Anonym (plastfarsan pappa) skrev 2020-10-09 19:54:02 följande:
Nu var det förvisso mannen jag flyttade ihop med men jag har ägnat snart 20 år åt att uppfostra och betala för en annan mans, och kvinnors, ungar, och det har varit fullständigt fantastiskt. De ungarna är min, vår stolthet och jag känner allt en viss sorg att de håller på att flyga ur boet en efter en. Pojkarna har flyttat både två och stora flickan står med ett ben hemma och ett ben i självständigheten. Lillflickan får allt hålla sig hemma ett tag till, men en dag är det dags för henne med och då kommer det bli tomt. Ibland kommer drömmen om att skaffa en sladdis på något sätt, vi är ju fortfarande unga.
Rätt kul ändå. Vi är båda män men vi tycks komma från olika planeter.
Jag har ju sett exempel på det du nämner, om än inte med homosexuella relationer, och jag har alltid reagerat på det som ngt oerhört främmande.
Jag känner till ett fall där mannen blev ihop med en kvinna som hade två små barn (han hade inga). Han hade rätt gott om pengar, bodde i flott villa, tjänade bra, och försörjde i princip "familjen": Resor, nya bilar, dyra kläder, allt. Han var plastpappa till 100%.
Hon började plugga, och behövde inte ta några studielån eftersom han betalade allt. Hennes enda egna inkomst var barnpengarna från ex-mannen. Efter att hon hade läst klart, fick hon ett rätt välbetalt jobb, och därefter ett nytt, med ännu högre lön. Sen fick hon nytt jobb, på annan ort, och då lämnade hon mannen, och då var barnen vuxna och hade lämnat hemmet.
Nu till det anmärkningsvärda (som jag ser det): Denne man verkar efter det inte ens ha tagit illa upp!
Man kan se detta från olika perspektiv. Som att han är storsint, att han blev utnyttjad, att han är en loser, att han är en "god" man som bara tänkte på henne & barnen, o.s.v. Det enda jag vet är att jag aldrig skulle göra som han.