Dumpad av bästa vän
Jag har varit i samma situation som din kompis för ungefär ett år sedan. Min fd bästa vän och jag umgicks också i princip varje dag i telefon, vart bästa vänner i flera år, våra barn var också vänner etc.
Oftast pratade vi om henne eller hennes problem, vilket jag tyckte var okej eftersom jag ville stötta henne och hjälpa henne att må bättre. Men när jag ville berätta något så lyssnade hon oftast inte, utan fortsatte istället att prata om henne.
Hon var väldigt mån om att vi skulle ses, men jag var alltid den som fick komma och hälsa på henne - trots att hon flera gånger lovat att hon skulle komma till mig. Men när det närmade sig så hörde hon antingen inte av sig, eller så hade hon bokat in något helt annat.
Jag tog upp detta med henne, men då kom hon med ursäkter. Tänkte att det är så hon är och jag får acceptera det om jag vill vara vän med henne.
När jag kom och hälsade på de sista gångerna så var hon inte alls intresserad av att umgås med mig, även fast hon sa att hon var det innan jag kom. Antingen så hade hon planerat saker med andra, eller så satt hon försjunken i sin telefon. Det kändes bara som att jag var där som barnvakt. Så jag undrade varför jag ens skulle komma dit?
Sedan efter en utekväll var hon riktigt otrevlig och otroligt respektlös, helt oprovocerat. Hon hade snäst åt mig förut, men aldrig på det här sättet. Jag kände mig fruktansvärt sårad och åkte hem. Jag trodde att hon skulle be om ursäkt, men efter några dagar hörde hon av sig som om allt var som vanligt. Hon frågade vad det var när hon märkte att jag var låg, och jag berättade att jag var ledsen över det hon sagt. Hon sa att hon inte förstod vad jag menade (trots att hon visste precis vad hon sagt), och förminskade mina känslor. Då rann bägaren över för mig, jag orkade helt enkelt inte prata med henne något mer och slutade höra av mig. Jag visste att om jag skulle fortsatt att diskutera detta med henne så hade hon bara vänt på det, och jag hade mått ännu sämre.
Visst saknar jag henne, hon hade otroligt fina sidor med - som jag under en lång tid intalade mig själv vägde tyngre än hennes beteende mot mig. Men jag orkade inte bli sårad eller bortvald mer, det tog för mycket energi från mig och skadade min självkänsla.
Så jag tror som sagt inte att sådant här händer över en kväll, ibland orkar man bara helt enkelt inte med tjafset. Om du fått en förklaring att du tar för mycket energi och hon ligger på gränsen till utmattning, har du frågat vad du kan göra för att lösa situationen? Hon kanske är ledsen över något som hänt mellan er eller bara är helt utmattad och inte orkar ge dig en längre förklaring just nu, för att hon är rädd att det leder till timslånga diskussioner eller gräl. Ibland krävs inte mycket för att man ska tippa över kanten om man redan är utmattad, och då gör man allt för att undvika det.