Bo i en tvåa med bebis?

Har släktingar som bor i en tvåa. En familj med två vuxna och två barn i lågstadieåldern. Det funkar för dem. Själv hade jag inte pallat det men med bebis eller litet barn tror jag inte det är några problem.

Klart det går! Min 2.5åring bor fortfarande inne i vårt sovrum...

Vi hade visserligen en trea när barnen föddes (dvs barn nr 1 och barn nr 2), men inget barnrum första året. Likaså många av våra bekanta i 2-3år.

Fundera över leksaksförvaring för det var vad som fick mig att längta efter utrymme, snarare än ett eget rum för barnet. Däremot leker även 4.5åringen nästan bara i gemensamma utrymmen. För barnets del behövs inget eget utrymme på flera år.

Vi har alltid bott så vi haft minst ett sovrum per barn, men ärligt talat är det först nu mitt äldsta (snart 5 år) faktiskt vistas i sitt rum själv... Och det beror mest på att han vill kunna leka med saker UTAN att yngsta (10 månader) ska härja runt bland det han leker med. Vid 2 år har inget barn haft något som helst behov av eget rum - av mina barn i alla fall. Däremot är det ju skönt att ha ytor att ha saker på, och skönt att kunna dela upp sig och sova i olika rum ibland. T.ex. om bebisen har en fas där den gapar en del om nätterna - då har vi ibland turats om att sova i annat rum varannan natt. Fast ni kan ju i så fall lösa sådant genom att en sover på soffan, om något sådant ens blir aktuellt i ert fall.

Hur som helst hade jag absolut kunnat tänka mig att bo två vuxna och en bebis/småbarn i en (bra planerat) 2a under några år!

Klart det går alldeles utmärkt. Ännu bättre att ni inte behöver städa 100kvm med en bebis. Vi har barnsängen i vårt rum, än så länge tar bara plats onödan, aldrig har ungen sovit i den. Bara vår säng duger, antigen sover hon mellan oss eller ingen sover.

Jag odlar tomater i gästrummet, inget barnrum. :) Däremot har vi en extra säng där och det är guldvärt. Pappan kan sova där när han måste till jobbet tidigt på morgonen och bebisen har en tuff natt. Det är tillräckligt långt ifrån sovrummet att han inte vaknar när barnet skriker. Kan vara ett måste om den föräldern som inte är hemma måste vara utvilad (kör bil, kirurg osv). Och skönt för mig också, ibland sover jag där. Annars vaknar jag jämt att kolla bebisen bredvid mig, då o då skönt att få sova ut ordentligt.

En sak som kan vara problem: förvaring av barnvagnen. Om den inte får plats i hallen och huset har inte heller nåt utrymme för den blir det jättetrångt i vardagsrummet. Och man måste städa varje gång efter man varit ute.

Tyvärr snår folk barnvagnar höger o vänster, det går inte att lämna den i cykelrummet. Blir det så köp nåt för 200kr på Blocket...

Lycka till med barnfabriken :)))

Vi bor två vuxna och tre barn i en tvåa och det funkar bra även om det är trångt och vi letar större. Lägenheten är 66 kvm och bra planerad vilket gör att det ändå fungerar så pass bra. Vi föräldrar har vår säng bakom mörkläggningsgardiner i vardagsrummet. 1-åringen har fått klädkammaren som sitt rum. Den är stor med fönster och ventilation så det funkar bra som barnrum. Sovrummet delar 7-åringen och 4-åringen på. De har en våningssäng och får plats med alla leksaker där. Det jobbigaste nu är att vi bara har en toalett och det går ju tyvärr inte att lösa på annat sätt än att flytta. Ett annat problem nu är att de stora barnen gärna vill pyssla och pärla och enda stället de kan göra det på är på köksbordet men nu har minstingen lärt sig klättra upp där så de har svårt att få ha sina smågrejer ifred. Inom kort ska vi göra om klädkammaren till pyssel-/läxrum där de stora barnen kan stänga dörren om sitt pyssel och där äldsta kan göra läxorna ifred. Minstingen kommer då flytta in i de andra barnens rum eftersom våningsängen är en familjesäng (120 nere och 90 uppe) och de två yngsta vill ändå helst sova bredvid någon.

Innan yngsta kom bodde vi i tvåan med två barn i tre år och det var inga problem alls att få plats. Från början hade äldsta sin säng i klädkammeren, vi föräldrar och bebisen sov i sovrummet och i vardagsrummet hade vi en hörna med barnens leksaker. De vill ju ändå bara vara där vi vuxna är så leksakerna släpas ju runt i vilket fall. Är lägenheten bra planerad, man ser till att rensa bland sina grejer med jämna mellanrum och kommer på lite smarta lösningar är det inga problem att bo lite trångt. Se framförallt till att rensa bland leksakerna. Ofta leker de ju med knappt hälften av det de har. Vi har tagit bort en massa leksaker och lagt i källaren ett tag och sedan tagit fram dem igen och tagit bort lite andra. Då blir det inte så mycket grejer plus att de faktiskt uppskattar leksakerna mer.

Vi har haft bsrnen i vårt sovrum upp mot treårsåldern (minst) och innan vi köpte hus bodde i 5 petsoner i en trea, så absolut går det bra med ett barn i en tvåa