• Anonym (Ledsen)

    Orkar inte vara mamma

    Jag och barnens pappa separerade för snart ett år sedan och sen dess har barnen varit kaos hemma hos mig, vi har varannan vecka. Jag har alltid varit väldigt pedagogisk med bra tålamod med barnen, älskat att spendera dagarna med barnen men nu ser jag mer fram till att vara barnledig än ha dom hemma för det är bara bråk och tjafs. Mitt tålamod är sämre och barnen går på varenda nerv.

    Ibland önskar jag bara ha dom varannan helg för just nu får jag hjärtklappning, tryck över bröstet och inget tålamod dom veckor jag har barnen.

    Förut älskade barnen när vi gjorde saker nu vill dom bara spela eller klagar när man ska hitta på saker, här hemma har vi spelförbud men då bråkas det.

    Jag vet jag låter väldigt egocentrisk nu och det är klart barnen påverkas av att vi gått isär men vet inte hur jag ska orka vara den stabila mamman när jag knappt orkar vara med dom.

    Är jag ensam om att känna så här?

  • Svar på tråden Orkar inte vara mamma
  • Anonym (Anonym)

    Fortsätt hålla på dina regler om spelfrihet. De får väl hitta annat att roa sig med, och så får du väl fortsätta föreslå saker ni kan göra tillsammans. Prata ihop dig med pappan om att kanske minska speltiden hos honom också. Hur gamla är de förresten?

  • Anonym (Ledsen)
    Anonym (Anonym) skrev 2020-09-12 19:19:52 följande:

    Fortsätt hålla på dina regler om spelfrihet. De får väl hitta annat att roa sig med, och så får du väl fortsätta föreslå saker ni kan göra tillsammans. Prata ihop dig med pappan om att kanske minska speltiden hos honom också. Hur gamla är de förresten?


    Dom tycker att jag ska vara med på sakerna dom gör, annars bråkar dom mest. Har pratat med pappan om att inte ha speltid men det är hans intresse också så dom spelar ihop *frustrerad*. Dom är 9 och 10 år.
  • Anonym (Frank)

    Om ni har det så jobbigt att du inte ens vill ha dem hemma, är det inte värre än att de spelar ? Jag är övertygad om att dina barn märker att du inte vill ha dem där. Sluta vara duktig och försök hitta glädjen tillsammans istället. Be dem lära dig att spela så kan ni göra det tillsammans. Låt dem spela så du får tid till återhämtning. Jag gissar att de får spela hos pappan så de får det knappast bättre om du bara har varannan helg, de kommer nog inte spela mindre då, de kommer bara känna sig mindre älskade.

  • Anonym (Anonym)
    Anonym (Ledsen) skrev 2020-09-12 19:24:32 följande:
    Dom tycker att jag ska vara med på sakerna dom gör, annars bråkar dom mest. Har pratat med pappan om att inte ha speltid men det är hans intresse också så dom spelar ihop *frustrerad*. Dom är 9 och 10 år.
    Pappan verkar tyvärr inte få några vuxenpoäng för sitt föräldraskap. Barn ska inte ha mycket skärmtid, ett par timmar om dagen max.

    Du får väl se till att vara delaktig i deras lekar då. De vill ju umgås med dig! Och det är en positiv sak. Ta detta som en lärdom inför tonåren: barn som känner sig ignorerade mår dåligt och blir utåtagerande på olika sätt, och det blir större problem ju äldre de är. Så se till att stämma i bäcken redan nu och ge dem din tid och uppmärksamhet. Ni kommer att må bättre av det alla tre.
  • Anonym (Ledsen)
    Anonym (Frank) skrev 2020-09-12 19:29:36 följande:

    Om ni har det så jobbigt att du inte ens vill ha dem hemma, är det inte värre än att de spelar ? Jag är övertygad om att dina barn märker att du inte vill ha dem där. Sluta vara duktig och försök hitta glädjen tillsammans istället. Be dem lära dig att spela så kan ni göra det tillsammans. Låt dem spela så du får tid till återhämtning. Jag gissar att de får spela hos pappan så de får det knappast bättre om du bara har varannan helg, de kommer nog inte spela mindre då, de kommer bara känna sig mindre älskade.


    Det är en tuff period nu och jag är så trött på alla bråk hela tiden, ju mer speltid dom får desto värre blir dom upplever jag därför försöker jag ha lite skärmtid.

    Det är klart jag vill ha dom här, men såå jobbigt när det bara är bråk och tjafs, vi är annars en familj som är väldigt nära, sover ihop, tittar på film ihop och umgås mycket ihop men så fort jag inte är där med dom så blir dom osams.
  • Anonym (Ledsen)
    Anonym (Anonym) skrev 2020-09-12 19:31:02 följande:

    Pappan verkar tyvärr inte få några vuxenpoäng för sitt föräldraskap. Barn ska inte ha mycket skärmtid, ett par timmar om dagen max.

