Anonym (Orolig gravid) skrev 2020-09-14 23:24:41 följande:
Åh då skiljer det sig en dag bara mellan oss.
Men det låter ändå lovande att missfallen skedde innan sonen, så tillslut lyckades ju kroppen behålla ett barn. Det bådar gott tycker jag.
Jag förstår dig helt angående det sista, har själv inte berättat till någon heller och jag plussade för en vecka sedan. Tidigare graviditeter har jag berättat direkt, men tycker det är så jobbigt att höra "jag fick blödningar och det var inget fel" när man själv vet att man blöder pga missfall, men ändå får höra "men tänk om.." eller att de försöker gissa sig till varför missfallet skedde.
Så skönt att det bara är jag och mannen som vet just nu så kan man hantera ett eventuellt missfall ensamma.
Ja, på så sätt så känns det ju lite lugnare. Även att jag faktiskt har ett barn nu och inte riskerar att bli barnlös.. Men det känns lite som att jag har lätt för att bli gravid men svårare att behålla (kass kvalitet på äggen?) så jag är nästan inställd på att det inte kommer fungera direkt nu heller =/ Men jag hoppas jag kommer kunna njuta lite mer den här gången, om det går, nu när jag vet att allt fungerar.. Sist vågade jag knappt hoppas på att det skulle bli ett barn innan han faktiskt var ute...
Ja men precis. Och så den där lite jobbiga stämningen som kan bli när dom inte riktigt vet hur dom ska reagera =/ Jag får så dåligt samvete mot min syster också (hon började prata om att hon ville ha syskon för ett halvår sedan ungefär) så jag vet inte alls hur jag ska berätta för henne att jag är gravid =/ Jag lär i alla fall vänta till efter kub, så är inte hennes missfall lika färskt heller.. men ändå =/ Känner mig ändå konstigt nog elak på något sätt som blir gravid nu..
Anonym (Orolig gravid) skrev 2020-09-14 23:36:01 följande:
Igår fann jag hoppet lite när clearblue visade 2-3 i vecka 4+0. Har inte fått det så tidigt med missfallsgraviditeterna, även stickan idag visade lite starkare plus. Däremot verkar det som att brösten har blivit liite mindre ömma idag så självklart sitter jag här och oroar mig som fan. Sist gång slutade ena bröstet ömma helt och då började jag blöda dagen efter.
Får avvakta och se hur brösten känns imorgon men är såå himla trött på denna oro och stress.
Åh, det är ju jättebra! Mitt andra MA förstod jag att något var fel när stickorna inte blev starkare.. Symtomen vågar jag inte lita på just för att jag har haft två MA =/ Så just nu vågar jag knappt känna efter.. mår ganska bra och det är ju lite svårt ändå att inte bli lite nojig.. Tur jag har ett barn som håller mig sysselsatt större delen av dygnet.. Ska testa igen efter en vecka och se så att det iaf blivit starkare men sedan ska jag nog försöka att inte testa så mycket.. =/
