Anonym (Hencucken) skrev 2020-09-09 11:52:22 följande:
Det handlar inte om att det ska klassas som en sjukdom att hjälpa till och bidra med något. På samma sätt som det inte ska klassas som anorexia om du vill gå ner i vikt och leva mer hälsosamt. Men det är överdriften som ska klassas som en sjukdom. När det blir för extremt. När du försökar dig själv och tar andra med ner i fallet.
Om du exempelvis vägrar skaffa barn eftersom du vill rädda miljön, då är det sjukligt och irrationellt. Finns en del förvirrade miljönissar i Sverige som börjar resonera så. De kan inte tänka sig att skaffa 1 barn, samtidigt som det kommer hit invandrare som ofta skaffar 4-10 barn. Då är det bara stört.
Eller när du ska gå ut på en BLM demonstration i Sverige, och hålla tal å alla svenskar vägnar för folk som inte ens har bett om att ha dig där. Vilket ju resulterade i att personen blev bortjagad.
Eller när du har en småbarnfamilj och du ska agera familjehem för grovt kriminella 18 åringar.
Hur har du tänkt rent konkret kring vården för de stackare du vill diagnostisera?
Ska de vara en del av psykiatrin att skydda människor från att vilja göra gott?
Hur ska dessa människor få hjälp?
Personligen ser jag inte problemet med situationerna hos de du kallar "godhetsknarkare", snarare är väl problemet att människor som är kapabla till grovt kriminella saker vandrar mitt ibland oss....
Samt att vi faktiskt har miljöförstöring på planeten och att vi behöver ta ansvar för detta på olika sätt.
Människor som vill frälsa världen på ett eller annat sätt kan vara irriterande, men det är faktiskt inte samma sak som att de är sjuka!
Att göra goda saker ger energi och naturligtvis kan det finnas folk som försöker fixa sin ångest på detta sätt... Men personligen tror jag att en del bara vill sjukdomsförklara sådant de inte gillar, eller förstår.
