Forum Skilsmässa/Separation - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Mitt barn tycker mitt boende är mkt sämre än pappans :(

    Ons 16 sep 19:59 Läst 0 gånger Totalt 20 svar
    Anonym (Klara­)
    Visa endast
    Ons 16 sep 19:59

    Varit skild i snart 7 år, bor själv med barn vv. Nu börjar min 12-åring allt oftare nämna hur hen så gärna skulle vilja flytta, att vårt område är fult och att hen skäms.

    Vi bor i ett radhus med fin standard men området är lite trashigt. Det yngre barnet trivs jättebra och jag med.

    Pappan bor med ny familj i ett nybyggt hus, våra ekonomiska situationer ser ju helt olika ut. Jag har inte råd med någon stor villa som ensamstående och barnets ord gör att jag känner mig otillräcklig och ledsen. Som att barnet faktiskt ser ner på mig och inte har den ekonomiska uppfattningen såklart. Någon som varit med om liknande? :(

  • Ons 16 sep 20:23 #1

    Har inte hört talas om något liknande, men ni får väl titta på lite husannonser och resonera om priser. Var ärlig med hur mycket radhuset är värt och hur stor extrakostnaden per månad blir om ni flyttar till något som är "fint nog".


    Säg att er månadskostnad skulle öka med 4000 kr/månad. Då får barnet komma med förslag på hur ni ska kapa utgifterna så att ni får loss 4000 kr.
    Tex sälja alla skärmar, avsluta mobilabonnemang, avsluta Tv-avonnemang, skippa semester, skippa utemat, börja äta veckomenyerna från "under tian" (tex:   undertian.com/300-kronorsvecka-april-2019-2/), bara köpa secondhandkläder,

    Kanske får ni ihop extrakostnaderna? Då kanske det kan vara ett alternativ att faktiskt fundera på att flytta till ett bättre område?
    Antagligen är det rätt kraftiga uppoffringar som barnet behöver göra = barnet kommer inse varför ni bor som ni gör...

  • Anonym (Y)
    Visa endast
    Ons 16 sep 20:26 #2 +1

    Dryg unge 

  • Anonym (korv)
    Visa endast
    Ons 16 sep 20:32 #3

    låter lite som att barnet tagit efter någon annans synsätt (pappans? kompisarnas?) och handlar om att han är prepubertal, då skäms man lättare för saker. snart blir det ännu värre, då kommer han vilja gå fem meter ifrån dig.

    Dvs - jag tror det handlar om att han antingen vill va som sina kompisar (osäkerhet, prepubertet) eller har internaliserat någon attityd från pappan som du drabbas av. fråga gärna vad som fått honom att tänka såhär, speciellt om han verkat nöjd förut.

    tror även att, som någon nämnde, berätta vad det skulle vara för levnadsstandard om ni bodde finare (inget tv-abonnemang, mobilabonnemang, billigare kläder, etc), dvs inga pengar över.

    då sätter du en gräns om attityden kommer från pappan, alt visar vad det skulle innebära med din inkomst. är det kompisarna det kommer ifrån kan han behöva stöttning i självförtroende.

  • Ons 16 sep 20:40 #4

    Jag förstår att det känns men det är en "oförstående tonåring" så ta inte åt dig. Kanske sitta ner tillsammans och förklara ekonomi och hur olika människor har olika förutsättningar men att du gör så gott du kan. Som någon skrev peka på vad hon har istället för att bo i ett finare område, långt ifrån alla kan bor i radhus heller.

  • Anonym (Skild­)
    Visa endast
    Ons 16 sep 21:41 #5

    Om du bott i 7 år kanske du har råd att uppgradera nu till ett bättre område? Du kanske kan titta lite, det kanske inte är så långt bort som du tror? Ett lite mindre radhus kanske men i ett bättre område? En flytt kan faktiskt pigga upp både vuxna och barn och man måste ju inte köpa ett splitter nytt jättehus, man kan uppgradera litegrann.

