• Sirvioe

    Attitydproblem..

    Jag är bonusmamma till en snart 13-årig tjej sedan många år tillbaka. I familjen finns även min man och våra två gemensamma pojkar, den ena 3 år och den minsta några månader gammal. Jag vill påstå att vi lever ett tryggt och stabilt liv med struktur och lagom med regler samt massor med kärlek.

    Jag minns själv att just 13-årsåldern är en turbulent period i livet och att lite ?attitydproblem? är vanligt, men exakt hur mycket ska man tolerera? Bonusdottern har tidigare varit en i grunden snäll och gullig men väldigt känslosam och lite bortskämd person (alltid haft nära till gråt om hon inte fått som hon vill), men över sommaren har hon blivit som förbytt! Hon är konstant sur och otrevlig, svarar uppkäftigt och hånskrattar åt allt man säger till henne. När man frågar hur hennes dag har varit svarar hon ?det ska väl du skita i? följt av ?jag behöver nya kläder!? eller något annat hon vill att man ska fixa åt henne. Hon struntar fullkomligt i de regler vi sätter upp, vägrar hjälpa till ens med minsta lilla, säger inte tack när hon får saker.. Hon har även börjat komma försent till skolan så gott som varje dag, trots att hon går i tid hemifrån. Vad hon gör på vägen vet vi inte eftersom hon inte vill berätta något, hur vi än lirkar. Jag är orolig att hon ska hamna snett i livet om hon missköter skolan, och drömmer mardrömmar om att hon ska börja med droger eller något annat hyss! Hon går inte att känna igen längre. Hur ska man hantera detta?? Någon annan som varit i liknande situation? Vad gjorde ni och hur gick det? Tjejens mamma är tyvärr inte till mycket stöd, hon verkar ärligt talat ganska självupptagen och antingen bryr hon sig inte eller så är hon väldigt naiv som tror att hennes dotter är helt perfekt och aldrig skulle kunna göra något fel eller hamna i trubbel pga fel sällskap osv.

    Ledsen för långt inlägg, hoppas någon orkat läsa och kan komma med råd!

    Mvh frustrerad bonusmamma

  • Svar på tråden Attitydproblem..
  • Anonym (Kärring mot strömmen)
    Sirvioe skrev 2020-08-30 00:23:50 följande:

    Hon är konstant sur och otrevlig, svarar uppkäftigt och hånskrattar åt allt man säger till henne. När man frågar hur hennes dag har varit svarar hon ?det ska väl du skita i? följt av ?jag behöver nya kläder!? eller något annat hon vill att man ska fixa åt henne. Hon struntar fullkomligt i de regler vi sätter upp, vägrar hjälpa till ens med minsta lilla, säger inte tack när hon får saker.. Hon har även börjat komma försent till skolan så gott som varje dag, trots att hon går i tid hemifrån. Vad hon gör på vägen vet vi inte eftersom hon inte vill berätta något, hur vi än lirkar.


    Hon behöver lite uppfostran! Om hon är sur så låt bli att prata med henne. Svarar hon surt förklarar man att man inte beter sig så där och att hon borde be om ursäkt för sitt beteende, hon lär ju vägra och då förklarar man att det blir indragna förmåner för barn som inte kan bete sig trevligt, främst rör det sig om att hon inte får hjälp med någonting tills hon ber om ursäkt på ett vettigt sätt.

    Om hon tjatar om kläder så får det vänta tills ni vuxna anser att det behovet finns. Ett alternativ är att hon får göra arbete för att tjäna ihop pengarna till vad hon nu vill ha, och då en relativt låg summa och INTE för vanligt hushållsarbete. Hon kan få extra om hon tvättar bilen för hand, klipper gräset, putsar fönstren eller liknande saker som annars inte ingår i vardagen, och då max en hundring per sak hon gör! Då lär hon sig att uppskatta värdet av pengar och värdet av kläder.

    Barn som inte följer regler får också indragna förmåner, som t ex skärmtid, hälsa på kompisar osv.

    Barn som inte hjälper till hemma får heller ingen hjälp i retur, och dessutom kan hon gott få tvätta sina egna kläder.

    Barn som inte tackar för sig får inget nästa gång.

    Om hon kommer sent till skolan får ni börja följa henne till klassrummet/skåpet, då lär hon sig nog snabbt att ta sig dit på egen hand. Lagom pinsamt att som trettonåring behöva vuxeneskort till skolan liksom. Det är ingen vits ni frågar vad hon gör, svaret kvittar.

    Ni kan redan nu börja prata med henne om att vara en ansvarstagande vuxen och de förmåner som följer med att man kan sköta sig hemma.
  • Sirvioe
    Anonym (Kärring mot strömmen) skrev 2020-08-30 09:31:24 följande:

    Hon behöver lite uppfostran! Om hon är sur så låt bli att prata med henne. Svarar hon surt förklarar man att man inte beter sig så där och att hon borde be om ursäkt för sitt beteende, hon lär ju vägra och då förklarar man att det blir indragna förmåner för barn som inte kan bete sig trevligt, främst rör det sig om att hon inte får hjälp med någonting tills hon ber om ursäkt på ett vettigt sätt.

