Pinsamt att arbetsträna?

Om du hör att en person arbetstränar, vad tänker du då? Arbetsträning är alltså att genom arbetsförmedlingen få hjälp att hitta en arbetsplats där du övar att jobba, med ersättning från försäkringskassan.

Jag är 22 år, mamma till en 2-åring, lider av kronisk psykisk ohälsa sedan tidiga tonåren. Har aldrig haft ett jobb och är inte helt klar med gymnasiet. För mig är arbetsträningen min chans att komma ut i arbetslivet. Ser det ut som ett totalt misslyckande i andras ögon? Hade någon varit intresserad av att dejta mig, ifall jag varit singel? Är det viktigt för folk att ens partner har en framgångsrik karriär?

/Borde inte bry mig men har tänkt på detta mycket 

Alltså jag ser det som en jättebra grej för de som behöver öva på att vara på en arbetsplats utan krav på prestation. 

Däremot så inser man ju att det är mycket bakgrund och personlighet hos den personen som gör att det behövs. De flesta välfungerande personer behöver ju inte öva på att arbeta utan kan ju bara trappa upp arbetstiden. 

Nej, det är absolut inte "pinsamt" att arbetsträna. Precis som det inte är "pinsamt" att ha en anställning där det utgår ett stöd från AF.

Arbetsmarknaden är tuff, och det kommer alltid finnas folk som befinner sig längre ifrån den marknaden pga vissa omständigheter som gör att det blir än tuffare.

Att dessa individer bereds en möjlighet att jobba, i olika omfattningar, och komma ut i ett arbetsliv är enbart positivt - för individen, för en arbetsgivare, för vårt samhälle i stort.

Alltså jag ser det som en jättebra grej för de som behöver öva på att vara på en arbetsplats utan krav på prestation. 

Däremot så inser man ju att det är mycket bakgrund och personlighet hos den personen som gör att det behövs. De flesta välfungerande personer behöver ju inte öva på att arbeta utan kan ju bara trappa upp arbetstiden. 

Nej, det är absolut inte "pinsamt" att arbetsträna. Precis som det inte är "pinsamt" att ha en anställning där det utgår ett stöd från AF.

Arbetsmarknaden är tuff, och det kommer alltid finnas folk som befinner sig längre ifrån den marknaden pga vissa omständigheter som gör att det blir än tuffare.

Att dessa individer bereds en möjlighet att jobba, i olika omfattningar, och komma ut i ett arbetsliv är enbart positivt - för individen, för en arbetsgivare, för vårt samhälle i stort.

Ja det är pinsamt :/ jag är 32 år gammal och avskyr frågan jag får vad jag jobbar med, och jag svarar att jag arbetstränar, för jag känner mig så värdelös och misslyckad som människa. Förstå mig rätt nu. Att jag fått denna chans att få arbetsträna är helt fantastisk, och det stöd man får är obeskrivlig. Men jag kommer inte ifrån känslan att det är pinsamt, tyvärr.