Skilsmässan har förstört mitt liv...

Vi sårar andra människor när vi går genom livet. Det är praktiskt taget oundvikligt, och vissa människor är mer sårbara än andra. När vi sårar så blir vi skyldiga, och vi måste kunna leva med skuld. Vi måste stå ut med den, och gå vidare i livet med den. I motsats till vad många tror så innebär inte den här sortens skuld att man måste betala tillbaka något, utan bara att man erkänner att man varit del av ett händelseförlopp med för någon person olycklig utgång.

Om man inte kan axla den skulden, så kan det bli att vi otåligt väntar på förlåtelse, eller på att den sänkta personen ska bli glad igen. I värsta fall beskyller man den sänkta personen för att ha förstört ens liv med sin olyckliga uppsyn och sitt ojande. Och så är det ju inte alls.

Nu är inte skilsmässa ett brott, men en vanlig reaktion när man gjort någon illa är att inte stå ut med personen som man gjort illa. Speciellt om personen är märkbart sårad eller kanske till och med förändrad för gott. Och det är inget konstigt. Vi måste gå vidare. Du kan inte reparera din ex-man, och det finns inget positivt varken för dig eller honom att ha mer kontakt än nödvändigt. Du måste kunna bära känslan av skuld, och acceptera att den känslan finns där. Det blev inte bra, och det kommer kanske inte bli det heller. Att acceptera det allra viktigaste för dig nu.