Tonårsbarn/vuxna barn

Först vad skönt för dig att veta att barnen inte vill flytta även om du flyttat in.

Omständigheter som påverkar.
Var bor ni, hur bor ni, pluggar barnen, betalar de hemma, hjälper de till i hushållet, bor de v.v.fortfarande.

Mina ungdomar får bo kvar så länge de uppför sig, pluggar och följer våra normer.

Min äldsta är 20, läser på komvux och bor hemma. Jag har en till vuxen, men hen började på en utbildning i höstas som innebar flytt så hen kommer åka hem på loven, så halvt utflyttad kan man väl säga.

Jag har dessutom 3 bonusbarn som går i grundskola och gymnasiet. 

Jag anser, vare sig det är bonus- eller biobarn, att de givetvis får bo hemma tills de har en försörjning som bär tillräckligt för att de ska ha råd att flytta och kanske ha en billig 1:a eller så. Min äldsta som har drygt ett år kvar på komvux, hoppas väl att det ska gå att flytta sen, men det är ju utifrån om det går att hitta något deltidsjobb, kombinerat med ev. universitetsstudier. 

Nja det är väl inte mycket hjälp vi får.

Möjligtvis plockas diskmaskinen ur någon gång.

Jag känner att vi bedriver hotell verksamhet ,

Är problemet att de bor hemma eller att de inte bidrar?

Hur försörjer sig ungdomarna?

Vad säger deras förälder om detta?

Personligen tycker jag inte att vuxna barn som fortfarande bor hemma behöver vara ett problem. Det finns ju massor av anledningar till varför alla inte kan flytta hemifrån när de fyller 18. Även om barnen är myndiga är man ju fortfarande förälder och det finns nog få föräldrar som är okej med att sparka ut barnen innan de kan försörja sig. 

Med det sagt måste man ju inte ta vad som helst. Är man myndig bör ju föräldern kunna ta ett snack med dom om vad som gäller om de ska bo hemma och vad som krävs av dem. Det här är ju något som föräldern främst ska ta tag i, inte du. 

Fast problemet är ju att oftast kommer inte föräldrarna överens. Utan det blir pajkastning.

Jag säger bara vad jag tycker sen får dom sköta resten .

Åsikt måste jag som ny få ha

Ja men det handlar inte ett dugg om ungarna! Det hör jag ju direkt. 

Det här är en diskussion du måste ta med din sambo. I bästa fall tar man ju den innan man flyttar ihop. Hur ska det fungera i den nya konstellationen. 

Både min man och jag har ju barn sedan innan och det finns så klart en annan bioförälder på båda sidor. I vår "nya" familj bestämmer vi hur det ska vara, ihop med barnen. Det fungerar väldigt bra. Det handlar om vad man sänder för signaler till barnen. 
Här har vi helt enkelt sagt åt dem att man SKA ställa in i diskmaskinen (funkar hyfsa, nån kan glömma men det är tillräckligt ok). 
De äldsta tvättar sin egen tvätt en gång/vecka så det behöver vi inte alls bry oss om.

De städar sina egna rum (med lite olika resultat men ok) + att en av de äldre har ansvar att städa en toalett som bara används av denne + dennes syskon. 

De 4 äldsta kan fixa egen mat om det behövs. Om vi tex jobbar sent så talar vi om det för dem dagen innan. På sommarlovet är det ofta så för vi kanske inte vet om man kommer vara hemma ens, beroende på väder och vind. Vi ser till att det finns hamburgare, korv, vegetariskt i frysen, pasta, ris osv,  så att de kan ordna mat. 

Låt mig gissa: du har flyttat in i en redan befintlig familjs hem? 

Vi köpte nytt hus just för att vi inte skulle hamna i en sån fälla, att den "nya" känner sig som en gäst i ett "gammalt" hem. 

Du är en vuxen i hushållet, din parter likaså. Ni två måste se över hur NI tycker det ska vara. Sedan pratar ni med alla barnen - inte som till barn, eftersom de är vuxna, utan ett samtal mellan er alla, som vuxna. Visa respekt, lyssna in, osv. Inte ge order. Då kommer ni kunna lösa mycket MEN det fungerar bara om din partner är med på det. Jag gissar att det är där skon klämmer. 

Fast vad har exfrun med boendesituationen att göra? Var du inte medveten om vilket upplägg pappan hade med barnen innan du flyttade in? Jag tänker att det är en sådan sak man pratar om innan man flyttar ihop för att undvika onödiga konflikter.

Men vad har exet med saken att göra? Om inte exet också bor i huset med er har ju hen ingenting att säga till om. Eller menar du att exet måste gå med på att deras 23-åring ska tvätta sin egna tvätt?