OJA77

Äldre 2 Sep 09:11

23 svar

Är elevassistent i skolan verkligen en sån dålig idé??

Hej,

Jag behöver lite hjälp och råd i hur jag ska gå vidare med min son (10 år) för att han ska få det så bra som möjligt i skolan. Sonen blev tvångsförflyttad till en annan skola med specialklasser för barn med npf-diagnos. Det var en jobbig period så klart men vi har låtit han vara kvar där i hopp om att han ska få det bättre. Sonen har inte fått något diagnos och fungerar bra i många sammanhang men i skolmiljön möter han vissa utmaningar som hans "ordinarie"skola inte kunde handskas med. Rör sig merparten om att han har svårt för att ta tag i sånt som inte intresserar honom, omotiverad, rastlös och att han kan välja att gå ut ur klassrummet när han får nog.

Det som har blivit ett problem i den nya skolan är att sonen känner sig annorlunda, känner inte att han passar in och har inga vänner (hans ord). Han har gått i den nya skolan i ca 2 år och pedagogerna har varit väl medvetna om sonens behov av vänner och att passa in men hela tiden trott att det skulle i sinom tid ordna sig. Nu har vi haft ett möte med skolan angående detta där vi har lyft andra alternativ för sonens så som att flytta tillbaka till sin ordinarie skola med stöd av en elevassistent men enligt skolan så är detta ett värdelöst förslag då elevassistenten brukar vara unga, outbildade personer som ser den typen av jobb som instegsjobb som ska leda till något annat. Det jag oroar mig för är att avsaknaden av vänner och en känsla av att inte passa in kommer påverka sonen allt mer negativt men som förälder känner jag att vi inte har några andra alternativ. Han har aktiviteter efter skolan men det räcker inte för att tillgodose den ensamhet som han upplever i skolan. Jag vet inte i nuläget hur jag ska gå vidare och vad som är bäst för min sin. Är elevassistent en så dålig ide? Vad har vi för andra alternativ vad gäller att gå tillbaka till en "ordinarie" skola/klass?

OJA77

Äldre 2 Sep 15:56

#6

Långbenopluto skrev 2020-09-02 09:33:09 följande:

En elevassistent är en jättedålig idé pga dom anledningar som du redan har fått.

Det är nuvarande skola som ska hjälpa honom med det han behöver.

Jag har förstått att det finns nackdelar med en elevassistent men det jag oroar mig för är att min son kommer må allt sämre om hans behov av vänner och gemenskap inte tillgodoses. Skolan som han går i är inte en del av en annan skola så han träffar endast barn med diverse svårigheter som gör att de inte vill umgås på det sättet som min son behöver och önskar. Vi har haft en dialog med skolan kring detta men nu har det gått ett år sedan vi tog upp detta och inget har blivit bättre. De hoppas nu på att han ska hitta vänner då han gick upp till mellanstadiet och där ska det finnas fler barn, fast med samma problematik.

OJA77

Äldre 2 Sep 15:59

#7

Anonym (Sara) skrev 2020-09-02 09:37:24 följande:

De har rätt till viss del, elevassistenter är väldigt ofta unga och oerfarna men det finns också fantastiskt duktiga assistenter som verkligen gör stor skillnad.

Personligen tycker jag att det är viktigare att måendet är bra än att skolresultat finns, jag hade nog flyttat tillbaka sonen till gamla skolan och har bokat in regelbundna möten (en gång i veckan i början) med skolan och på så sätt ha koll på att din son får en bra skolgång.

Om ni får en ung assistent kan ni ju bjuda hem assistenten, få en relation med denne och berätta om sonens behov. Ni kan själva påverka ganska mycket hur assistenten borde jobba med sonens behov.

Jag vet inte om jag vill flytta tillbaka sonen till ursprungsskolan dels pga de konflikter som vi föräldrar hade med skolan och det som sonen fick stå ut med. Ska väl tilläggas att jag inte tror att han är så välkommen dit heller. Däremot kan jag tänka mig en annan skola där han får en nystart men jag vet att han måste ha stöd främst under lektionstid och det var därför en elevassistent behövs tänkte jag. Nu står jag lite handfallen för hur jag ska gå vidare för precis som du skriver så anser även jag att hans välmående är viktigare än skolresultaten.

