Håller med helt.Förstår verkligen att det känns jobbigt, men tror ärligt talat inte att du hade kunnat göra något för att ändra dig eller situationen. Som ovanstående skrev, det handlar inte ett toalock eller något annat praktiskt. Fokusera framåt.
Mycket mysko, jag skulle ha blivit galen av att inte få veta. Och börjat nojja mig om alla möjliga orsaker.
Nä, så där behandlar man inte en gammal trogen vän, absolut inte. Energitjuv tror jag inte heller på, låter mer som en ursäkt. Det kan ju vara så att hon hittat en ny kompis hon umgås med, hellre. Och hon kanske är en sån som bara kan ha en riktigt bra bästis åt gången. Och hon har säkert suttit och snackat skit om dig, liksom klagat på ditten och datten och den nya bästisen har hejat på henne att dumpa dig för plötsligt är du den värsta kompisen någonsin.
Somliga kvinnor mognar tyvärr inte mer än till mellanstadiet.
Det är tydligt att det är något mer som hon inte vill berätta. Finns det någon misstänksamhet eller svartsjuka i bakgrunden. Låter som högstadiefasoner.
Som jag skrev tidigare, hon har ju sagt varför. Du måste tyvärr bara acceptera det. Det gör ont att bli dumpad, men det kommer att gå över med tiden.
Ledsen att du inte fick svar :(
Det du kan göra är att skapa ett eget avslut med en sista hälsning till henne.
Kan du skriva som du gjorde ovan? Att det är jobbigt att inte veta varför och att du tar det hårt, önskar du vetat vad som störde henne, nu fick du aldrig chansen att göra annorlunda, men respekterar ändå hennes beslut att inte vilja förklara om hon inte orkar eller tror det är någon idé.
Du kan ju också skriva att det aldrig var din menig att på något sätt göra henne ledsen.
Du kan avsluta med att du önskar henne allt gott och om du vill, hälsa henne välkommen att höra av sig när hon känner för det.
Sedan kan du sörja din vän och läka dig, detta kom som en chock och det är en sorg att förlora någon som stått dig så nära. Men i nuläget vill hon inte vara vän.
Kom ihåg att det inte är "folk" som tycker illa om dig utan enbart en vän som dragit sig undan. Hon kanske inte längre upplevde ni matchade, hon kanske, som ovanstående skrev, var avundsjuk även om du beskriver henne som snyggare med bättre ekonomi?
Din personlighet kan räcka för att hon ska vara irriterad, och det betyder inte att det nödvändigtvis är något fel på ditt beteende :).
Kram på dig <3
TS, jag tycker inte att hur din kompis har betett sig är ok. Självklart förtjänar du en förklaring, särskilt med tanke på att ni är bästa vänner sedan många år tillbaka. Jag blir förvånad och nedslagen över många av svaren i tråden, eftersom många här verkar tycka att det är ok att göra som din kompis har gjort och att du bara ska acceptera att hon inte vill ses mer. Har också läst andra trådar på FL där många tycker att det är helt normalt att dumpa en partner eller vän utan att ge någon förklaring, och sedan bara ghosta. Det du skriver om hur detta påverkar dig - du analyserar en massa och försöker komma på vad du gjort fel, samtidigt som du fått dålig självkänsla och tänker att alla ogillar dig - borde vara tillräckligt för att få folk att förstå att man inte bara kan utesluta en nära vän utan att förklara varför. Även om du faktiskt gjort något som sårat henne, så har du ju ingen aning om vad det är, och har heller inte menat något illa. Då är det hennes ansvar att förklara för dig hur hon har upplevt ditt beteende. Hon kan inte kräva att du ska läsa hennes tankar. Att bara bli sur när du frågar vad som är fel är väldigt omoget. Det minsta hon kan göra är att vänligt förklara att hon inte orkar vara vän med dig mer, även om hon förstår att du inte har menat något illa. Du säger att hon är konflikträdd och det är nog där skon klämmer. Hon vågar helt enkelt inte konfrontera dig med vad det är hon stör sig på. Istället väljer hon att bara fly. Jag tror det är det som oftast ligger bakom sådant här beteende - feghet.
