Rädd för att dottern får min näsa...

Tänk så olika problem man kan ha. Vårt största problem var att få barn öht. Vi valde ED till slut och hade inga krav på donatorerna. Så otroligt lite spelade ett framtida utseende roll för oss! Än så länge är barnen rätt små och det är svårt veta hur de i slutänden kommer se ut. Men det är bara spännande tycker jag. Den yngre kan möjligen få bruna ögon- vi har blå båda två och även den äldre. Fulhet finns dock inte ens med på nåt av det jag oroar mig för när det gäller mina barn.

Hej du!

Snälla, älska ditt barn och lär henne att älska sig själv för den hon är och hur hon ser ut.
Skulle hon av någon anledning senare i livet må jättedåligt över någon kroppsdel och vilja justera så får hon väl själv bestämma i vuxen ålder.

Jag och min syster har ärvt precis motsatta drag från våra föräldrar. Jag har pappas markerade käkben, nätta uppnäsa, tjocka hår och mammas stora ögon och fylliga läppar. Syrran har mamma odefinierade käke, krokiga näsa, tunna hår och pappa mindre ögon och läppar. Som grädde på moset har hon även mammas dyskalkyli och stresskänslighet medan jag har pappas skärpa för siffror och höga arbetskapacitet. Sjukt orättvist tycker vi båda.

Dock har både hon och jag blivit lyckliga och självförsörjande människor vilket är det viktigaste, inte sant? Vad man ärver är en sak, men det är inte det som avgör vad som är ett gott liv.

Jag och min killkompis diskuterade igår det här med att förstora läpparna. Vi var fullkomligt överens om att vi aldrig någonsin har träffat en man som tycker det är snyggt. Fattar inte hur en del kvinnor kan tycka det?

När det gäller näsan får hon väl göra samma operation som du har gjort så att hon duger i dina ögon?!

Jag har inte typ ankläppar utan normalt tjocka numera. De ser bara ut så när jag precis fyllt på. Lite plut bara annars. Hon kommer ju givetvis alltid duga mer än duga i mina ögon. Men får hon min näsa så betalar jag operation för den så fort man får åtgärda. Samma med tänderna. Vill inte att hon skall ha samma komplex som jag har haft.Så orättvist det kan vara ja. Jag hoppas inte hon ärver min dyslexi utan tar efter sin pappa med det. Men jag tror hon har ärvt sin pappas lugn och humör...hon är inte alls lika jobbig som jag själv tydligen var i den åldern. Glad och lätt att ha att göra med som sin pappa.

Förlåt men om den här tråden är sann så skulle jag nog oroa mig mer för arvet av det psykiska bagaget du skickar vidare. Varför är kropp och utseende så oerhört viktigt för dig?

Vanligen för att det inte finns så mycket att ärva på det mentala planet, säger mina fördomar.

Men du. Du har ju ingen aning om hon kommer tycka näsan är ful eller tänderna. HON kanske tycker att det passar henne perfekt. Det är ju din åsikt du pratar om och inte hennes! 

Låt henne växa upp och se vad HON tycker. Låt henne få vara tills hon har en egen åsikt eller tanke utan att du prånglar på henne den! 

Kan inte riktigt relatera fullt ut, men lite. Har födelsemärken som aldrig stört mig, det är jag liksom! Min mamma har sagt att jag borde ta bort ett par av dem av olika anledningar, men jag har sagt att de stör nog henne mer än mig! 

Även mina barn, framförallt mitt äldsta barn som är 11 år nu, har födelsemärken på ställen som _kan_ störa utseendet om man är känslig. Jag har berättat om att OM man blir störd själv så kan man fixa det genom en liten enkel operation och att deras mormor tyckte jag skulle ta bort ett par av mina. De bara tittar på mig och tycker jag är allmänt knäpp, de tycker att deras födelsemärken är dem liksom. 

Nu verkar din dotter vara ganska liten och jag kan säga att utseendet svänger rätt bra under åren framöver. Dessutom kan en del saker hoppa någon generation, så det kan lika gärna vara mormors näsa och farfars öron. 

Låt henne få vara den lilla jättegulliga dotter du har nu resten av hennes liv och låt HENNE ta sina beslut. Kram

Samma här. Jag ärvde tyvärr också alla dåliga personlighetsdrag så jag har fått kämpa i motström hela livet. Smink, frisyrer och fix och trix och så göra ALLT tvärtemot mina föräldrar...............! (men man vänjer sig)

Jag är uppvuxen med en mamma som dels alltid haft den synen på sig själv som du har och samtidigt påpekat alla mina brister.

Potatisnäsa, stor näsa, låg panna, du kan inte ha den frisyren, du måste klä dig så du döljer dina brister.

Av någon anledning lyckades jag stå emot detta och blev med åldern mer nöjd med mitt utseende (trots stor näsa, låg panna, som egentligen inte är så stor och pannan är inte heller avvikande låg).

Men det kan vara förödande att växa upp med en mamma som inte är nöjd med sitt utseende och dessutom oroar sig för sin dotters utseende

Sedan bör du ha med dig, det är inte de perfekta dragen som gör en person vacker. De vackraste människorna har ofta inte perfekta drag.