• Anonym (L)

    Vad skulle hända om det kom en orosanmälan nu?

    Mitt ex har trakasserat mig och vårt gemensamma barn under många år. Jag lämnade honom när barnet var under året eftersom han var våldsam mot mig, även när jag höll i barnet. Det har varit många turer av vårdnads- och umgängestvister och polisärenden. Han är dömd för brott mot mig och andra kvinnor efter mig. Han är psykiskt sjuk, visade det sig, missbrukar i perioder, så han har inte haft något umgänge med barnet alls, tack och lov.

    Dessutom har han anmält mig till soc flera gånger. De har ringt upp mig och sedan inte inlett någon utredning eftersom det är så uppenbart vad det handlar om. Jag har aldrig blivit anmäld av någon annan. Vi lever ett ordnat liv, jag jobbar heltid och har inga sociala problem öht. Barnet har alltid varit skötsam, harmonisk och duktig i skolan. Det har helt enkelt inte varit några problem alls, förutom exet.

    Nu är barnet i tonåren och exet gjorde nyligen en ny socanmälan med allvarliga anklagelser. Eftersom han gjorde en anonym anmälan den här gången var det inte lika uppenbart att allt var trams. Jag är 100 % säker på att det var exet eftersom det handlade om sådant han hävde ur sig i tingsrätten absurt nog. Han, som inte har haft någon insyn i vårt liv under många år, hittade alltså på saker som han sedan anmälde mig för. Psykiskt sjuk som sagt.

    Den här gången blev jag uppringd av en socialsekreterare som hade en mycket mästrande ton. Jag förklarade lugnt och sansat hur allt låg till men hon skulle minsann prata med sin chef. Som väntat meddelade chefen att det inte blir någon utredning men socialsekreteraren tillade med samma skarpa ton att om det kommer in en anmälan från något annat håll så blir det utredning direkt. Jag hyser inget agg mot soc, de har varit förstående tidigare, men den här personen fick mig att må så dåligt.

    Fast jag VET att jag inte gör något fel fick jag panik. Det triggade rädslan för att mista mitt barn som jag har burit på under så många år efter exets alla hot att ta barnet ifrån mig och oron över att bli konstant smutskastad inför myndigheterna av honom. Jag blev superpetig med allt som gällde barnet, ingen skulle kunna anmärka på något, allt skulle vara perfekt. Mina sömnproblem kom tillbaka, jag fick diagnosen PTSD efter misshandeln och hoten och ibland tror jag att mitt nervsystem är förstört för jag klarar inte den typen av stress. Just nu både arbetar och pluggar jag samtidigt så det är ganska rörigt här hemma och jag får ångest över det också. Det är inte ohygieniskt, bara stökigt. När barnet blir sen till skolan blir jag också orolig för att bli anmäld etc..

    Ursäkta den långa utläggningen, men min fråga är alltså vad som kan hända om någon annan än exet gjorde en sicanmälan nu. Barnet/tonåringen har alltså inga problem, ränner inte på stan, har aldrig druckit alkohol, skulle inte komma på tanken att ta droger eller begå brott. Jag är inte naiv, h*n är en gamer så på helgerna är h*n hemma eller hos kompisar vars föräldrar jag känner.

    Jag vet att jag inte tänker helt klart men vad skulle kunna hända?

  • Svar på tråden Vad skulle hända om det kom en orosanmälan nu?
  • Anonym (Od)

    Alltså OM det skulle komma in en anmälan och de startar en utredning så kommer ju utredningen komma fram till att allt är bra. Förstår att du är orolig men det behöver du inte vara, ni har ett ordnat liv och tonåringen är ju stor nog att tala för sig.

  • Anonym (Förälder)

    Dessa jäkla ex, vad fan är det för fel på dem?

    Och angående socialsekreteraren; jag hade pratat med hennes chef om hennes pissiga beteende.

  • Anonym (L)

    Tack för svar!

    Tonåringen fyller 17 nästa år och då är det väl ännu mindre risk att h*n skulle bli omhändertagen eller hur?

    Jag förstår det ni skriver förnuftsmässigt men jag måste skriva ut det värsta tänkbara.

    Jag har arbetat med socionomer i en annan funktion och merparten är normala bra professionella personer men sedan finns det några få direkt olämpliga och jag är livrädd för att råka på den kategorin.

    Jag inser att jag verkar fånig men det kanske var poängen med att skriva en tråd. Det är ändå lugnande att få det bekräftat.

  • Anonym (L)
    Anonym (Förälder) skrev 2020-09-27 18:52:27 följande:

    Dessa jäkla ex, vad fan är det för fel på dem?

    Och angående socialsekreteraren; jag hade pratat med hennes chef om hennes pissiga beteende.


    Det kan man verkligen fråga sig. Inget handlar om barnet för honom utan allt är en utdragen hämnd för att jag lämnade honom. Till och med rådmän har reagerat på att han har 0 barnperspektiv i tingsrätten och att allt är riktat mot mig. Det kan jag ta men när han trakasserar och hotar barnet för att komma åt mig är det outhärdligt.

    Jag funderade på att kontakta hennes chef för att ge saklig kritik av hennes bemötande, jag gick ut från kontoret och bara grät efter det samtalet, men sedan orkade jag inte. Jag var rädd att det skulle bli en prestigekamp för den socialsekreteraren som skulle slå tillbaka mot mig. Ibland önskar jag att personer som jobbar inom socialtjänsten var mer medvetna om sin maktställning i kontakt med allmänheten.
  • Unhappy

    Du har inget att oroa dig över! Är det anonyma orosanmälningar så lägger soc inte så mycket vikt vid dom. Enligt SoL ska soc alltid utreda anmälningar som inkommer till dom. Att du har det rörigt är ingen fara.

