När vi hade hög barnadödlighet

Det har nog alltid varit lika sorgligt. Men som redan sagts hade man nog lättare att få stöd förr eftersom så många upplevt samma sak.

Ser man på gravvårdar, minnestavlor, minneskransar mm är det uppenbart att de kvarlevande har sörjt. I vissa kyrkor finns stora samlingar med minneskransar över döda barn.

Att man nöddöpte sjuka nyfödda är också ett tecken på att de var älskade från första stund.

Kommer att tänka på målade familjeporträtt - då av högreståndsfamiljer - där de döda barnen är med i form av änglar. Det är ju ganska vanligt.

Och senare har man fotograferat döda barn, i sin kista eller i vissa fall lite uppallade så att de ska se levande ut. Man fotograferade ju inte till vardags och hade kanske ingen bild av barnet som minne.

Var också vanligt att nya barn i familjen döptes till samma namn som ett avlidet äldre syskon hade. (Kan iofs ha fler skäl att man gjort så.)