  • Anonym (A)
    Visa endast
    Ons 16 sep 21:50 #6
    nnnnnnnn skrev 2020-09-16 20:23:14 följande:

    Har inte hört talas om något liknande, men ni får väl titta på lite husannonser och resonera om priser. Var ärlig med hur mycket radhuset är värt och hur stor extrakostnaden per månad blir om ni flyttar till något som är "fint nog".


    Säg att er månadskostnad skulle öka med 4000 kr/månad. Då får barnet komma med förslag på hur ni ska kapa utgifterna så att ni får loss 4000 kr.
    Tex sälja alla skärmar, avsluta mobilabonnemang, avsluta Tv-avonnemang, skippa semester, skippa utemat, börja äta veckomenyerna från "under tian" (tex:   undertian.com/300-kronorsvecka-april-2019-2/), bara köpa secondhandkläder,

    Kanske får ni ihop extrakostnaderna? Då kanske det kan vara ett alternativ att faktiskt fundera på att flytta till ett bättre område?
    Antagligen är det rätt kraftiga uppoffringar som barnet behöver göra = barnet kommer inse varför ni bor som ni gör...


    Bra skrivet.
  • Anonym (Klara­) Trådstartaren
    Visa endast
    Ons 16 sep 22:24 #7 +1
    Anonym (korv) skrev 2020-09-16 20:32:54 följande:

    låter lite som att barnet tagit efter någon annans synsätt (pappans? kompisarnas?) och handlar om att han är prepubertal, då skäms man lättare för saker. snart blir det ännu värre, då kommer han vilja gå fem meter ifrån dig.

    Dvs - jag tror det handlar om att han antingen vill va som sina kompisar (osäkerhet, prepubertet) eller har internaliserat någon attityd från pappan som du drabbas av. fråga gärna vad som fått honom att tänka såhär, speciellt om han verkat nöjd förut.

    tror även att, som någon nämnde, berätta vad det skulle vara för levnadsstandard om ni bodde finare (inget tv-abonnemang, mobilabonnemang, billigare kläder, etc), dvs inga pengar över.

    då sätter du en gräns om attityden kommer från pappan, alt visar vad det skulle innebära med din inkomst. är det kompisarna det kommer ifrån kan han behöva stöttning i självförtroende.


    Det här låter som nåt jag kan ta till mig av. Känns som det ligger något annat bakom än själva boendet, nåt inom hen själv som har en del flyktbeteenden generellt och förskönar sånt som hen inte har. Ska testa.
  • Anonym (Klara­) Trådstartaren
    Visa endast
    Ons 16 sep 22:26 #8
    Anonym (Skild) skrev 2020-09-16 21:41:44 följande:

    Om du bott i 7 år kanske du har råd att uppgradera nu till ett bättre område? Du kanske kan titta lite, det kanske inte är så långt bort som du tror? Ett lite mindre radhus kanske men i ett bättre område? En flytt kan faktiskt pigga upp både vuxna och barn och man måste ju inte köpa ett splitter nytt jättehus, man kan uppgradera litegrann.


    Jag har inte ekonomisk möjlighet för uppgradering, vi lever jättebra men utrymmet finns inte. Vi bor liksom så bra vi kan med min lön. Att byta till mindre är inte heller aktuellt, vi har 87 kvadrat idag och även det hade kunnat få vara större.
  • Anonym (Klara­) Trådstartaren
    Visa endast
    Ons 16 sep 22:30 #9
    neverpreggo skrev 2020-09-16 20:40:37 följande:

    Jag förstår att det känns men det är en "oförstående tonåring" så ta inte åt dig. Kanske sitta ner tillsammans och förklara ekonomi och hur olika människor har olika förutsättningar men att du gör så gott du kan. Som någon skrev peka på vad hon har istället för att bo i ett finare område, långt ifrån alla kan bor i radhus heller.


