Hur mycket tid spenderar du och din partner med familjen?

Jag har en eller båda dygnet runt utom några timmar per dag när maken går ut med båda två så jag kan göra annat. Maken har enbart den äldre på f.m, men resten av dagen båda tills kvällen när jag söver den lille.

Nej, jag hoppas i alla fall att det inte är normalt. Det är hur som helst inte bra. Hur funkar det på lediga dagar då? Spenderar han någon tid med barnen då?

Det låter ungefär som här då men anledningen att jag har mer tillgänglig tid (om man kallar det så) är för att maken arbetar heltid, då blir det ju inte många timmar över om vardagarna. Ingen av oss sportar eller ägnar oss åt några hobbies där vi är borta från hemmet utan vi finns tillgängliga i stort sett hela tiden när vi är vakna.

Lediga dagar är det mycket egna intressen. Det är alltid något projekt eller liknande som han ska göra eller att han jobbar övertid.Vi båda jobbar heltid här och jag har betydligt fler timmar med barnen per dag än han.

Vi tränar båda regelbundet. Jag brukar träna på mornar innan jobbet de dagar pappan lämnar. Tränar ibland på lunchen också, och ibland någon timme på kvällen efter jobbet de dagar pappan hämtar.

Pappan brukar träna på kvällarna efter maten, ca 1h tre gånger per vecka. Vi har egenkväll tex vara ute med vänner ca 1 kväll per månad (mindre under corona).

Övrig tid är vi med barnen, ute eller inne. Ibland gör vi saker tillsammans, ibland har en barnen medan den andre fixar med något, men det är ganska lika, ingen som alltid tar barnen eller vice versa.

Ni som skriver att er partner har en massa egna intressen, och ni blir lämnade med barnen. Har ni sagt ifrån? Har ni fått frågan av er partner, - är det nått du vill göra lördag eller söndag?

Eller tas det bara för givet att ni ska vara med barnen?

Går jag till min egna relation så kan jag fråga min partner, - Nu på lördag, har du nått du vill göra då, jag ser i almanackan att vi inte har något planerat? 99/100 gånger får jag svaret, - Nej, jag har inget jag ska göra.

I det läget måste det ju vara fritt fram för mig att boka nått? Antingen med hela familjen, eller för mig själv.

Jag tycker det är fel att kräva att jag också måste vara hemma med familjen och inte göra något (förutom, städa, leka med barnen, laga mat) då prioriterar jag hellre något för mig, det tror jag gör mig till bättre förälder, man behöver andningsrum och egentid, och jag uppmanar all ni i tråden, som har en partner som hittar på saker, att göra detsamma, så ska ni se att ni helt plötsligt får mer egentid. Men ni näste själva komma på vad ni ska göra med den.

Är det där riktigt ärligt att 100% av din tid går till familjen och i princip 0% av hans tid?

För i dina 100% måste ingå matlagning, inköp, städning osv osv.
Gör han absolut ingenting? Fixar inte din bil eller trädgården?

Eller är det bara dina arbetsuppgifter som räknas som självuppoffrande medans hans är egetintresse även när det är familjeuppgifter?

Hela dagarna i princip, förutom de fem timmar i veckan äldsta är på förskolan eller om vi har tur att få barnvakt ett par timmar nån gång då och då.

Min man arbetar och tillbringar största delen av sin lediga tid hemma med familjen, visserligen spelar han Call of Duty på Xboxen när han kommer hem från jobbet och på kvällarna men han är ändå tillgänglig för barnen om det inte är en viktig match.

Men om man vill tillbringa sin tid tillsammans med både sin partner och sina barn, att bara vara tillsammans allihop, är den önskan inte lika mycket värd? Varför inte i så fall?

Fast håller med om att man får ta bladet från munnen och säga sina önskningar högt. Sen vet jag av egen erfarenhet hur meningslöst det är att ha familjehäng med någon som längtar bort och är sur eller kort och disträ.

Jag bestämmer ofta i sista stunden med mina vänner och det skulle bli väldigt orättvist hemma om lediga dagar går till förste bokare. Vi kör tack och lov med att man får ungefär lika mycket tid att göra vad man vill med. Är det att gå hemma och skrota medan den andra tar huvudansvaret för barnen är det också ok. Här är det oftast mannen som vill få tid framför datorn utan att behöva tänka på barnen.

