Tinder. Upplevelser.
Det här tyckte jag var lustigt:
"...saknar intellekt i ögonen" och "128 i IQ".
Det här tyckte jag var lustigt:
"...saknar intellekt i ögonen" och "128 i IQ".
Match är sämst.
Hehe.
Om du blir så upprörd av Tinder är det väl bara att låta bli att använda det?
Världen vore en gladare plats om inte alla kände det meningslösa behovet av att dela med sig av sitt missnöje. Det tillför absolut ingenting. Tänk om du istället hade delat med dig av sommarens skönaste eller roligaste upplevelse, så mycket mer glädje du skulle tillföra.
Spot on!!! Detta gäller även på Happy Pancake och andra dejtingsajter kan jag intyga. Helt jävla värdelöst och otroligt ointressant. Vet inte hur många jag själv fått blocka och avfärda med lika låg intelligens. Har trott att de flesta är analfabeter eller funktionsnedsatta socialt. Ingen rolig resa att behöva genomlida att gå via dejtsidor. Finns inga bra män kvar där. Allt är urvattnat och de som finns där har förmodligen dejtat hundra innan dej och har tio på gång samtidigt eller helt okapabla att få någon alls.
Jag ska berätta mer.
Förra veckan var jag på en dejt.
En läkare. Kirurg. X-barnspappa.
Han ville ringa mig efter att ha chattat i 4 minuter, ok tänkte jag. Lite tidigt, men ok. I samtalet frågar han mig mitt i ingenstans - hur lång är du? Jag undrar om det är viktigt. Ja, säger han. Alltså, hur, HUR kan det vara viktigt? Om själva personen är 180, är risken att jag är 185 låg, och om jag är 160 - so what? Ok. Jag svarar, vi pratar vidare, skrattar. Sen bestämmer han att vi ska träffas o promenera i en stadspark på närmaste fredagen. Ok. Lets do that.
Dagarna efter skriver han inget. Jag skriver själv och frågar hur han mår, underhåller samtalet, undrar om han sett prognosen till den fredagen, för det lovades regn. Han öser med pussar och hjärtan. Skumt, tänker jag, men ok, dömer ingen.
Sen kommer fredagen, jag vet fortfarande varken tid eller plats vart vi ska träffas. Jag skriver två timmar innan jag slutar jobba och frågar. Vi kommer överens till slut att vi möts på en torg (inte parken som det var planerat, av nån anledning). Han ringer o säger att han kommer att vara 10 min sen. Ok, jag väntar, han var en kvart sen. Jag undrar om han är hungrig, han svarar att han ska äta senare med barnen. Det visar sig att barnen är hemma o väntar på honom. Sjukt stressande. Men jag gör mitt bästa för att visa mig från min roliga, underhållande sida, trots hemsk huvudvärk, visar mitt intresse, vi pratar mycket om honom och hans jobb, vilket han gör gärna och stolt. Jag tittar honom i ögonen och försöker att se hans inre skönhet, jag vill genuint se honom som en bra pålitlig person, jag ger honom värme.
Sen blir jag stressad över att barnen väntar på honom hemma och tycker att han ska ju gå till dem. Åker hem och tänker att jag vill lära känna personen, jag vill inte döma honom för hans små missar i planeringen och hans obefintlig engagemang i mig. Jag tänker - han är inte jättesnygg på ett obvious sätt, men vi har saker gemensamt och jag hade kunnat vara attraherad av honom, jag vill fortsätta prata och umgås.
Tror ni han hört av sig? Yeah, right.
Jag tror många män tror att dejtingsidor är en gräddfil rakt in i tvåsamheten och ett liv fullt av avancerat sex 3 ggr om dagen.
Män som vet bättre vill inte bli en i mängden avvdessa och avregistrerar sig.
Jag har använt både HP och Tinder. Olika upplägg men samma resultat.
Tinder? Är inte det en knull-app?
Jag tror det är svårt idag med dejtingsidor, kanske för 10-15 år sedan att man kunde träffa någon vettig men idag? Nja...det händer men det är inte vanligt.
Du säger att du har krav men har du verkligen det om du åker flera mil till en annan stad för att ta en promenad med en man som kläcker ur sig något så dumt? Har du verkligen tagit tid att lära känna honom först innan via chatt och samtal då? Sen tycker jag att ni kunde mötas halvvägs eller närmare dig för åtminstone en fika.
Ta och fokusera på dig själv ett tag och dina drömmar så kommer nog mannen med stort M när du minst anar det. Klyschigt men jag tror på det.
h
Lycka till
Ja där ser du.
Du verkar inte sålla alls eller ens ta dig tid att lära känna personen först och ignorerar varningsflaggor hela tiden.
Inget illa menat nu men du verkar desperat och det känner männen av. Sätt dejtingen på is ett tag tills du känner dig tryggare i dig själv.
Men alltså du... Vad som hände är ju att han ratade dig? Som jag skrev i mitt tidigare inlägg så finns det kvinnor som säkerligen är bra mycket mer intressanta än du är som uppvaktar denna kirurg. Du får helt enkelt sluta sätta dig själv på en pedestal om du vill hitta en riktig karl.