    Precis, det blir lite orättvist att bli jämförd med familjer där de är två vuxna med mig som är ensam. Pappan hade heller inte haft möjlighet att bo som han gör om inte ny partner flyttat in direkt, som inte alls var bra för barnen. Men sånt vill jag ju inte ta upp och framstå pappan som dålig eller så inför barnet. Men det blir ju så paradoxalt, klart jag också haft helt andra ekonomiska förutsättningar om jag bara tänkt på mig själv.
  • Anonym (jordg­ubben)
    Visa endast
    Ons 16 sep 22:56 #10

    Ta inte åt dig. Det är "naturligt" att ibland vara avundsjuk eller missnöjd. Tycker du ska förmedla stolthet och tacksamhet över ditt radhus. Du behöver kanske inte predika att det minsann finns folk som varken har tak över huvudet eller mat på huvudet men ändå ha en aura av tacksamhet över det ni har och som förhoppningsvis sedan smittar över på sonen.

  • Ons 16 sep 23:17 #11
    Anonym (Klara) skrev 2020-09-16 22:30:25 följande:
    Precis, det blir lite orättvist att bli jämförd med familjer där de är två vuxna med mig som är ensam. Pappan hade heller inte haft möjlighet att bo som han gör om inte ny partner flyttat in direkt, som inte alls var bra för barnen. Men sånt vill jag ju inte ta upp och framstå pappan som dålig eller så inför barnet. Men det blir ju så paradoxalt, klart jag också haft helt andra ekonomiska förutsättningar om jag bara tänkt på mig själv.
    Jag tycker absolut att du kan nämna att pappas boende betalas av två och det inte är säkert att han hade haft råd att bo där om inte sambon flyttat in. Utan att nämna något om hur dåligt det egentligen var men då barnet kanske förstår då mer hur det fungerar med ekonomi. Tonåringar har en tendens att se saker svartvitt.
  • Ons 16 sep 23:23 #12
    Anonym (Klara) skrev 2020-09-16 22:26:31 följande:
    Jag har inte ekonomisk möjlighet för uppgradering, vi lever jättebra men utrymmet finns inte. Vi bor liksom så bra vi kan med min lön. Att byta till mindre är inte heller aktuellt, vi har 87 kvadrat idag och även det hade kunnat få vara större.
    Låt ditt barn få vara med och diskutera det här.
    När barnet vet ungefär hur mkt dyrare det kommer bli, så kanske barnet kan komma med förslag på besparingar.
    Eftersom det inte verkar finnas utrymme för att leva snålare, så kommer barnet inse detta...
    Men du slipper känna att du får skämmas för att du har mindre inkomster än de som är 2 vuxna, för barnet kommer själv komma till insikt om detta och lära sig något för livet under tiden.
  • Anonym (ooo)
    Visa endast
    I förrgår 07:13 #13

    Barnet är just barn. De vet inte hur allt hänger ihop. Du har fått jättebra tips redan så jag har inga bättre att komma med, är barnet någorlunda vettigt så kommer han att förstå. 
    Det är ju liksom inte bara att byta hus från en söndag till en måndag, men det är  möjligt att en 12-åring tror ungefär så utan att veta något om huspriser, driftskostnader, lagfarter osv. 

    Vi har 18-åring här som knappt förrän nu har fattat hur allt hänger ihop. Hur mycket vi lägger på familjens matbudget tex, i relation till våra löner osv, så det är inte konstigt om inte en 12-åring vet. 

  • I förrgår 08:37 #14
    Anonym (Skild) skrev 2020-09-16 21:41:44 följande:
    Om du bott i 7 år kanske du har råd att uppgradera nu till ett bättre område? Du kanske kan titta lite, det kanske inte är så långt bort som du tror? Ett lite mindre radhus kanske men i ett bättre område? En flytt kan faktiskt pigga upp både vuxna och barn och man måste ju inte köpa ett splitter nytt jättehus, man kan uppgradera litegrann.
    skämtar du eller? Tror du på allvar alla har råd att "uppgradera" som du säger? Är du så verklighetsfrånvänd på riktigt?
  • Anonym (Skild­)
    Visa endast
    I förrgår 09:19 #15
    viseversa skrev 2020-09-17 08:37:34 följande:

    skämtar du eller? Tror du på allvar alla har råd att "uppgradera" som du säger? Är du så verklighetsfrånvänd på riktigt?