Jag har 2 teorier.. men det är också just bara teorier.
1. Som andra varit inne på här i tråden så har ni inte båda uppfattat eran vänskap som lika stark. När du säger att ni hördes varje dag så ställer jag mig frågan om det var ömsesidigt eller om det var DU som som tog initiativ till att höra av dig varje dag? Du kan helt enkelt ha missat insikten om att hon inte varit lika "på" och gett dig subtila signaler om mindre intresse för relationen än dig.
2. Hon mår inte bra själv. Kanske håller på gå in i väggen och är jättestressad och allt runt omkring som att hålla kontakt med folk blir jobbiga "krav" som hon inte klarar av i dagsläget. Kanske skäms hon för det och vågar/vill inte vara ärlig med det.
Kan va så att hon haft en fasad. Alltså att hon stört sig på saker som hon inte varit modig nog att ta upp och sen bara hoppats på att det ska gå över. Men så har det inte gjort det och hon bara pallade inte mer. Jag har gjort en liknande grej för jag har aldrig lärt mig att ta konflikter med vänner. Hade en kompis som jag tröttnade på. Vi levde helt olika liv och jag började känna att jag inte fick ut nånting av att bara prata gamla minnen, höra henne klaga på sin man osv plus att jag upplevde det som att hon var rätt insnöad. Jag borde ha sagt som det var men det gjorde jag inte. Ibland är folk sviniga för att de inte klarar av att ta ansvar för sina egna känslor. Tyvärr.
Personligen tycker jag det är jäkligt svårt med vänskap och vilka krav man kan ställa. Inte alls som en kärleksrelation.
Här kommer ett svar som är lite spekulativt och kanske rätt taskigt. Men none the less:
Energitjuv är en omskrivning för jobbig. Hon tycker att du är jobbig. Och det är man sällan av en (1) anledning.
Du skriver att det är det värsta du vet, när folk försvinner utan förklaring - låter som att det har hänt dig flera ggr? Du kan förstås ha haft otur, men helt vanligt är det inte att vänner bara försvinner. Jag har nog (?) aldrig varit med om det, trots att jag vet att alla jag möter inte älskar mig...
Så, lämna din stackars fd väninna i fred, hon vill inte ge dig svaren. Har du någon annan du litar på som du kan diskutera med? Eller kanske en terapeut? Det kan ju vara något störigt du omedvetet gör som du faktiskt kan sluta med - du verkar ju enveten och kanske därför hyfsat förändringsbenägen - inte för väninnans skull, utan för din egen, och framtida relationers...
Ts, om det inte var något speciellt ni diskuterade och var oense om sista gångerna ni sågs, kan vara något litet som du inte tänker på ex att du kommenterade något hon gjort eller inte gjort på fel sätt, så tror jag att detta är något som byggts upp under lång tid hos henne.
Det låter som om ni haft väldigt intensiv kontakt (dagligen kanske tom) och hon har många järn i elden och mycket kontakter/vänner skriver du så då orkar hon nog helt enkelt inte ha en vän som kräver så mycket mer tid och energi som du kanske gjort. Hon vill nog inte ha den typen av vänskap alls tror jag, utan mer lätta enkla lite "ytliga" vänskaper, som inte kräver någonting mer än snack om väder, barn, hobbies etc.
Du skriver att du har "många fel" och jag tror att du kanske ältat och ältat och ältat dessa (fel som du tycker själv att du har) med henne om och om igen. Önskat bekräftelse osv.
Du får nog bara släppa det här ts. Inte schysst av henne, men ni har nog helt enkelt helt olika syn på hur en vänskap skall vara och vad man skall prata om. Om du tänker efter tidigare genom åren hur ofta tog du kontakt med henne och hur ofta initierade hon kontakten? Var det inte så trots allt att det alltid var du som var drivande i relationen (om ni inte hade bestämt att hon skulle ringa en viss dag etc förstås)?
