Pinsamt att arbetsträna?

Om du sagt till mig att du arbetstränar så hade min tanke varit att du försöker att komma ut på arbetsmarknaden. Jag hade bara sett positivt på det då du faktiskt gör något. Pinsamt? Näää.....bra att du försöker komma framåt

Absolut inte, det är väl mer pinsamt att skaffa barn när man mår så dåligt?

Jag tänker att du är en person som vill komma vidare i livet. Jag känner några som arbetstränar och den ena är superpositiv, är aldrig borta och tycker det är roligt. Den andra beklagar sig lite, skulle nog helst bara ligga kvar i sängen, men fattar att hen inte kan säga det för att vi alla runtomkring reagerar negativt då. 

Så, nej, det är inte pinsamt att arbetsträna! Det visar att man har en drift att på sikt skada ett riktigt jobb.

Eh tack...
Är 27 och arbetstränar och mår nu dåligt över det..

Alltså jag ser det som en jättebra grej för de som behöver öva på att vara på en arbetsplats utan krav på prestation. 

Däremot så inser man ju att det är mycket bakgrund och personlighet hos den personen som gör att det behövs. De flesta välfungerande personer behöver ju inte öva på att arbeta utan kan ju bara trappa upp arbetstiden. 

Nej, det är absolut inte "pinsamt" att arbetsträna. Precis som det inte är "pinsamt" att ha en anställning där det utgår ett stöd från AF.

Arbetsmarknaden är tuff, och det kommer alltid finnas folk som befinner sig längre ifrån den marknaden pga vissa omständigheter som gör att det blir än tuffare.

Att dessa individer bereds en möjlighet att jobba, i olika omfattningar, och komma ut i ett arbetsliv är enbart positivt - för individen, för en arbetsgivare, för vårt samhälle i stort.

Fint att du ser det så! :)

Vad är så pinsamt med att skaffa barn? Jag kommer lids av psykisk ohälsa hela mitt liv. I perioder kommer det vara väldigt tufft, och i andra tider kommer det vara väldigt lugnt och stabilt. Ska jag inte få leva livet jag drömmer om, med familj och barn? Jag skulle säga att mitt barn är den största drivkraften jag har. Det är för hen som jag orkar kämpa när det är som tuffast. Jag vill ta mig ut i arbetslivet för att kunna försörja min familj.

Ja det finns säkert mer eller mindre engagemang hos de som arbetstränar. Jag kan förstå båda dina bekanta. Jag är peppad på att börja jobba, men en del av mig hade gärna spenderat livet med att njuta av andra saker. Men i samhället måste alla dra sitt strå till stacken (efter sin förmåga), och det vill jag också göra.

Jag är ledsen att tråden fick dig att känna så, det var inte min mening.

Jag är ofta väldigt självkritisk, men är inte det mot andra. Mao, jag är rädd att folk ska tycka jag är pinsam som arbetstränar - men jag blir bara inspirerad av och glad för andra som gör det.