    Vilken korkad kommentar, det är ju du som är verklighetsfrånvänd. På 7 år hinner mycket hända både med bostadens värdestegring och belåningsgrad. Det är absolut ingenting konstigt att börja med ett enklare boende och byta upp sig efter hand som man kan, vare sig man är ung, äldre, gift eller skild.

    Nu hade trådstartaren inte denna möjlighet vilket är tråkigt men så gör många. Jag bodde på 55 kvm med mina tre barn direkt efter skilsmässan. Ett år bodde vi så. Det var trångt och bökigt men vi sparade pengar och kunde amortera hårt.

    Idag har jag ett hus på 180 kvm, gammalt och slitet för att jag skulle ha råd med det, men i ett bra område och med bra tomt och bra utrymmen för barnen. I en Stockholmskommun. Barnen bor heltid hos mig.

    Så kom inte och snacka skit om att jag skulle vara verklighetsfrånvänd. Jag vet mycket väl vad det innebär att vara skild och ensamstående med barn. Man får spara, snåla och prioritera.
  • I förrgår 09:29 #16

    Du får förklara att du gör så gott du kan. Min mamma var ensamstående när jag var liten och hon brukade alltid visa mig och oss vid varje månadsskifte hur mycket pengar hon fick i lön och hur mycket varje räkning kostade så att vi kunde se exakt hur det gick till och hur mycket som fanns kvar. Det var väldigt pedagogiskt. Vi förstod oss på pengar tidigt på det sättet.

    Du kanske ska visa ditt barn att det inte går att få bättre för de pengar du har. Du är en bra mamma! 

  • I förrgår 09:36 #17
    Anonym (Skild) skrev 2020-09-17 09:19:29 följande:
    Vilken korkad kommentar, det är ju du som är verklighetsfrånvänd. På 7 år hinner mycket hända både med bostadens värdestegring och belåningsgrad. Det är absolut ingenting konstigt att börja med ett enklare boende och byta upp sig efter hand som man kan, vare sig man är ung, äldre, gift eller skild.

    Nu hade trådstartaren inte denna möjlighet vilket är tråkigt men så gör många. Jag bodde på 55 kvm med mina tre barn direkt efter skilsmässan. Ett år bodde vi så. Det var trångt och bökigt men vi sparade pengar och kunde amortera hårt.

    Idag har jag ett hus på 180 kvm, gammalt och slitet för att jag skulle ha råd med det, men i ett bra område och med bra tomt och bra utrymmen för barnen. I en Stockholmskommun. Barnen bor heltid hos mig.

    Så kom inte och snacka skit om att jag skulle vara verklighetsfrånvänd. Jag vet mycket väl vad det innebär att vara skild och ensamstående med barn. Man får spara, snåla och prioritera.
    För sju år sedan var lånevillkoren betydligt generösare än nu vilket gör att den där marginalen i form av värdeökning och minskad belåningsgrad äts upp illa kvickt.

    Skulle vi köpt vår bostad idag istället för för fyra år sedan så skulle vi inte få det lån vi har idag. Vi har goda marginaler men ändå anser bankerna att vi inte skulle ha råd med vårt boende. Bor i en kranskommun till Stockholm och är två. Skulle vi separera så anser bankerna att jag har råd med ett boende värt ca 1,5 miljon och då tjänar jag inte superdåligt (strax över 30 i månaden). Det räcker inte ens till en etta i vår kommun. 

