BF juni 2021

Jag tar betald. Vi gjorde det med dottern också och det var så värt det. Pga olika anledningar fick vi ut en hel del på försäkringen, som vi inte hade fått med gratis. Det är inte mycket pengar för att försäkra det ofödda barnet :)

Dessutom har de flesta försäkringsbolag så att de drar sedan av den summan på barnförsäkringen man tecknar efter barnet föds. Win-win :)

Hej allihop!

Jag är gravid och fick göra tidigt vul förra måndagen (pga tidigt missfall i september) och var då i 7+4 och fick se hjärtat slå. Jag är extremt orolig hela tiden och bokade ett privat vul som jag var på igår och även det såg jättebra ut och fick höra hjärtat och lillen låg där inne och sprattlade. Mättes då till 9+1 så det stämmer ju på dagen med det första vul. Ändå är jag redan idag så himla orolig igen att den inte lever längre! Har inte mycket symptom och har inte haft heller. Brösten har varit väldigt ömma men de ömmar inte alls lika mycket längre och har inte gjort på ungefär en vecka. Hur gör man för att försöka njuta och inte vara orolig och tro det värsta hela tiden? Ska göra nipt om ca 2 veckor och är livrädd att bebisen inte lever längre när testet görs. Vill ju njuta men är bara orolig!

Jag ser är fler är oroliga - jag är i 7+6 och ska ha tidigt ultraljud imorgon. Gjorde ett VUL i v 7 (6+1) och såg ett tickande hjärta. Det lugnade mig ett par dagar sen är man övertygad om att allt har gått åt helvete.

Har haft 3-4 blödningar, några innan VUL och någon efter. Förra söndagen hade jag en liten blödning med färskt blod och såg t.o.m en minimal klump i den, Sen avtog de. Är orolig, men avskyr mer ovissheten. Jag är livrädd för MA - livrädd för att gå runt och tro att jag är gravid - berätta de för familj för att sedan i t.ex. v 12 få se att fostret är dött. USCH. Givetvis vill jag inte ha missfall heller, men hellre att min kropp reagerar på att fostret dör än att de lurar mig. 

Har inte heller så många symptom som andra verkar ha heller. Det känns som alla mår illa, vissa t.o.m. spyr en annan har mått illa typ 4-5 ggr och det är 10000% hanterbart och knappt så det är jobbigt.

Är det lycko mig eller är jag inte ens gravid längre?

Inte visste jag att den första trimestern skulle vara såhär JOBBIG?? 

Första barnet för mig och första gången jag är gravid... 

Jag ser är fler är oroliga - jag är i 7+6 och ska ha tidigt ultraljud imorgon. Gjorde ett VUL i v 7 (6+1) och såg ett tickande hjärta. Det lugnade mig ett par dagar sen är man övertygad om att allt har gått åt helvete.

Har haft 3-4 blödningar, några innan VUL och någon efter. Förra söndagen hade jag en liten blödning med färskt blod och såg t.o.m en minimal klump i den, Sen avtog de. Är orolig, men avskyr mer ovissheten. Jag är livrädd för MA - livrädd för att gå runt och tro att jag är gravid - berätta de för familj för att sedan i t.ex. v 12 få se att fostret är dött. USCH. Givetvis vill jag inte ha missfall heller, men hellre att min kropp reagerar på att fostret dör än att de lurar mig. 

Har inte heller så många symptom som andra verkar ha heller. Det känns som alla mår illa, vissa t.o.m. spyr en annan har mått illa typ 4-5 ggr och det är 10000% hanterbart och knappt så det är jobbigt.

Är det lycko mig eller är jag inte ens gravid längre?

Inte visste jag att den första trimestern skulle vara såhär JOBBIG?? 

Första barnet för mig och första gången jag är gravid... 

Jag ser är fler är oroliga - jag är i 7+6 och ska ha tidigt ultraljud imorgon. Gjorde ett VUL i v 7 (6+1) och såg ett tickande hjärta. Det lugnade mig ett par dagar sen är man övertygad om att allt har gått åt helvete.

Har haft 3-4 blödningar, några innan VUL och någon efter. Förra söndagen hade jag en liten blödning med färskt blod och såg t.o.m en minimal klump i den, Sen avtog de. Är orolig, men avskyr mer ovissheten. Jag är livrädd för MA - livrädd för att gå runt och tro att jag är gravid - berätta de för familj för att sedan i t.ex. v 12 få se att fostret är dött. USCH. Givetvis vill jag inte ha missfall heller, men hellre att min kropp reagerar på att fostret dör än att de lurar mig. 

Har inte heller så många symptom som andra verkar ha heller. Det känns som alla mår illa, vissa t.o.m. spyr en annan har mått illa typ 4-5 ggr och det är 10000% hanterbart och knappt så det är jobbigt.

Är det lycko mig eller är jag inte ens gravid längre?

Inte visste jag att den första trimestern skulle vara såhär JOBBIG?? 

Första barnet för mig och första gången jag är gravid... 

Med första syntes det lite i typ vecka 16. Men från v 20 var det tydligt att jag var gravid. Men jag minns att jag var så svullen om magen att jag bara gick med lössittande byxor från ca v10. Nu har jag endast löst sittande mjukisbyxor (jobbar hemifrån, så spelar ingen roll) sen ca v 7. Antingen märks det tidigare nu, eller så är jag mindre benägen att tvinga mig själv ha vanliga jeans tills det "inte går mer". Ska bli spännande att se när magen syns! Nu är magen svullen, degig och jag känner av en liten kula inne i (som inte syns utanpå). Nu går jag in i v 11 :)