Ska man bli ensamstående nu!?

Man sätter sig inte i den situationen från början. Man tar inte det största ansvaret och man tillåter inga ursäkter eller undanflykter. Man ser det inte som att han ska ?hjälpa till? utan som att han ska göra sin del. Man skaffar defintivt inte tre barn med honom och väljer att först därefter vakna upp och börja protestera. Du har valt detta livet och har dessutom stor del i detta själv. Det är nämligen du som valt att ta mer ansvar och du har även tillåtit hans beteende. Du har valt att leva med denna mannen och att bilda familj med honom. Så stå för det nu då. Varken han eller barnen (definitivt inte barnen) ska inte behöva få sin familj söndertrasad och sedan flänga mellan olika hem resten av livet bara för att du helt plötsligt inte vill leva det liv du själv har valt. Läget hade varit annat om ni nyss flyttat ihop och inte hade några barn. Det läget är ju dock sedan länge passerat.

Undersökningar visar att det bästa för barnen är att föräldrarna bor ihop, så länge de inte storbråkar jämt så klart. Så om du verkligen ska tänka på barnen biter du ihop eller tar honom till familjeterapi, eller så kan han börja göra sin del där hemma, för det verkar det inte som nu. Jag tycker han kan vara föräldraledig några månader också, så får han se hur glassigt det är att "bara" gå hemma och ta hand om en bebis och hela hushållet. Sen tycker jag iofs inte man ska stanna ihop bara för barnen, om du verkligen lider så oerhört ska du så klart inte ha det så. Då kan ni bli särbos om du inte vill bryta helt.