Förlossning under Covid 19

Åh vad tråkigt och höra! Hoppas allt gick bra för dig och bebis i slutändan och att ni är friska och mår bra nu!

Jag förstår ju att det är svårt för dem som jobbar inom vården när dem är underbemmannade och lever på en så tajt budget. Det är väll dem som är ?högre upp? som tar alla beslut. Så fruktansvärt att ens första tid med sitt barn oavsett om de är ens första eller sjunde ska börja med en massa stress, ensamhet och ångest. Det ska ju vara en av de finaste stunderna man någonsin kommer uppleva.

Jag förstår att den här pandemin är seriös och att man måste ta den på allvar men tycker i dagens läge att i vissa reglage som sätts är omänskliga och egentligen inte baserad på samhällets och individens bästa utan vartefter vad som ?låter och ser bra ut?.

Hej!

Måste vara få skriva av mig lite och få lite tankar och funderingar kring dethär med alla reglage nu under Corona.

Är gravid med mitt första barn och ska föda nästa år i Maj. Nu är det väldigt tidigt men ändå har man ju mycket tankar kring allt speciellt när allt är så nytt. Men något jag verkligen inte kan släppa irritationen över är dethär med att partnern inte får följa med på BB efter förlossningen. (Nu är det lite olika från region till region men i de flesta fall får partnern inte följa med). Detta är då för alla som har en partne eller pappa till barnet som kommer vara delaktig med barnet. Det är ju lite annat om man är ensamstående eller situationen ser annorlunda ut.

För min del frustrerar det mig något enormt då jag tycker det är SJÄLVKLART att min sambo har exakt samma rättighet som jag att få spendera första dygnen med VÅRAT barn. Absolut det är inte han som bär barnet i 9 månader för att sen gå igenom en tuff förlossning men det är ju fortfarande HANS barn. Han ska väll också få lära sig och få tips, vara med när man gör hälsokontroller och såklart allra viktigaste få spendera tid och knyta an med sin bebis. Det är ju inte bara jag som ska bli föräldrr utan även han? Och kan inte direkt se hur smittorisken kan öka. Är någon av oss smittad så kommer oavsett smittan komma in på sjunhuset då vi bor och delar bakterier och virus ihop. Skulle jag bli smittad på sjukhuset så kommer ju han oavsett bli smittad när jag väl kommer hem. Det är ju inte direkt så att han kommer springa runt i alla rum och hosta på folk. Sjukvårdarna byts ju ut, går från rum till rum och kan under sin fritid bli lika smittade som jag och min sambo. Jag förstår att man inte ska släpa med sig mamma, mormor, faster och hela släktkalaset men pappan till barnet lär väll för fan (ursäkta språket) få vara med sitt barn. Denhär svenska jämställdheten kan ju gå och trycka sig i *******.

Detsamma tycker jag gäller under ultraljud men där kan jag iaf ge mig lite. Men inte när det gäller förlossningsbiten. Nu hoppas jag dethär släpper lite tills jag ska föda nästa år så man slipper skiten men jag tycker synd om alla föräldrar (speciellt förstagångsföräldrar) som antingen måste sitta på ett sjukhus helt ensam med alla könslor o räslor som tillhör samt alla partners som får sitta hemma och inte träffa sitt barn. Absolut man måste inte stanna kvar efter förlossningen om allt gått som det ska men för vissa kan de kännas som en trygghet innan man riktigt får kläm på allt i början.

Ursäkta för ett lite passivt agressivt inlägg men det är verkligen något jag inte kan förstå mig på.

Vad har ni för åsikter gällande dethär? Är jag ensam med att könna såhär eller har någon annan tänkt på samma sak?

Det som stör mig är ju att det är så olika i landet. I t ex Stockholm får ju partner följa med på BB. Stockholm är ju hårdast drabbat av covid19 i hela landet! Jag upplever att covid-restriktionerna varken bygger på vetenskap eller beprövad erfarenhet...

Om allt går som det ska så kommer jag också föda i maj. Jag förstår dig precis. Det är mitt andra barn, men jag vill verkligen ha med mig min man både under förlossningen och efter. Som du säger är det ju ett jätteviktigt tillfälle för dom att knyta an.. jag har ju redan 9 månaders försprång..

Jag känner dessutom att jag behöver min man.. herregud vad dåligt jag mådde efter sist och vad ont jag hade.. Jag behövde hjälp med allt och skulle inte han ha varit där så hade jag behövt ringa efter personal så fort jag skulle göra något. Det känns ju hemskt att behöva belasta vården med något som min man hade kunnat hjälpa mig med. Här tror jag dock det är okej för partner att vara med på bb men dom får inte lämna rummet. Jag hoppas läget hinner bli så bra att dom lättar på restriktionerna överallt tills dess..

Själv hoppas jag dom hinner lätta på kraven kring ul, men det känns inte så hoppfullt.. Jag har haft två MA och på det första upptäcktes det på KUB så det känns riktigt jobbigt om jag skulle behöva riskera att genomgå det igen ensam=/

Om allt går som det ska så kommer jag också föda i maj. Jag förstår dig precis. Det är mitt andra barn, men jag vill verkligen ha med mig min man både under förlossningen och efter. Som du säger är det ju ett jätteviktigt tillfälle för dom att knyta an.. jag har ju redan 9 månaders försprång..

Jag känner dessutom att jag behöver min man.. herregud vad dåligt jag mådde efter sist och vad ont jag hade.. Jag behövde hjälp med allt och skulle inte han ha varit där så hade jag behövt ringa efter personal så fort jag skulle göra något. Det känns ju hemskt att behöva belasta vården med något som min man hade kunnat hjälpa mig med. Här tror jag dock det är okej för partner att vara med på bb men dom får inte lämna rummet. Jag hoppas läget hinner bli så bra att dom lättar på restriktionerna överallt tills dess..

Själv hoppas jag dom hinner lätta på kraven kring ul, men det känns inte så hoppfullt.. Jag har haft två MA och på det första upptäcktes det på KUB så det känns riktigt jobbigt om jag skulle behöva riskera att genomgå det igen ensam=/

Jag är precis lika irriterad som dig TS. Det finns ingen logik i det för mig heller och man har glömt att vad heter jämställdhet. Jag kan verkligen inte se hur smittorisken ökar nämnvärt för att partnern är med (såvida man bor ihop).

Om allt går som det bör så ska även jag föda i maj. Just förlossningen och bb är jag inte så nervös över, det kan hända mycket innan dess. Sist fick faktiskt min man åka hem när jag landat på bb 00:30 efter att vi varit på förlossning i knappt 24h. Då var jag mer irriterad över att han skulle behöva köra bil 1 h efter minimalt med sömn än att jag blev lämnad själv.

Ultraljuden är jobbiga att behöva göra själv. Jag har precis som anonym (maj) gått igenom MA som upptäcktes på KUB. Usch, vad jag bävrar för att genomföra KUB själv. Det är så jobbigt.

VI (jag och min man) var faktiskt på ett tidigt ultraljud idag, v 9. Tack och lov tickar ett hjärta än så länge. Där var det inga som helst problem att han var med och så har det varit på gynavdelningen hela tiden. Det är så lustigt att man kokar av ilska. Är smittorisken på något vis lägre där än på en ultraljudsavdelning eller för den delen typ alla andra avdelningar i landstinget?  

Det lite positiva här är att jag förstått det som att Skåne släppt på att man inte får ha någon med sig. Tyvärr är jag inte skåning :( Men kanske går det fort tills det lättar generellt nu, någon måste gå först tänker jag.