    Du säger att du flyttat till ett stort hus, med vilka lånevillkor då? Nya, "mittemellan" eller de gamla? Om du har de gamla lånevillkoren, skulle du kunna köpa ditt hus idag för samma summa som du gav när du flyttade in med de nya villkoren?
  • Anonym (tumme­n)
    Visa endast
    I förrgår 09:43 #18
    LFF skrev 2020-09-17 09:36:32 följande:
    För sju år sedan var lånevillkoren betydligt generösare än nu vilket gör att den där marginalen i form av värdeökning och minskad belåningsgrad äts upp illa kvickt.

    Skulle vi köpt vår bostad idag istället för för fyra år sedan så skulle vi inte få det lån vi har idag. Vi har goda marginaler men ändå anser bankerna att vi inte skulle ha råd med vårt boende. Bor i en kranskommun till Stockholm och är två. Skulle vi separera så anser bankerna att jag har råd med ett boende värt ca 1,5 miljon och då tjänar jag inte superdåligt (strax över 30 i månaden). Det räcker inte ens till en etta i vår kommun. 

    Du säger att du flyttat till ett stort hus, med vilka lånevillkor då? Nya, "mittemellan" eller de gamla? Om du har de gamla lånevillkoren, skulle du kunna köpa ditt hus idag för samma summa som du gav när du flyttade in med de nya villkoren?
    Precis. Jag skulle aldrig få köpa min lägenhet idag. Hade tur och köpte den innan de nya reglerna infördes. Ändå hade jag över 1 miljon att lägga kontant i vinst från en tidigare lägenhet och jag tjänar ca 40 000/månaden. Jag bor i en enkel trea utanför Stockholm. Det är inte så enkelt som vissa tror att bara köpa ett hus som ensamstående. 
  • Anonym (Klara­) Trådstartaren
    Visa endast
    I förrgår 09:45 #19
    Anonym (Skild) skrev 2020-09-17 09:19:29 följande:

    Vilken korkad kommentar, det är ju du som är verklighetsfrånvänd. På 7 år hinner mycket hända både med bostadens värdestegring och belåningsgrad. Det är absolut ingenting konstigt att börja med ett enklare boende och byta upp sig efter hand som man kan, vare sig man är ung, äldre, gift eller skild.

    Nu hade trådstartaren inte denna möjlighet vilket är tråkigt men så gör många. Jag bodde på 55 kvm med mina tre barn direkt efter skilsmässan. Ett år bodde vi så. Det var trångt och bökigt men vi sparade pengar och kunde amortera hårt.

    Idag har jag ett hus på 180 kvm, gammalt och slitet för att jag skulle ha råd med det, men i ett bra område och med bra tomt och bra utrymmen för barnen. I en Stockholmskommun. Barnen bor heltid hos mig.

    Så kom inte och snacka skit om att jag skulle vara verklighetsfrånvänd. Jag vet mycket väl vad det innebär att vara skild och ensamstående med barn. Man får spara, snåla och prioritera.


    Jag förstår det resonemanget till viss del, jag gjorde ungefär så fast omvänt, dvs valde det boendet jag ville ha direkt istället för att byta upp mig successivt. Kanske var det fel väg men där jag bor ligger nästa nivå så att säga på ca 3-4 miljoner, det har jag inte. Vi uppskattar också en bra levnadsstandard, med aktiviteter, kläder och nöjen och går liksom precis runt. Barnet som uttryckte sig om missnöje har också en diagnos som tar tid vilket innebär att jag inte kan jobba heltid även om jag har ca 35 i lön.
  • I förrgår 13:00 #20

    Min erfarenhet av tonåringar är att de är rätt gnälliga i allmänhet, otacksamma i synnerhet och att de inte har en susning om ekonomi!

    Själv sitter jag på kvällarna och förstör min sons liv och skolgång eftersom jag försöker hjälpa honom med språklära 5/7 dagar!

    Så ang. ditt barn har jag ingen empati över till honom. Utan du har min fulla förståelse!

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll