När vi hade hög barnadödlighet
Nej sorg har alltid varit en tragedi. Man var dock tvungen att gå till ladugården och mjölka kor, hugga sin ved och ta hand om de övriga barnen. Sjukskriven och ligga och gråta etc fanns inte. Men man sörjde ändå. Man grät mellan sysslorna och där det fanns möjlighet. En del blev aldrig återställda psykiskt efter sitt/sina barns bortgång. Oftast följde flera tragedier i spåren av barnens död, tex att mamman blev deprimerad och tog livet av sig, kanske inte kunde knyta an till nästa barn som föddes, alkoholproblem hos pappa etc etc..
Allt sånt här kan man läsa om vid tex släktforskning eller gamla berättelser från hembygdsföreningar, noteringar i gamla kyrkböcker och journaler från gamla mentalsjukhus etc.
Min gammelmormor födde 11 barn men bara 9 levde vidare till vuxna och jag vet att hon sörjde sina barn hela livet ut.
Jag har själv förlorat två barn. Innan jag fick barn och var yngre så pratade jag mycket med min gammelmormor. Hon hade 9 barn varav 3 dog. Hon förlorade ett barn i leukemi (13år)
Ett barn som dog av influensa (2år) och ett barn som dog pga svår epilepsi (9år)
Det var mellan 1920-1933
Hon kom aldrig över sina barns död men kunde heller inte sätta sig ner och sörja på det sättet jag kunde med sjukskrivning, vård och samtalsstöd.
Hade hon lagt sig ner och slutat jobba på bondgården så har resten av barnen också dött pga svält och andra saker också.
När alla barn var stora och samhället blev mer bekvämt och hon kunde dra sig tillbaka, då kunde hon äntligen sörja ordentligt.
Så jag tror inte ett barns död var lättare förr men man kunde inte sörja på samma sätt.
Sen får man ju se till individen också. Vi alla sörjer på olika sätt. Jag har träffat väldigt många som tyvärr har förlorat barn i olika åldrar och alla bearbetar på olika sätt. Jag och min sambo gör det också.
Min pappa förlorade ett barn med sin nya fru (20år sedan) och hon tyckte inte pappa sörjde tillräckligt för han gick inte till en psykolog, medan hon gjorde. Min pappa sörjde på sitt sätt men det betyder inte att han inte sörjer mer eller mindre