Svårt med tillit till min bonusdotter

Men, vad är det för fel på människor? "...kritisk mot den enda som lyft problemet..." "...begära att en mamma ska åsidosätta sitt eget barn för att ra ansvaret ifrån de som har det faktiska ansvaret...". Det är inte bonusbarnet som utgör problemet, det går i allafall inte att utläsa något som tyder på att barnet i trådstarten. Problemet är TS, de känslor hon beskriver är inte normala och hon hade med största sannolikhet inte haft dessa känslor om bonusen varit hennes egna.

Jag menar inte att skuldbelägga TS, man kan uppeva mycket underliga känslor efter att man fått barn. Problemet är dock att hon försvarar dessa med ursäkten att man kan bli överbeskyddande efter första barnet.

När man väljer att leva ihop med en människa som har barn och väljer att bo med detta barn har man ansvar för att se till så barnet har det bra. Det går inte att lyfta ansvaret helt från en bonusförälder på det viset du önskar göra. Visst barnet har två fötäldrar, men TS har valt att leva med detta bonusbarn. I trådstarten beskriver TS en vanlig sjuåring. Och att man blir trött av att ha barn är inget man någonsin kan komma ifrån. Vill hon inte leva med bonusen skulle hon varit särbo med mannen från början, på så vis hade hob kunnat dicka ansvar. Så länge hon bor ihop med barnet har hon ansvar även för bonusbarnets välbefinnande.

Jag anser också att TS låter oempatisk. Hon beskriver en sjuåring som valts bort av sin pappa på grund av att han inte orkar med hämtningar och lämningar på annan ort. Hon beskriver också att sonen, en bebis, fått flickans rum (ett stort barn behöver eget utrymme) och det är inte hon som valt att få ett syskon i en situation då pappa och sambo inte har råd att flytta till större. Hon beskriver vanliga situationer som kan uppstå då föräldrarna måste vara med och ha uppsikt över båda barnen vilket är helt normalt och vilket hon borde kunnat räkna med innan hon fick barn. Barn behöver uppsikt och det är jobbigt att ha barn. Men, hon väljer att rikta frustration och att beskylla sitt bonus för att vara klumpig. Barn är klumpiga, barn har inte ett fullt utvecklat konsekvenstänk, barn behöver uppsikt.

Jag tycker att det är jättebra att TS söker hjälp, det som provocerar mig i detta är alla människor som ständigt ska lyfta ansvaret för barns välbefinnande från människor som valt att leva ihop med dessa bonusbarn. För sanningen är att de som vuxna människor har ett ansvar för barn dem valt att leva ihop med när de inlett en relation med barnets förälder.

Barn går inte sönder av att ha syskon. Jag skulle råda dig att fortsätta prata med någon om dessa känslor. Sedan skulle jag rekomendera dig att försöka möta dina rädslor. Låt flickan vara med när du grejar med sonen, att stötta flickan i relation till sonen kommer du inte komma ifrån då hon är ett barn och alla barn behöver vägledning. Du kommer heller inte komma ifrån att behöva ha uppsikt, då detta är en naturlig del av att ha barn.

Vad är det du är orolig för? Alla storasyskon har någon gång råkat putta omkull sitt syskon... om jag vore du skulle jag tagit kontakt med socialtjänsten och bett om en kontakt med familjecentralen i er kommun, om ni har en sådan. Att få umgås med båda barnen i en trygg miljö tillsammans med en professionell skulle kanske kunna hjälpa dig att släppa oron. Detta är dock inte ett alternativ eftersom ni inte har flickan på veckorna.

Jag funderar också på hur du och din man kan känna er trygga med att låta flickan bo med en mamma du beskriver inte är en bra mamma? Då har du och din man alltså prioriterat bort flickans trygghet till förmån för er egen själviska önskan att slippa extra belastning. Eller handlar din beskrivning av mamman som en dålig förälder om något annat?

Tänk om ni separerar och din man väljer bort även ditt barn på grund av att det är lite jobbigt med hämtningar och lämningar. Jag hoppad du förstår att det är stor chans då han redan uppvisat förmåga att prioritera bort sitt första. Om du är trött nu är det ingenting emot vad du kommer vara som ensamstående som ska dela föräldraansvar med en varannanhelg pappa och hans nya...