var ska hon ta vägen?
Jag kan inte påstå att jag ser de problemen du gör dock. Fixa förvaring för leksakerna/städa och/eller ha pojken i ert sovrum de få nätterna hon är där.
Som vuxen i en familj har man alltid ett ansvar om man ser/vet med sig att ett barn inte mår bra. Vilket ts definitivt borde förstå om hon är normalbegåvad. Spelar ingen roll om man är en stackars bonusförälder eller inte. Ser man att någonting är uppenbart fel agerar man, inte ignorerar.
Bara för att bioföräldrarna, speciellt pappan verkar vara ett par jävla spån så tar det inte bort ansvaret från ts att sätta ner foten och kräva förändring. Det är ett barn vi pratar om. Som här blir sviken av alla vuxna i dess närhet.
Tycker du att jag har en otrevlig ton är du oerhört lättkränkt och behöver jobba med dig själv.
Det är sånt här tänk som gör att många barn råkar illa ut. Det tar inte bort vårt ansvar bara för att du inte råkar vara barnets biologiska förälder. Det är både fegt och oansvarigt att blunda bara för att man inte har huvudansvaret.
Du menar alltså att om ts inte skrivit tråden så hade problemet inte lyfts och flickan hade då i tysthet kunnat fortsätta må skit och troligen känna sig fruktansvärt i vägen och oönskad. Det är fint det! Du borde vara stolt över dig själv. Not. En del vuxna borde inte få komma nära barn alls. Inte konstigt att psykisk ohälsa kryper allt längre ner i åldrarna när dagens vuxna är så satans egoistiska.
Vi är nog flera här som är oroliga för flickan utifrån den beskrivning TS ger så far denna flicka uppenbart illa. Hon har två föräldrar som inte tar hand om henne och en styvmor som inte fungerar som ett stöd. Jag är väldigt kritisk mot TS, så här behandlar man inte ett litet barn oavsett vem man är till barnet. Vem som startat tråden är helt orelevant, om man inte ser att denna flicka är i en hemsk situation har man stor brist på empati.
Skjuta budbäraren? På vilket vis skulle hon vara en budbärare som på något vis skulle kunna skjutas?
Hon är en vuxen människa som valt att leva ihop med en man som har ett barn, och som nu upplever att barnet som redan fanns är en fara för sitt nya barn bara genom att vara ett barn.
Att skriva en tråd på familjeliv där man framhäver sig själv som en fantastisk bonusförälder medan man hävdar att en sjuåring är en klumpig fara för ens biologiska barn är inte att ta ansvar. En vuxen, normalbegåvad, människa har ett ansvar gentemot alla barn i en familj. Hon beskriver en situation där barnets föräldrar inte har förmåga att ta hand om sitt barn, det rätta är då att kontakta socialtjänsten, inte att skriva en tråd på familjeliv.
Men, vad är det för fel på människor? "...kritisk mot den enda som lyft problemet..." "...begära att en mamma ska åsidosätta sitt eget barn för att ra ansvaret ifrån de som har det faktiska ansvaret...". Det är inte bonusbarnet som utgör problemet, det går i allafall inte att utläsa något som tyder på att barnet i trådstarten. Problemet är TS, de känslor hon beskriver är inte normala och hon hade med största sannolikhet inte haft dessa känslor om bonusen varit hennes egna.
Jag menar inte att skuldbelägga TS, man kan uppeva mycket underliga känslor efter att man fått barn. Problemet är dock att hon försvarar dessa med ursäkten att man kan bli överbeskyddande efter första barnet.
När man väljer att leva ihop med en människa som har barn och väljer att bo med detta barn har man ansvar för att se till så barnet har det bra. Det går inte att lyfta ansvaret helt från en bonusförälder på det viset du önskar göra. Visst barnet har två fötäldrar, men TS har valt att leva med detta bonusbarn. I trådstarten beskriver TS en vanlig sjuåring. Och att man blir trött av att ha barn är inget man någonsin kan komma ifrån. Vill hon inte leva med bonusen skulle hon varit särbo med mannen från början, på så vis hade hob kunnat dicka ansvar. Så länge hon bor ihop med barnet har hon ansvar även för bonusbarnets välbefinnande.
Jag anser också att TS låter oempatisk. Hon beskriver en sjuåring som valts bort av sin pappa på grund av att han inte orkar med hämtningar och lämningar på annan ort. Hon beskriver också att sonen, en bebis, fått flickans rum (ett stort barn behöver eget utrymme) och det är inte hon som valt att få ett syskon i en situation då pappa och sambo inte har råd att flytta till större. Hon beskriver vanliga situationer som kan uppstå då föräldrarna måste vara med och ha uppsikt över båda barnen vilket är helt normalt och vilket hon borde kunnat räkna med innan hon fick barn. Barn behöver uppsikt och det är jobbigt att ha barn. Men, hon väljer att rikta frustration och att beskylla sitt bonus för att vara klumpig. Barn är klumpiga, barn har inte ett fullt utvecklat konsekvenstänk, barn behöver uppsikt.
Jag tycker att det är jättebra att TS söker hjälp, det som provocerar mig i detta är alla människor som ständigt ska lyfta ansvaret för barns välbefinnande från människor som valt att leva ihop med dessa bonusbarn. För sanningen är att de som vuxna människor har ett ansvar för barn dem valt att leva ihop med när de inlett en relation med barnets förälder.
Jag kan förstå bostadsbristen. MEN då väntar man med att skaffa nya ungar tills bostadsfrågan är löst, man kastar inte ut det barnet som bodde där för att man plötsligt inte har plats pga en bebis. Sjukt! Stackars flickan, tur att hon har en vettig mamma i alla fall!
Om det stämmer ja. Men oavsett så tar mamman ansvar för dottern och har henne nästan heltid nu när ts och pappan inte har ork eller plats plötsligt.