Ett vänligt råd... Om du inte ens orkar med Komvux så kommer du tyvärr inte orka med högskolan. Det är bättre att du satsar på någon slags YH-utbildning i så fall.
Hör med soc om de har några stödtjänster för vuxna.
Gjorde själv resan via komvux och fick läsa om matten flera gånger eftesom jag tydligen är mer eller mindre sifferblind. Det var vedervärdigt och gick i tankar på att jag kanske var för dålig för att klara universitetet.
När komvuxhelvetet dock var över och matten förpassad till historien gick resten som en dans.
Skillnaden är också att det är mycket högre krav på högskolenivå, samt att det förutsätts att man själv sköter sina studier utan någon som helst assistans från lärarna. Studienivån ligger också mycket högre, så klart.
Det är inte bara tempot som skiljer dem åt, och att framställa Komvux som tuffare än högskola/universitet blir en björntjänst för ts och andra som läser tråden och sitter i liknande situation.
Låter som väldigt fel approach på matten då, har man väl kommit till gymnasienivå spelar inte siffrorna och själva räknandet inte någon större roll. Hör själv till de som pga adhd koncentrationssvårigheter konstant gör sifferfel (3+2 kan plötsligt ha blivit 7 osv) och pga dåligt arbetsminne inte kan räkna i huvudet alls - det är (eller ska i alla fall) vara så liten del av det hela och oftast kompenseras med miniräknare - och har aldrig haft några som helst problem att få bra betyg i matematik en bit up till på universitetsnivå från runt mitten på högstadiet eller så när lärarna fattade att jag bara blandade ihop siffrorna då det ju aldrig var något som helst problem med förståelsen, bara aritmetiken som inte är särskilt signifikant.
Det är synd att så många fastnar i det. Det beror ju helt på vad man läser. Komvux var i alla ämnen så lätt för mig att det inte var några som helst problem att läsa i dubbel takt med mestadels MVG trots att jag har ungefär noll koncentrationsförmåga till läxor o dyl - sitta på lektionerna och ibland inte ens det var tillräckligt för att klara proven utan problem. På högskolan har jag stött på vissa kurser inom ungefär samma ämnen jag med nöd och näppe lyckats förstå trots ordentlig arbetsinsats.
Sedan om man har ADHD tendenser som jag så har man det ytterligare problemet jämfört med grundskole och gymnasienivå att man behöver ta ett en helt annan nivå av ansvar att lägga upp en hel del av arbetet själv.
Ta sig hade jag kunnat på vad som helst förutom de läkarutbildningar som redan då lottade mellan de som hade 2.0 då jag generellt inte har tur med slumpen.
Du måste dels läst något väldigt lätt på högskolan och haft en väldigt väldigt konstig högstadieupplevelse. Men absolut det är ju inte så att alla A-kurser är svåra eller så, men har definitivt inte stött på någon som krävde mindre än något ämne på högstadiet.