En vuxen och två barn i en trea?

Det är klart att det fungerar. Och ja, man är trångbodd men att alla ska ha varsitt rum är ett modernt påfund. Samma att man ska ha ett visst antal kvadratmeter per person.

En fd arbetskamrat och hans fru blev nekade en etta när de var unga och nygifta med motiveringen att "de hade inte tillräckligt många kvadratmeter per person" i lägenheten. 

Mamma och hennes syster (födda på 50-talet) är uppväxta i en tvåa på 53kvm. De sov i sovrummet, mina morföräldrar i en våningssäng i en alkov i hallen. 

Antingen delar barnen på det ena sovrummet (som kanske kan delas av så de får sitt eget utrymme) eller så får de varsitt rum och du gör en sovhörna i vardagsrummet. Finns många fina dagbäddar som kan användas som soffa på dagtid och säng på kvällstid. 

Varför inte? 

Ja, vi är bortskämda med att bo så jäkla luftigt. Vi är bortskämda med att varje barn ska ha eget rum och att det ska vara minst 7kvm stort (ministorlek i många nybyggen på rum). 

Man dör inte av att dela rum ens som tonåring. Man får komma på andra sätt att få eget space genom att tex använda skärmväggar för att skapa rum om man inte har "rätt" antal fasta rum. 

Ja, det underlättar om man kan gå undan när man bråkar till sitt eget rum men det kanske är nyttigare att man går ut en stund vid bråk istället för att sitta på rummet och sura.

När man bor mer trångbott så umgås man mer än när man har en massa utrymme att fly undan på. Det kanske till och med skulle vara nyttigt för många att umgås med de man bor med istället för att alla isolerar sig med sin padda/tv/telefon....