Är jag en stalker eller någon som kämpat för kärlek?
Hej. Jag vill inleda med att berätta hur jag och min man träffades. Jag var kär i honom långt innan det var besvarat. Jag tog reda på saker om honom. Tex. visste jag att han tränar de flesta förmiddagar. Så jag såg till att vara på gymmet samtidigt. Ändrade mitt schema på jobbet så mycket det gick för att kunna få in fler lediga förmiddagar.
Jag läste allt han skrev och postade för att lära mig mer om honom. För att hitta saker att prata med honom om. Vi blev vänner. Jag gjorde ett pa väldigt försiktiga försök att bli mer än så, misslyckades men gav inte upp. Tex antydde halvt på skämt att vi skulle gå på dejt. Han tog noll initiativ trots att jag försökte signalera att jag var intresserad. Först när jag vågade försöka ordentligt blev det vi.
Detta tog 2 år innan det blev mer än ensidigt flirtande. Jag raggade upp honom inte han mig.
Är det okvinnligt att bete sig så som jag gjort? Att ha varit den i relationen som raggade istället för att bli raggad på? Är jag en creepy stalker, galen brud, psykfall som gjorde så?