    Du får väl se till att vara delaktig i deras lekar då. De vill ju umgås med dig! Och det är en positiv sak. Ta detta som en lärdom inför tonåren: barn som känner sig ignorerade mår dåligt och blir utåtagerande på olika sätt, och det blir större problem ju äldre de är. Så se till att stämma i bäcken redan nu och ge dem din tid och uppmärksamhet. Ni kommer att må bättre av det alla tre.


    Jag vill gärna vara delaktig med dom såklart, men saker som städa, laga mat, tvätta och så måste vi också hinna med. Sen vore det skönt att bara få andas, har ett jobb där jag jobbar desto mer dom veckor jag inte har barnen så min återhämtning är egentligen dom veckor jag har barnen men känner väl nu att jag aldrig riktigt hinner återhämta mig pga alla bråk och alla måsten fast jag försöker bromsa ner allt.
  • Anonym (Anonym)
    Anonym (Ledsen) skrev 2020-09-12 19:34:35 följande:
    Jag vill gärna vara delaktig med dom såklart, men saker som städa, laga mat, tvätta och så måste vi också hinna med. Sen vore det skönt att bara få andas, har ett jobb där jag jobbar desto mer dom veckor jag inte har barnen så min återhämtning är egentligen dom veckor jag har barnen men känner väl nu att jag aldrig riktigt hinner återhämta mig pga alla bråk och alla måsten fast jag försöker bromsa ner allt.
    De är stora nog att hjälpa dig med sådant, utifrån sina förmågor så klart. Då blir det ännu en sak ni gör tillsammans :) Jag förstår lockelsen med att få andningspaus medan de spelar, se bara till att det inte blir flera timmar åt gången t ex. Kan du inte skicka ut dem att leka utomhus, med andra barn? I den åldern var man ju aldrig inne om det var fint väder :)
  • Anonym (C)
    Anonym (Ledsen) skrev 2020-09-12 19:34:35 följande:

    Jag vill gärna vara delaktig med dom såklart, men saker som städa, laga mat, tvätta och så måste vi också hinna med. Sen vore det skönt att bara få andas, har ett jobb där jag jobbar desto mer dom veckor jag inte har barnen så min återhämtning är egentligen dom veckor jag har barnen men känner väl nu att jag aldrig riktigt hinner återhämta mig pga alla bråk och alla måsten fast jag försöker bromsa ner allt.


    När jag separerade var jag tvungen att sänka mina krav för att orka med barnveckorna. Prio ett är att umgås med barnen. Tvätta kan jag göra när jag är barnfri, laga mat går bra att göra varannan dag och äta rester varannan dag. Jag planerar och handlar på söndagen innan barnen kommer hem så behöver jag inte tänka på det under veckan. Sänk kraven så orkar du mer.
  • Ankanpankan1

    Försök hitta någon att prata med. Du kanske har någon depression eller utbrändhet på gång. Du skriver om hjärtklappning och sådant kan vara tecken på att väggen är nära.

    Annars försök ta det lugnt. Tänk att allt går över och att livet har upp och nergångar.

    Rätt vad det är kommer det bättre tider och du kan njuta av livet igen!

  • Anonym (A)
    Ankanpankan1 skrev 2020-09-12 21:43:27 följande:
    Försök hitta någon att prata med. Du kanske har någon depression eller utbrändhet på gång. Du skriver om hjärtklappning och sådant kan vara tecken på att väggen är nära.
    Annars försök ta det lugnt. Tänk att allt går över och att livet har upp och nergångar.
    Rätt vad det är kommer det bättre tider och du kan njuta av livet igen!
    Håller med
  • Anonym (Ledsen)
    Ankanpankan1 skrev 2020-09-12 21:43:27 följande:

    Försök hitta någon att prata med. Du kanske har någon depression eller utbrändhet på gång. Du skriver om hjärtklappning och sådant kan vara tecken på att väggen är nära.

    Annars försök ta det lugnt. Tänk att allt går över och att livet har upp och nergångar.

    Rätt vad det är kommer det bättre tider och du kan njuta av livet igen!


    Jag har inte problem med hjärtklappningarna dom veckorna jag är ensam, utan samband med barnen och stressen slås på.

    Men att prata med någon kanske är något jag borde ta tag i.
  • Anonym (afg73)

    Nej du verkar inte vara egocentrisk däremot låter dina barn och deras pappa det som inte avbelastar dig mer, men det beror väl på att du inte pratat med dom.

Svar på tråden Orkar inte vara mamma