Jag är hemma med alla (snart 4) barnen på heltid. Min man kommer hem på e.m. och är generellt sett hemma helger. Min man jobbar kontorstider, övertid i perioder, tjänsteresor ibland, VD på ett mellanstort företag med internationella kunder. Jag själv är anställd på samma företag och arbetar hemifrån vanligtvis men är just nu föräldraledig.

Vi båda har varsitt fritidsintresse, jag dansar två kvällar i veckan och han spelar en lagsport en-två kvällar i veckan. Överlag är vi tillsammans som familj om helgerna och hittar på saker tillsammans (förstås mer begränsat än vanligt nu under pandemin).

Våra tre barn är 0-4 år gamla (fjärde och sista barnet är beräknad i april).

I vår umgängeskrets ser det liknande ut, skulle jag säga, men med andra yrken förstås.

Min man spenderar nästintill ingen, och då menar jag verkligen ingen tid med barnen fastän han är hemma. Jag har pratat med honom men han säger bara att han mår dåligt och att barnen får väl prata med honom om det är något? Det är så sjukt att jag inte vet vart jag ska ta vägen. det har gått för långt. Förstår att han mår dåligt och säkert är deprimerad samt kan ha någon annan diagnos (vill ej spekulera för mycket då det inte är bekräftat) men han vägrar söka hjälp? Till andra säger han att han mår bra?

Då är det väl dags att det ändras då! Man kan inte alltid få det precis lika men han ska kunna ta barnen ungefär halva tiden och du ska kunna få ungefär lika mycket egentid, inom rimliga gränser och vad som är praktiskt möjligt. Jobbar båda lika mycket anser jag att man ändå ska kunna dela på bördan.

Såklart att tid med hela familjen ska prioriteras ibland, säger inget annat. Min erfarenhet är bara att min partner har ju inga egna hobbys, så även att jag tjatar om att jag vill att hen ska prioritera sig själv och egentid, så görs inte det.

Själv har jag en massa olika intressen som jag ägnar min fritid åt, medans min partner inte har några intressen, och jag får ofta höra att jag nördar ner mig i mina hobbys för mycket. För mycket för vad kan jag tänka, jag tycker ju om mina hobbys, och är intresserad av dem. Om jag inte får ägna tid åt dem så kan jag ju lika gärna lägga med dem. Men mina intressen är inte viktigare än min partners, jag uppmuntrar min partner till att ha egna intressen, men det hjälper inte.

Att bestämma saker med kort varsel kan ju funka om inga planer finns, märker man att det ofta blir konflikter pga dålig framförhållning så är jag ledsen att säga det, men med att bli vuxen och att leva med andra människor som man behöver ta hänsyn till, så är det bara att växa upp och börja planera, det hör till singellivet och tonåringar att vara spontana, ialf om vi pratar om att det händer ständig och jämt. Det är inte svårt att boka en lördag om 3 veckor för en aktivitet, och de flesta med småbarn har ingen möjlighet att hitta på saker med kort varsel, det låter som att du umgås med singel vänner utan familj som kan ha det så.

Emma, jag vet ju inte hur länge detta pågått, men om man är deprimerad på riktigt, så måste man gå till botten med och få hjälp, är han inte villig att göra det, på bekostnad av relationen till dig och era barn så måste du förklara för honom att du inte orkar längre, antingen kommer det resultera i att han går med på att skaffa hjälp, eller skilsmässa. Det är lätt att stanna kvar i en relation för barnens skull, men barnen mår bättre av att ha en lycklig förälder, än två trasiga.

Jag har själv levt många är med en partner som har mått psykiskt dåligt, men vi har tillsammans kämpat och tagit oss framåt med antidepressiva, kuratorer och psykologer och läkare. Det har varit tufft i många år och är inte bra än, men vi arbetar framåt, det är det som får mig att stanna, som jag lovat, i med och motgångar.

Men slutar hen att vilja jobba själv mot motgången, och ger upp, då måste jag också ge upp, för mig och mina barns skull.

Håller med