Ja det är sant. Men kanske försökt in i det sista. Jag vet inte. Tror inte du kommer få svar som ger dig ro för du kommer ju aldrig få höra ett uttömmande svar från henne. Konstigt och trist men tids nog så går du vidare även om jag förstår du är ställd och ledsen!
Jag kan förstå att du tycker det känns jobbigt att inte få några tydliga svar.
Och det tycker jag att hon borde ha gett dig när du frågade.
Det är inte för mycket begärt om ni känt varandra i många år.
Kanske kan det vara så att hon mår dåligt av någon anledning och inte orkar prata om det?
Jag har en väninna som jag känt sedan barnsben.
Vi blev osams en gång och pratade inte med varandra på ett längre tag.
Det visade sig att hon inte alls mådde bra.
Hon tog själv upp kontakten igen och vi pratade ut.
Hon behövde bara en paus för att reda upp sina egna problem ett tag.
Kanske är det samma sak med din väninna? Att hon bara behöver en paus?
Kan du inte be henne om en vettig förklaring och säga att du har svårt att släppa varför och att du ältar detta. Gör hon inte det så får du verkligen omvärdera henne och arkivera henne bland människor man klarar sig bäst utan. En riktig vän beter sig inte som en fiende över en natt..
Jag har varit i samma situation som din kompis för ungefär ett år sedan. Min fd bästa vän och jag umgicks också i princip varje dag i telefon, vart bästa vänner i flera år, våra barn var också vänner etc.
Oftast pratade vi om henne eller hennes problem, vilket jag tyckte var okej eftersom jag ville stötta henne och hjälpa henne att må bättre. Men när jag ville berätta något så lyssnade hon oftast inte, utan fortsatte istället att prata om henne.
Hon var väldigt mån om att vi skulle ses, men jag var alltid den som fick komma och hälsa på henne - trots att hon flera gånger lovat att hon skulle komma till mig. Men när det närmade sig så hörde hon antingen inte av sig, eller så hade hon bokat in något helt annat.
Jag tog upp detta med henne, men då kom hon med ursäkter. Tänkte att det är så hon är och jag får acceptera det om jag vill vara vän med henne.
När jag kom och hälsade på de sista gångerna så var hon inte alls intresserad av att umgås med mig, även fast hon sa att hon var det innan jag kom. Antingen så hade hon planerat saker med andra, eller så satt hon försjunken i sin telefon. Det kändes bara som att jag var där som barnvakt. Så jag undrade varför jag ens skulle komma dit?
Sedan efter en utekväll var hon riktigt otrevlig och otroligt respektlös, helt oprovocerat. Hon hade snäst åt mig förut, men aldrig på det här sättet. Jag kände mig fruktansvärt sårad och åkte hem. Jag trodde att hon skulle be om ursäkt, men efter några dagar hörde hon av sig som om allt var som vanligt. Hon frågade vad det var när hon märkte att jag var låg, och jag berättade att jag var ledsen över det hon sagt. Hon sa att hon inte förstod vad jag menade (trots att hon visste precis vad hon sagt), och förminskade mina känslor. Då rann bägaren över för mig, jag orkade helt enkelt inte prata med henne något mer och slutade höra av mig. Jag visste att om jag skulle fortsatt att diskutera detta med henne så hade hon bara vänt på det, och jag hade mått ännu sämre.
Visst saknar jag henne, hon hade otroligt fina sidor med - som jag under en lång tid intalade mig själv vägde tyngre än hennes beteende mot mig. Men jag orkade inte bli sårad eller bortvald mer, det tog för mycket energi från mig och skadade min självkänsla.