    Tycker inte du ska oroa dig. Du skriver att han gjort flera orosanmälningar. Jag tycker du ska begära ut alla orosanmälningar som inkommit på dig/er till soc. Gör han en anmälan till så tycker jag att du ska upprätta en polisanmälan för *falsk angivelse.

    *Falsk anklagelse är ett rättsbegrepp för handlingen att uppsåtligen falskt anklaga någon, antingen genom anmälan, påhopp eller ryktesspridning. Att uppsåtligen polisanmäla oskyldiga personer är i samtliga länder brottsligt och kallas i svensk rätt falsk angivelse, obefogad angivelse, falsk tillvitelse, falskt åtal eller obefogat åtal; falsk tillvitelse innefattar även falska anmälningar till exempelvis Socialtjänsten. Att komma med falska anklagelser i andra sammanhang än myndigheter är förtal. Till falska anklagelser kan även andra brott följa, såsom mened.

    Vill du ha mer info/råd kan du skicka ett PM. Blir lite långt inlägg om jag skriver ner alla åtgärder du kan vidtagna.

  • Anonym (Minna)

    I första hand skulle de prata med din son. Så länge han inte bekräftar sin pappas bild så kommer de att lägga ner utredningen.

    Om du mot all förmodan skulle anses vara olämplig så kommer han knappast familjehemsplaceras ändå, på grund av sin ålder.

  • Anonym (Förälder)
    Anonym (L) skrev 2020-09-27 19:10:14 följande:
    Det kan man verkligen fråga sig. Inget handlar om barnet för honom utan allt är en utdragen hämnd för att jag lämnade honom. Till och med rådmän har reagerat på att han har 0 barnperspektiv i tingsrätten och att allt är riktat mot mig. Det kan jag ta men när han trakasserar och hotar barnet för att komma åt mig är det outhärdligt.

    Jag funderade på att kontakta hennes chef för att ge saklig kritik av hennes bemötande, jag gick ut från kontoret och bara grät efter det samtalet, men sedan orkade jag inte. Jag var rädd att det skulle bli en prestigekamp för den socialsekreteraren som skulle slå tillbaka mot mig. Ibland önskar jag att personer som jobbar inom socialtjänsten var mer medvetna om sin maktställning i kontakt med allmänheten.
    Har varit i samma sits.
    Bara för några år sen så var vi ända upp i tingsrätten och det handlar egentligen inte om barnet utan om mig, vilket det alltid gjort.
    Jag märker det och andra märker det.
    Han har inte gått vidare.
    Jag har ändå varit tillsammans med en annan man sen 2005.
    Barnet är idag 17.

    Ja att gå via barnen är inte okej någonstans.
    Bra att rådmännen har reagerat.

    Jag håller med dig i det.
    De borde gå kurser i detta.

    Men om du orkar nu så gör det.
    Skicka ett mejl.
    Beskriv händelseförloppet.
    Hur du kände dig.
    Så.
    Inget mer.
  • Anonym (Soc.)

    Att nöja sig med ett telefonsamtal och att inte ens träffa dig eller tonåringen efter en anmälan av allvarlig art är faktiskt rent tjänstefel. Så FÅR man inte göra. Om annälan handlar om våld så måste man dessutom enligt lag inleda en utredning. Även om du förstår att det handlar om ett galet ex så kan inte socialtjänsten bara utgå ifrån det. Så heka grejen låter väldigt felaktigt. De borde ha träffat både dig och barnet för att göra en förhandsbedömning och SEN eventuellt fatta beslut om att ej inleda. (Om det inte handlar om våld då vi MÅSTE inleda utredning)

  • Anonym (Soc.)
    Anonym (L) skrev 2020-09-27 19:00:33 följande:

    Tack för svar!

    Tonåringen fyller 17 nästa år och då är det väl ännu mindre risk att h*n skulle bli omhändertagen eller hur?

    Jag förstår det ni skriver förnuftsmässigt men jag måste skriva ut det värsta tänkbara.

    Jag har arbetat med socionomer i en annan funktion och merparten är normala bra professionella personer men sedan finns det några få direkt olämpliga och jag är livrädd för att råka på den kategorin.

    Jag inser att jag verkar fånig men det kanske var poängen med att skriva en tråd. Det är ändå lugnande att få det bekräftat.


    En 17 åring som själv kan berätta att allt är bra kommer inte bli omhändertagen. Även OM det som påstås i anmälan skulle vara sant är risken för ett omhändertagande ytterligt liten.
  • Anonym (Soc.)
    Anonym (L) skrev 2020-09-27 19:10:14 följande:

    Det kan man verkligen fråga sig. Inget handlar om barnet för honom utan allt är en utdragen hämnd för att jag lämnade honom. Till och med rådmän har reagerat på att han har 0 barnperspektiv i tingsrätten och att allt är riktat mot mig. Det kan jag ta men när han trakasserar och hotar barnet för att komma åt mig är det outhärdligt.

    Jag funderade på att kontakta hennes chef för att ge saklig kritik av hennes bemötande, jag gick ut från kontoret och bara grät efter det samtalet, men sedan orkade jag inte. Jag var rädd att det skulle bli en prestigekamp för den socialsekreteraren som skulle slå tillbaka mot mig. Ibland önskar jag att personer som jobbar inom socialtjänsten var mer medvetna om sin maktställning i kontakt med allmänheten.


    Socialsekreteraren var antagligen pressad eftersom hon visste att hennes chef fattat ett felaktigt beslut och så blev hon otrevlig i tonen mot dig istället.
Svar på tråden Vad skulle hända om det kom en orosanmälan nu?