OJA77

Äldre 2 Sep 16:02

#8

Anonym (Daniel) skrev 2020-09-02 09:51:28 följande:

Hade inte en enda riktigt kompis i skolan under de åren. Jag var alltid "reservkompis" i klassen (även om jag hade jämnåriga vänner utanför skolan), när assistenten försvann fick jag vänner i klassen rätt snabbt faktiskt. Assistenten försvårade kraftigt mina möjligheter att skaffa vänner.

Jag förstår hur du menar och tråkigt att det som var ett stöd också blev ett problem för dig. Min tanke har varit att han endast skulle ha hjälp under lektionstid men rasterna skulle han klara av att hantera utan stöd från elevassistent. Tyvärr har vi inte fått gehör för detta och den nya skolan anser att det är bättre att han stannar kvar där han är trots att sonen har i över ett års tid känt sig utanför och saknat vänner.

OJA77

Äldre 2 Sep 16:11

#9

Anonym (Lärare) skrev 2020-09-02 11:30:08 följande:

Jag skulle hellre se att din son gick i en vanlig skola, med eller utan assistent. Har han tråkigt på lektionerna så kanske han behöver mer utmanande material? Nu har det förstås gått två år så det kan vara svårt att säga men huvudsaken är att ett barn utan diagnos inte ska tvingas gå i en npf-skola. Hur fick de ens igenom det? Det är skolans skyldighet att tillgodose elevers behov, med eller utan diagnos. Klarar de inte det borde en anmälan till SI vara på sin plats.

Det ville vi också men skolan ville inte ha honom kvar då de ansåg att de saknade kunskap och kompetens. De hade redan bestämt sig för att flytta honom och tvingade således igenom detta. Vi överklagade och vann men då hade de redan tvingat igenom en flytt och han hade gått några veckor på nya skolan och då kände vi inte att vi kunde flytta honom igen. Vi hade gjort anmälningar och överklagade överallt men man kommer rätt långt med lögner, tyvärr. De vill inte ha honom tillbaka och gör allt för att han ska vara kvar på denna nya skola. Nu när vår son har börjat må dåligt pga att han inte har vänner och inte känner att han passar in eller har nåt gemensamt med barn som går i nya skolan så har vi börjat rota i allt detta och börjat leta efter lösningar men det verkar inte finnas någon lösning samtidigt som jag känner att vi inte kan bara låta honom fortsätta må så här.

OJA77

Äldre 3 Sep 10:14

#11

Tow2Mater skrev 2020-09-03 02:02:40 följande:

Hur hjälper en assistent praktiskt med saker som "svårt för att ta tag i sånt som inte intresserar honom, omotiverad, rastlös och att han kan välja att gå ut ur klassrummet när han får nog"? Låter ju som motivationen borde hojas på andra sätt.

Ett sätt är ju att det finns en vuxen (elevassistenten) som är närvarande och ser till att han gör det han ska och motiverar honom under lektionstid. Om han går ut så kan elevassistenten gå ut och prata med honom utan att sonen tar tid och resurs av klassens genom att en ensam lärare måste välja mellan klassen eller sonen. Jag är ingen pedagog och jag vet inte vilken annan hjälp som finns och vilka resurser som finns att tillgå inom skolans värld. Det jag vet är att det inte fungerar att ha sonen i en skola/klass med barn som är så pass olika honom att han spenderar sina dagar i ensamhet och utanförskap. Kändes spontant som en elevassistent kunde vara en bra lösning men det verkar inte vara så. Nu står jag handfallen inför hur jag ska gå vidare.

OJA77

Äldre 8 Sep 13:45

#16

Lialie skrev 2020-09-03 15:36:51 följande:

Hej!

Hur ser hans skolresultat ut hittills? Når han målen i flertalet ämnen eller ej? Det kan vara svårt att få en assistent kopplad till sig om man når målen i skolämnena, samtidigt som han kanske når målen pga att han har fått bra hjälp.

Tror tyvärr att det inte blir så bra att gå tillbaka till förra skolan om han dels blev borttvingad därifrån, dels inte känns välkommen tillbaka. Risken för ännu ett misslyckande är överhängande. Finns det någon annan skola som kunde vara ett alternativ?

Tyvärr är små undervisningsgrupper för barn med skolmisslyckanden bakom sig en alltför lätt väg att ta till för kommunerna. Elever med olika typer av problematik klumpas ihop och ger sällan en bra gruppdynamik. Målet måste alltid vara att de ska kunna komma tillbaka till en klass, särskilt om de själva vill det. Det sociala är också otroligt viktigt för elevens välbefinnande i det stora hela. Din son verkar ju ha ett socialt kapital och styrkor inom det området, så det är ju väldigt synd om hans önskan inte kan tas på allvar. Vad anger den nuvarande skolan för skäl till att han bör gå kvar? Håller de med er om att han skulle kunna fungera socialt i en vanlig klass? Jag jobbar själv i grundsärskolan och anser att små grupper bör vara reserverat för dem som av någon anledning inte klarar av en stor klass. Det borde vara möjligt för er efter två år i liten grupp att prova andra alternativ.

Har det gjorts en ordentlig utredning och kartläggning kring hans problematik? Jag tänker att OM han ska gå i en vanlig klass, med eller utan resurs, så är det ju väldigt viktigt att det är tydligt vilka svårigheter han behöver stöttning kring och hur man hjälper honom på bästa sätt. Tyvärr är det ofta svårare ju äldre eleverna blir att få en resurs kopplad till en elev. Det är kostsamt och svårt att få kontinuitet. På högstadiet är det väldigt ovanligt, däremot kan det finnas en extra person i vissa klasser. det blir då inte lika utpekande mot just den här eleven. Risken med att få en personlig assistent är att känslan av att vara annorlunda förstärks.

hoppas ni hittar en bra lösning, kämpa på för att han ska få rätt hjälp!

Vi vet faktisk inte helt säkert huruvida han når målen eller inte. Vi har fått så mycket olika svar från skolan att vi egentligen inte vet vad han kan och inte och hur långt han har kommit eller inte. Jag vet att han kom efter i rätt många ämnen medan han var kvar i urspungliga skolan då han inte ville vara kvar i klassrummet och spenderade merparten av tiden i korridoren.

Jag har fått intrycket av att målet för både den gamla skolan och där han är nu är att han ska vara kvar här tills han går ur 9:an. Så hade inte vi föräldrar tänkt att det skulle vara. Att nu försöka göra något åt det verkar vara jättekomplicerat och kräver att rektorn från gamla skolan godkänner. Jag har efterfrågat andra alternativ men efter senaste mötet med den nya skolan så verkar det inte finnas några alternativ och vårat förslag med att gå tillbaka till en vanlig klass/skola med en extra resurs togs inte emot positivt. De anser inte att han är kapabel att fungera socialt pga hans temperament och att han inte klarar av att läsa av och lösa de situationer som uppstår på ex skolgården. De har gjort någon form av utredning där de anser att han är omotivierad, har långsam motor och att han tar in information som kommer verbalt och via ex film men inte lika bra på att ta till sig det genom att läsa sig till det. De anser att han är luststyrd i sitt lärande.

Ja jag måste så klart kämpa för min son så att han får det så bra som möjligt. Hans behov av vänner och känsla av utanförskap är ganska stor och även om skolan förstår att han har det behovet så upplever jag inte att de tar det på allvar. De tror att bara det går tillräckligt lång tid så ska han nog anpassa sig och hitta vänner. För mig som förälder så tycker jag att det är oerhört viktigt att ha vänner och känna att man passar in men jag vet inte om det ur ett pedagogiskt perspektiv är något som man ens tar hänsyn till?

OJA77

Äldre 8 Sep 13:54

#17

Anonym (Vilhelmina) skrev 2020-09-06 10:31:36 följande:

TS:

Har inte läst riktigt hela tråden så det är möjligt att någon annan redan skrivit det här.

Upplever din son att skolan är för lätt och att han vill ha mer komplexa uppgifter? Är han "rastlös i hjärnan" och därför inte har motivation till en del saker i skolan? I så fall kan de bekymmer skolan upplever ev vara tidiga tecken på sk särbegåvning dvs väldigt hög begåvning. Särbegåvning är ett personlighetsdrag men kan vara väldigt svårt att hantera/leva med och kan leda till mycket bekymmer både i skolan och privat om man inte är klar över hur det fungerar.