    Om hon tjatar om kläder så får det vänta tills ni vuxna anser att det behovet finns. Ett alternativ är att hon får göra arbete för att tjäna ihop pengarna till vad hon nu vill ha, och då en relativt låg summa och INTE för vanligt hushållsarbete. Hon kan få extra om hon tvättar bilen för hand, klipper gräset, putsar fönstren eller liknande saker som annars inte ingår i vardagen, och då max en hundring per sak hon gör! Då lär hon sig att uppskatta värdet av pengar och värdet av kläder.

    Barn som inte följer regler får också indragna förmåner, som t ex skärmtid, hälsa på kompisar osv.

    Barn som inte hjälper till hemma får heller ingen hjälp i retur, och dessutom kan hon gott få tvätta sina egna kläder.

    Barn som inte tackar för sig får inget nästa gång.

    Om hon kommer sent till skolan får ni börja följa henne till klassrummet/skåpet, då lär hon sig nog snabbt att ta sig dit på egen hand. Lagom pinsamt att som trettonåring behöva vuxeneskort till skolan liksom. Det är ingen vits ni frågar vad hon gör, svaret kvittar.

    Ni kan redan nu börja prata med henne om att vara en ansvarstagande vuxen och de förmåner som följer med att man kan sköta sig hemma.


    Jag håller helt med dig i allt du skriver, men min man tror att bonusdottern då kommer vilja flytta till mamman (som hon börjat hota med när hon inte får som hon vill). Mamman tycker att tjejen får flytta fram och tillbaka hur hon vill och tycker att det borde få vara mer fritt..
  • Anonym (Kärring mot strömmen)
    Sirvioe skrev 2020-08-30 18:06:56 följande:
    Jag håller helt med dig i allt du skriver, men min man tror att bonusdottern då kommer vilja flytta till mamman (som hon börjat hota med när hon inte får som hon vill). Mamman tycker att tjejen får flytta fram och tillbaka hur hon vill och tycker att det borde få vara mer fritt..
    Ja då får hon väl göra det då! Din man har egentligen bara två val, att få en skitstövel till dotter under stor del av uppväxten varannan vecka eller låta henne vara en skitstövel hos sin slappa morsa på heltid.

    Ert hem, era regler. Man måste inte vara elak när man håller på dem, men däremot strikt och förutsägbar. Hos pappa gäller detta åtminstone.

    Bäst vore om mamman skulle vara med på samma tåg som er men det kan bli svårt. Din man måste i så fall prata med henne och förklara att det är en dålig uppfostran att inte sätta gränser för sina barn. Till exempel blir de inte lika anställningsbara som vuxna och de blir verkligen inte kul att ha omkring sig medan de fortfarande bor hemma. Plus som du själv tog upp, risken att hon hamnar snett i livet i förtid.

    Jag känner en familj förresten som hade s.k. fri uppfostran. Deras son (äldst av tre barn) höll på att supa ihjäl sig i tidiga tonåren. Deras äldsta dotter blev mamma när hon var 13, efter att ha åkt runt i bilar med vuxna män en hel sommar, med föräldrarnas vetskap. Deras yngsta är trasig mentalt och har någon slags personlighetskris sedan flera år där hon varken vet vem hon är eller vad hon vill heta (inte kring kön alltså utan bara generellt vilsen).
  • Anonym (.)

    Vi har likadan problematik med vår 13 åring. Började för 1 år sen när hon började i årskurs 6. Hon bytte då kompisumgänge och började förändras på ett negativt sätt. Senaste halvåret har varit hemskt och är fortfarande. Hon bryr sig inte om något, struntar i allt, tycker allt är tråkigt. Förutom sitt kompisgäng. Hon umgås med kompisar hela dagarna. Kommer hem och äter middag för att vi tvingar henne. Hon är nästan alltid otrevlig och arg. Vill inte umgås med oss och upplever att vi snokar och förhör vid enklare frågor som, hur har din dag varit? Vilka umgås du med idag? Har du några läxor i veckan?

    När hon är hemma vill hon bara sitta med sin telefon. Säger att hon är stressad och måste hinna kolla flödet på sociala medier.

    Knackar man och kommer in till henne på hennes rum säger hon direkt irriterat, vad vill du? Gå!

    Skolan är hon trött på och det händer att hon struntar i nån lektion ibland. För hon ville göra nåt annat istället. Läxor bryr hon sig inte om. Tycker det är meningslöst.

    Vi har endel regler som tider hon ska vara hemma på kvällarna. Vilket hon håller. Att hon ska äta middag med oss på kvällen. Vilket gör efter endel tjat. Hon har skärmtid på kvällar/nätter. Vilket hon är arg för. Får även konsekvenser som indragen mobil och gå ut med kompisar om hon skolkat.

    Var hos barnpsykolog med henne i våras. Men psykologen var inte orolig utan menade att hon var en välmående tjej i tånåren. Var viktig med gränser och välja sina strider. Samt ge beröm för det som är bra.

    Hur väljer man sina strider med ett barn som ständigt beter sig illa? Det betyder ju att man får acceptera hennes dåliga attityd många gånger och ta striden på dom värre sakerna?

    Hur uppskattar man och ger beröm när det inte alla gånger finns något att berömma?

Svar på tråden Attitydproblem..