Tog sista testet idag som det också var tokblankt. Varför går det inte? Usch har gråtit och gråtit och gråtit. Fallen blir så otrolig hårda nu. Kan inte alls hantera dom bra..
Tack för era ord!
Det tog ett tag för honom att vänja sig vid tanken på barn men när han väl gjorde det så tror jag nästan han vill det mer än mig :) Det klart det är skönt han är så positiv till det och vill det så mycket, hade varit extra jobbigt om så inte va fallet, då hade jag verkligen inte haft någon att prata med det om.
Hur konstigt det än må vara att prata med totala främlingar om allt detta så är det väldigt skönt att göra det <3
Jag började blöda ungefär 1 dag efter att strecket blev svagare igen förra månaden.
Säkert bara defekt test som sagt <3
Skulle du se om du kunde få nått vul eller mäta hcgt i blodet? Eller har jag helt drömt det kanske.
Varit lite tumult här med julfirande och familjebråk och grejer. Sambons familj, men vi står lite utanför bråket (tror jag) men man märker klart av en stämning som inte är fullt så julig. Och rätt stressande när man får trippa på tårna för att inte riskera att nån blir stött.
Ja jag är väldigt glad åt att han vill detta så mycket precis som jag. Det låter ju jätte jobbigt och inte så snällt av din man att säga så när han vet hur gärna du vill ha en till. Det kan ju iofs vara hans sätt att hantera hans känslor på också att försöka slå bort det när det blir allt för jobbigt.
Haha det är bra du säger ifrån!
Håller tummarna för dig imorgon och hoppas på att allt är som det ska :)
Det låter ju väldigt lovande. Måste vara skönt att få det ytterligare bekräftat, hoppas du kan slappna av lite nu :)
Å så härligt å läsa! =D <3
Var du på gyn sen? Va sa dom? :) (har inte kunnat gå bak i flödet idag så vet inte om/vad du redan svarat)
Åh va skönt då! Kommer gå bra <3
Hehe Nää inget som har med graviditeten att göra :) bara gammalt groll mellan två andra och kände att jag å sambon hamnade mitt upp i det för vi hängde med på en sak som för oss va helt harmlös men för ett par andra va det uträknande och elakt. Jag är helt oförstående för att det kunde upplevas så men ja.. vad är inte jul utan lite drama?
Det har varit skönt med lite miljöombyte några dagar iaf så nu ska vi hem och vara i karantän igen i några dagar för säkerhets skull.
Vi har försökt sedan september så 4 månader men det tär så jäkla mycket på en trots att det ?bara? gått 4 månader.. :( samma dag som jag fick mitt negativa besked så fick jag veta att jag skulle bli moster för första gången. Så kul men samtidigt så ledsen. Vill ju också. Kände sån avundsjuka hemskt nog.
Tog ett tidigt test så det borde ju vista korrekt?:/
Han tycker det är jättetråkigt men tycker inte att jag ska gräva mer mig, han förstår inte på sånt sätt jag önskat att han skulle förstå. Han säger alltid ?det går nästa gång? och det är ju bra att han är positiv men önskade bara att han kunde förstå att man kan och får må skit när det inte gått och att det är svårt att tänka så.