Varför vill man sällan ligga med dem man attraheras av mentalt?
Har funderat mycket på det genom mitt liv?
Kan bli nästan kär i människor som jag klickar med mentalt, där samtalen flyter och det ena samtalsämnet avlöser det andra. Men jag har nog aldrig velat ligga med någon jag känt så för. Det har nästan varit motbjudande att föreställa sig en fysisk interaktion.
Ibland har jag tänkt att det nästan krävs en avsaknad av sådan energi för att sexuell attraktion ska kunna uppstå. Iallafall att man först och främst tänder på varandra fysiskt och utseendemässigt, och kanske sen efterhand man lär känna varandra, liksom kommer på att man klickar även där. Så har nog mina relationer sett ut, där jag absolut haft mycket intellektuell stimulans inklusive sex. Något jag behöver för att kunna respektera en person och trivas.
Hur är det för er och varför kan man få nästan lika stark förälskelse, men ändå inte vilja ha sex? Är detta kanske ett typiskt kvinnligt fenomen?