Bara ett barn

Nej.

Känt så här i alla fall första 5 år efter dotter föddes. Sen kom så småningom tankar på ett barn till - framför allt för att hon skulle ha ett syskon (Då hon har inga kusiner och ska aldrig få några heller).

Men kommentera inte då? Hatar folk som bara söker uppmärksamhet

Förstår dig! Om man inte har andra barn omkring sitt eget kanske man ändrar sig, min son har 3 kusiner. Fyra bonuskusiner o en syssling i typ samma ålder

Sen har vi vänner med barn

Men vi kanske ändrar oss vi med sen haha

Vi har ett barn, och vill inte ha fler. Nuär vi för gamla dessutom så jag kan med säkerhet säga att det inte kommer att hända. Vi är så otroligt nöjda med hur det är nu! Vi har en underbar son som vi älskar otroligt och trivs med att kunna ägna så mycket tid och uppmärksamhet åt honom. Jag vikl kunna vara ordentligt engageradd i hans båda formella och informella utbildning och ge honom de bästa finansiella och mentala förutsättningarna för hans framtid. Samtidigt har jag också ett jobb som jag brinner för och som innebär att jag reser runt världen, ibland ensam och ibland tar jag med min fru och son. Jag vill kunna vara mamma och fullt engagerad i mitt barn, men fortfarande ha tid över till mitt professionella liv, till mig själv och till min partner. Därför känns det som att det räcker med ett barn.

Jag kände ett tag efter att han föddes som att jag gjorde något fel som inte skaffar syskon, men jag har sedan förstått att det är den svenska tvåbarnsnormen som gjorde att jag kände mig pressad. Min fru kommer från ett annat land där det är mycket vanligare att ha bara ett barn, så hon har inte alls upplevt det som konstigt.

Jag känner nga som har ett barn. Just för dem går det bra. Man behöver inte ha dålig erfarenhet med graviditet. Utan det är upp till var och en. Ingen jävel som ska lägga sig i. Frågan går mina vänner höra ska ni ha fler barn? Varför skaffar ni inte fler? Man måste väl ha syskon?

Jag tycker att det är en större plikt då att föräldrarna ger mer valmöjligheter till det sociala livet med kompisar, ser till barnets behov för att inte barnet ska känna sig ensam.

Vi kände att vi bara ville ha ett barn. Vi är jättenöjda med vårt val och vi märker att många vänner som har fler barn är tröttare, har tråkigare liv (detta säger de själva, att de aldrig orkar hitta på något kul), bråkar mer inom familjen, tja det verkar faktiskt bara föra med sig massa negativt med fler barn. Vårt barn saknar inte att ha syskon. Varför skulle han det? Han lever ett toppenliv med flera goda kompisar och vi ger honom massa tid, kärlek och uppmärksamhet. Vi var inne på att skaffa ett barn till under en kort period, men jag är väldigt glad nu att det inte blev så.

Föresten är inte ett barn så bara. Ni har ett barn. Punkt. :)

Jag vet att det är en tråd med pepp för dem som väljer att skaffa bara ett barn, men måste bara säga att även om det du skriver stämmer (ja man är tröttare, orkar inte göra allt man gjorde med bara ett barn, ja det blir nog mer bråk inom familjen) så är det inte som du skriver så att det bara för med sig en massa negativt att skaffa fler barn. Jag har fyra stycken och det är ju även fyra gånger mer kärlek. Och helt ljuvligt att få lära känna fyra stycken människor till. Se syskonens kärlek till varandra osv. Fyra gånger mer skratt, härligt när de underhåller varandra och man själv kan chilla för man vet att de har så kul ändå och man behöver inte ordna med lekdejter med kompisar. Med det inte sagt att man måste skaffa mer än ett barn, alla gör som de vill :) Men det är inte bara bajs att ha flera barn!

Till dig TS så tycker jag att du gör rätt i att lyssna på dig själv. Jag ville ha många barn och det är på samma vis som när man vill ha ett barn lite kontroversiellt. När jag väntade fyran fick vi inte många grattis av kompisar och familj. Mest kritik faktiskt. Trots att det inte fanns varken ekonomiska eller känslomässiga/hälsomässiga eller relationsmässiga hinder. Jag är SÅ glad att vi har struntat i vad alla andra tycker och gått vår egen väg. Jag tycker att du och din familj ska göra precis likadant och stanna vid ett barn om det är det ni känner passar er! Om jag får inflika så fick du väl barn ganska nyligen, och jag tror att du kommer känna dig tryggare i beslutet när du har hunnit landa lite mer i föräldraskapet <3 Med åren lär man sig att strunta i vad andra säger.

Sen tänkte jag bara säga att det låter som att du har haft en jobbig tid både innan, under och efter graviditeten. Du vet att det finns bra hjälp att få? Du har absolut rätt att få gå och prata med någon om dina jobbiga upplevelser. Du ska inte ensam behöva gå med allt det tunga, det ska inte kännas så tufft och du har rätt att bli hjälpt! Du kan prata med er BVC-sköterska så ska hon guida dig vidare! Jag har själv gått i terapi vilket har hjälpt mycket.

Kände som du TS direkt efter förlossningen och har inte ändrat mig fyra år senare. För mig upplever jag mest risker med fler barn (få ett sjukt barn, mindre tid för det barn vi redan har, blir av med uppgifter på jobbet, behov av större bostad dvs mer att städa och hålla ordning på och mindre tid över till roligheter, sämre möjligheter att spara till oss själva och till två barn, svårare att få till kvällstid/helgtid för jobb eller egentid då man antingen får ha ett barn var eller att en är själv med båda.

Lite ångest att aktivt bestämma att inte försöka få fler dock så vi har skjutit på det. Risken finns ju att ångra sig när det redan är för sent, men jag tror inte det blir fler faktiskt. Vårt barn är nu fyra år och jag kan räkna på ena handen de som någonsin frågat oss om att skaffa fler, så det måste inte bli att alla frågar heller, men jag har självmant berättat för mina föräldrar och mina svärföräldrar att vi aldrig ens försökt för jag tror att de undrat annars ifall vi försöker men inte kan få fler och jag vill inte att de ska gå och undra ifall det är synd om oss.

Jag är endabarn, sambon är endabarn. När vi började prata om barn var det ett barn som diskuterades. Skulle vi ha fler var det i så fall tätt som tänktes. Att få levande barn drog ut på tiden (5 år, två misslyckade graviditeter under tiden) och mer och mer fastnade tanken på att det räckte med ett barn. Det är liksom enklare med ett barn, det är billigare med ett barn. 

Nu fick vi tvillingar så det blev ju två iaf  Ibland spelar naturen spratt med en

Åh vad fantastiskt och roligt att höra! Ledsen att vägen dit var lång o snårig men vilket jäkla avslut :D

Jag skulle tippa på cirka 95% sannolikhet att vårt barn blir ett endabarn. Har en del funderingar och dåligt samvete i förväg för det.

Helt syskonlös är barnet inte, det finns ett bonussyskon som är i övre tonåren. Men de kommer ju inte att få en syskonrelation på något sätt alls. Men kanske kan de hitta varandra när de blir äldre och finna stöd i varandra som vuxna. Bonussyskonet ?hatar barn? vilket smittar av sig dels på inställningen till familjens nytillskott, dels troligen gör att det inte blir några egna barn även om en sådan inställning såklart kan ändras.