Så jag tror som sagt inte att sådant här händer över en kväll, ibland orkar man bara helt enkelt inte med tjafset. Om du fått en förklaring att du tar för mycket energi och hon ligger på gränsen till utmattning, har du frågat vad du kan göra för att lösa situationen? Hon kanske är ledsen över något som hänt mellan er eller bara är helt utmattad och inte orkar ge dig en längre förklaring just nu, för att hon är rädd att det leder till timslånga diskussioner eller gräl. Ibland krävs inte mycket för att man ska tippa över kanten om man redan är utmattad, och då gör man allt för att undvika det.
Fruktansvärt. Hade blivit helt förstörd om min bästa vän hade gjort så. Vi är i 50-årsåldern, har hörts varje dag i 10 år, och ställer upp för varandra i vått och torrt, pratar om allt, berättar allt. Vi är fullt överens om att man får en enda sådan vänskap i livet.
Hon är på något vis skyldig era år ihop att berätta varför. Har du pratat mycket om dig själv?
Jag drog mig undan från en nära vän som jag ställt upp mycket för, men som inte alls klarade att finnas när jag fick problem med ett av mina barn. Hon var vara inte en kvalitativ vän nog. Gick inte riktigt att förklara för henne, hon hade aldrig kunnat ta den diskussionen
Lycka till
Ibland får man bara nog av människor. Det är väldigt svårt att förklara exakt vad det är och då blir det vaga formuleringar som att de tar ens energi vilket förtydligat betyder att kontakt med dem resulterar i negativa känslor och på sikt sämre livskvalitet.
Förtydligar man lite till kan det vara att den andre har ett sätt att vara som alltför ofta gör mig irriterad/ledsen/frustrerad eller får mig att känna mig trött eller dålig.
Vilka av känslorna det är och exempel på vad i ert umgänge som orsakar detta kan man naturligtvis fråga. Risken är bara att när bägaren till slut har runnit över finns väldigt väldigt lite energi och tolerans kvar för ifrågasättandet som kan uppstå. Det vill säga jag förklarar vad som tar min energi och du säger att jag har fel.
Ingen annan människa som inte är mitt barn har rätt att bestämma var jag lägger min energi
Det är ju så det måste få vara i nära relationer, att man stöttar varandra..i vårt och torrt och att man turas om att bära ryggsäcken.
Det jag dock landat i de senaste 10 åren är att basen i vänskap måste vara att man har mysigt, trevligt och roligt ihop - att vara lyssnare/terapeut och stötta måste komma sekundärt. Men min bästa vän är grunden att vi fnittrar, pladdrar och delar allt. Sedan har det också visat sig att relationen är superstars i riktig kris, vilket stärker den ännu mer.
Jag har en annan vän som jag under många år agerat lyssnare och terapeut åt, men insåg efter ett tag att det alltid car någon form av problem eller kris i hennes liv, allt var liksom komplicerat. Jag insåg att det liksom inte fanns plats för det vanliga umgänget, och att bara skratta, prata och göra saker ihop. Det blev en tung relation som.hag märkte att jag inte blev glad av.
Så jag har dragit mig lite undan. Inte så att vi inte alls umgås, men hon står mig inte så nära längre,och jag har satt lite gränser för hur stor plats en sådan relation får ta. Jag kände mig helt dränerad på energi efter våra promenader/möten/middagar
Min uppfattning när det gäller den fd nära vännen som jag lämnat pga att hennes ständiga komplicerade problematiska liv tog all energi jag hade, var att jag aldrig skulle kunna förklara varför för henne.
Hon skulle inte lyssna, och inte ta till sig min synvinkel, utan det skulle bli en argumentation och debatt om saken. Rätt och fel. Det är jag inte beredd att ha eftersom det inte finns någonting att debattera om, det är min synvinkel och känsla, och den har jag rätt till.
Till skillnad från min bästa vän, där jag kan uttrycka något, och jag sedan märker att hon tänkt och tagit in det jag sagt, så känns denna väninna helt resistent mot att göra någonting på någon annans villkor
Mitt tips till dig är att sätta dig och verkligen ärligt fundera över hur vänskapen var för henne. Hur var det att ha dig som vän?