Hur gammal var ditt/dina barn när han/hon kom i trotsåldern första gången?

Första barnet var över 2, nästan 3. Som värst nu vid nästan 4- hoppas jag! Det är det vanliga- vägrar göra som man säger, blir sur och arg om han inte får som han vill, ger sig på lillebror fast vi sagt till. Men det har varit helt överkomligt hittills!  Finns nog långt värre ungar. Nummer 2 däremot... Tja, han är hnb:are så han har ju varit tvärsöver sen han föddes.  Börjar så smått övergå i vanlig trots nu vid dryga 2, men med honom är det svårt veta vad som är trots-utbrott och vanliga hnb-utbrott.

Tre  år.

Har en 3,5-åring och jag vet inte om hon någongång varit i trotsålder. Hur vet man det? Klart hon blir besviken eller arg om hon inte får som hon vill, men vem blir inte det? Hon gör såklart inte alltid som man ber henne om, men hur vet man om det är trots eller bara hennes egen vilja?

3-års åldern tycker jag är den värsta trots åldern. 1-åringar har ju sina trots också men då är det lättare att avleda. Men egentligen är det väl lite fel att beskriva trotsålder för just trots, det är en del av utvecklingen. Det är ju inte som om barnen trotsar bara för att. Det är en frigörelse, en utveckling av sitt eget jag.

Dottern hade en kort fas runt 1,5 år, då hon tex kunde bryta ihop totalt och slänga sig på hallgolvet och storgråta för att jag höll fram mössan på fel sätt. Allt var fel hela tiden. Det gick över på några veckor som tur var. Sen kom "kan själv" vid drygt 2 tror jag, men det har varit rätt lindrigt ändå.

Mina barn är 5 och 8 år, och har aldrig varit i trotsåldern.

Redan som ofödd,han sparkade envist i magen på nätterna och jag fick inte sova.Efter det periodvis.

De har varit mellan 2,5 och 3 år allihop. Utom en, som hoppade över trotsåldern och tog igen det när hon blev 6 år i stället.

Strax efter 2,5 år. Han började bli helt hopplös att lägga om kvällarna, började slåss och kasta saker. Fick också korta men hysteriska utbrott med höga skrik när det gick emot honom. Innan var han för det mesta väldigt snäll och foglig, vi fick alltid höra av andra hur lätt han var att göra med. Nu blev folk förvånade över hans utbrott istället. Nu är han dryga 3 och vi tycker att det har vänt nu (peppar peppar...) men det har varit en riktigt tuff period! Vi har fortfarande ständiga diskussioner och det mesta ifrågasätts från hans sida, men det har absolut blivit bättre.

Nu är hon 15 år och jag väntar fortfarande  Nä, men jag har funderat på om det beror på att hon var väldigt krävande som bebis som jag efter det har tyckt att allting varit jättelugnt. Det är möjligt att det var någon trotsålder vid 2 eller 6 eller 13 år (eller vad det brukar vara?), men jämfört med hennes första år har ändå allting varit en kakbit 

Trotsåldern finns inte. Förlegat begrepp.

Det finns ingen trotsålder! Barn trotsar inte.

petrakrantzlindgren.se/2019/05/14/jag-blir-trotsig-nar-barn-beskrivs-som-trotsiga/

Det är inte trots, för trots finns inte. Besvikelse, frustration eller att vilja testa sin egen vilja är helt normalt. Ingen barn gör på pin sji

Tonårstjejer är kanske i regel rätt lugna av sig 

För mig har trots en negativ klang. Det antyder att barnets vilja är att vara jobbig och strunta i att göra som jag säger. När det snarare handlar om att barnet har en egen vilja kring vad den vill göra som krockar med min.

Ett litet barn förstår inte varför man inte kan äta godis jämt, varför det är bråttom på morgonen, varför man inte kan stanna kvar på lekplatsen hur länge som helst, varför man måste vara kvar i affären fast det är tråkigt, varför man måste borsta tänderna eller ha på sig bilbälte. Den har inte heller förmågan att förstå en abstrakt förklaring till varför man måste eller inte får göra något. Den har heller inte lärt sig ett socialt accepterar sätt att visa sin frustration och besvikelse när den inte får som den vill. Det är en jobbig period både för barn och vuxen där tålamodet kanske tryter och man inte alltid förstår varandra. Speciellt om föräldern är oförstående och ser det hela som trots.

Perioden kommer vilket fall oftast när barnet blivit såpass utvecklat att de har större ambitioner än att äta, få närhet och sova.

Det är din åsikt, inte fakta. I mina ögon är det självklart att trots finns. Trots betyder att man helt öppet utmanar "överheten", vilket i det här fallet är föräldrarna. Det gör de flesta barn i en viss ålder, vanligen runt 3 år. Inget fel med det. Barn måste någon gång börja tänka själva och ifrågasätta vissa saker, och gör de i trotsåldern.

Att föräldrarna tycker det är skitjobbigt när ungarna trotsar är inget konstigt, men det gäller att komma i håg att det kan vara ännu jobbigare för ungarna själva. Hur kul kan det vara att t ex vägra äta en kaka, bara för att det var mammas idé att fika? Att av ren princip säga nej till sådant man egentligen vill göra?