Dumpad av bästa vän

Vad jag utlaser av din tradstart ar att ni horts flera ganger per dag (hur jobbigt ar inte det?), att hon har massor att gora (sa hon har inte tid att horas flera ganger per dag) och att du tar for mycket engergi (ja, vem orkar snacka med en och samma person flera ganger om dan ifall man inte ar ett foralskat par? Hur ska hon hinna med annat i sitt liv forutom att prata med dig om ni hors sa mycket?). Dessutom sager hon att du inte skulle lyssnat/nojt dig, vilket indikerar att du inte lyssnar pa vad den andre sager och kanske ar en person som altar saker och maste "prata ut" i all oandlighet om saker (nar du inte haller med eller det skett ett missforstand)? Hon har ju kant dig i manga ar, sa hon vet ju hur du ar.

Du tycker att det varsta som finns ar nar manniskor forsvinner, vilket indikerar att detta, att folk forsvinner, har hant forr och inte ar en engangsforeteelse. Det sager ju ocksa nagot.

Att du sen skriver att du har svart att komma over det och att det inte ar samma sak att traffa andra vanner - ja, det ar ju klart, nar du verkar ha levt i symbios med vanninan och hallit kontakt med henne nastan konstant dygnet runt. Ni har liksom inte kunnat ha separata liv, vilket mycket val kan ha kvavt vaninnan, och nu kanner du forstass ett tomrum eftersom allt du brukade gora under dagen (horas flera ganger med henne) forsvunnit.

Nar jag skummade igenom traden tyckte jag att jag laste att du varit nere eller inte matt sa bra. Nu vet jag inte hur lange detta pagatt, men folk som altar negativa saker och som man forsoker hjalpa gang pa gang, men de lyssnar inte och gor inget at sin situation trots alla rad man ger, sadana orkar man till sist inte med. Jag hade en san kompis, som altade ett "problem" om och om igen. Hur man an forsokte att hjalpa henne sa gick det inte. Vad man an gjorde sa var det inte bra nog. Man slog knut pa sig sjalv for man ville sa garna att hon skulle ma bra, men till sist efter over 10 ar orkade jag inte mer. Det tog all min kraft och hade sa gjort i manga ar. Mitt liv var pa paus eftersom det alltid handlade om att losa hennes "problem", sa jag insag till sist att jag var tvungen att bryta eftersom det faktiskt forstorde MITT liv. Hon var ocksa en san som altar och vill "reda ut" saker, men da ar man sa innerligt trott pa dessa samtal (da personen anda inte lyssnar eller forsoker forvranga orden pa en) att det ar liksom inte lont. Det har gatt for langt helt enkelt. Man ar sa less pa personen sa man vill bara bli av med den. Man har forsokt anda in i det sista att radda vanskapen, och gjort allt for personen, men nar val bagaren runnit over da ar mattet ragat och man vill inte ha med personen att gora langre da den star en upp i halsen. Och personen star helt fragande till detta, da den ar van vid att man alltid gor ALLT for den, alltid lyssnar pa dess problem och forsoker losa dem, sa den fattar inte hur man "helt plotsligt" inte vill ha med den att gora. Kanske nagot sant som hant er?

Tycker hur som helst att ni verkar ha umgatts for mycket och det kan ha kvavt din vaninna. Saklart kan ni aven ha haft mycket roligt for er (det hade aven jag och min vaninna), men nar det negativa overvager det positiva sa maste man ibland bryta for att radda sig sjalv.