Min dotter utreddes för ev npf-diagnos när hon var 9 år men utredande psykologer kände att det inte stämde in på dottern. Det visade sig istället att hon är extremt högt begåvad och beteendet som skolan såg berodde på att hon var gravt understimulerad. Hon var inte ointresserad av skolan - däremot vägrade hon jobba med sånt hon redan kunde. Hon gick en astronomikurs för barn när hon var 7-9 år. Tydligen hade hon frågat läraren där så mycket och fått hjälp att googla så hon höll ett föredrag om kvantfysik i klassen när hon gick i åk 4 vilket jag inte visste om förrän i efterhand.
Hon var inte ointresserad av jämnåriga - däremot hade de inget gemensamt intresse så varken dottern eller klasskamraterna hade så roligt. Hon är nu 12 och hennes nära vänner är i åldern 15-20. Hon lär sig saker efter ett fåtal repetitioner och hennes motivation dör helt om hon förväntas göra 100 reps av en sorts matematisk beräkning. En väldig utmaning och sällan lätt men det går att hitta sätt att hantera det på som gör att det kan fungera bättre i skolan.

Kom som en total chock för oss föräldrar men det är tydligen hyfsat vanligt - ungefär en elev på 25-30 elever har en klart högre IQ än övriga. Det innebär att det rent statistiskt borde finnas minst en elev i varje klass som har det draget så det är i alla fall värt att ha funderat på tänker jag.

Hej,
Oj vilken resa ni har gjort och jag förstår verkligen att det kom som en chock för er att dottern var särbegåvad!

Jag har försökt att förstå problemet och jag har pratat med sonen och skolan men det som är jobbigast är att det skiljer sig så mycket på sonens beteende hemma mot skolan. Att det är en viss skillnad förstår jag så klart men de problem som uppstår i skolan har vi inte hemma eller i andra miljöer, förutom skolan då. Enligt sonen så tycker han att mycket i skolan är tråkigt och han tröttnar fort, samtidigt som jag märker att kunskapen finns där ändå. Han verkar inte vilja visa vad han kan men det finns där om man tar sig tid och pratar eller lockar fram det så att säga. När han gick i lågstadiet fick vi träffa en psykolog som bedömde honom som normalbegåvad och att han låg över det normala vad gäller verbal kommunikation . Vi vet inte alls vad vi ska tro längre men det som oroar mig nu är hur ledsen och ensam han känner sig när han är i skolan. Han påpekar ofta att han känner sig annorlunda och att han inte passar in. Att det inte går att hitta några vänner. Vi har börjat titta på att träffa en psykolog utanför skolan för att lyfta de här sakerna och kanske få mer förståelse för hur vår son egentligen fungerar och hur vi ska kunna hjälpa honom att må så bra som möjligt.

OJA77

Äldre 8 Sep 14:03

#18

Anonym (A) skrev 2020-09-04 16:20:11 följande:

Klarar han av skolarbetet utan problem? Har hans svårt att hänga med eller är skolarbetet för lätt så att han blir uttråkad? Är det så att han har svårt att komma igång eller sitta still länge?

Helt klart är att han inte borde tillbaks till den förra skolan. De har redan visat att de varken har kompetens eller intresse av att hjälpa sonen eller arbeta tillsammns med er.

Med rätt resurs och kanske lite extra arbete hemma borde det funka för sonen i en annan skola.

Finns det eventuellt möjlighet att faktiskt prova och i värsta fall komma tillbaka till nuvarande skola?

Det är inte så mycket att han inte hänger med utan att han saknar motivationen, drivet och tröttnar fort. Han har svårt att komma igång om inte nån är där och motiverar honom. Jag vet inte om det är för att det är för lätt eller för svårt. Han kan sitta still och fokusera länge om det är nåt han är intresserad av men om intresse saknas så vill han inte, luststyrt lärande som skolan kallar det.

Håller med om att det inte vore så bra att gå tillbaka till gamla skolan men jag hade gärna önskat att han kunde få prova en vanlig klass i en vanlig skola med extra stöd från någon form av resurs. Jag känner inte att varken den gamla eller nya skolan vill riktigt hjälpa oss att testa att byta skola. De verkar ha bestämt sig för att han ska vara kvar tills han går ut 9:an. Vi föräldrar däremot är inte alls lika nöjda med detta. Vi känner inte att de helt och hållet tänker på vad som är bäst för sonen. Att känna sig annorlunda, att inte passa in och inte ha några vänner är viktiga faktorer men något som skolan inte har tagit hänsyn till när de skapat åtgärdsplaner.

Är elevassistent i skolan verkligen en sån dålig idé??

INNEHÅLL