OK att stänga dörren? 2-åring.

Jag menar naturligtvis efteråt när barnet ska sova, mamman går väl antagligen och lägger sig senare. Och det är inte alla barn som vill ha stängd dörr även om föräldern är där.

men jösses såklart man stänger dörren när ens barn ska sova.

Men, jag förstår inte riktigt. Du befinner dig alltså inne i rummet med barnet? Hela tiden? Från det att barnet somnar tills ni kliver upp? Och du kan inte stänga dörren om er?

?Han tycker att jag borde stänga dörren till hennes rum så att hon inte kan springa upp, och jag tycker verkligen inte att det känns okej att stänga in någon, även fast jag också befinner mig i rummet. ?

Läs trådstarten. Ts befinner sig i rummet när hon tycker att det inte är ok att stänga dörren

Jag tycker du kan stänga dörren om inte barnet blir ledset av det. Min son fick panik av stängda dörrar ett tag och då gjorde vi självklart inte det. Nu är han ok med att vi stänger dörren så länge det är en annan vuxen i rummet. Det är viktigare att lyssna på barnet än att ha principer tycker jag.

Men sen tycker jag att ni ska vänja barnet vid att pappan också nattar ibland. Då kommer ni få mer förståelse för varandra och inse att det går att göra på olika sätt.

TS frågade efter våra åsikter, du behöver inte lägga dig i vad jag tycker.

Jag frågade om du sett att ts är i rummet eftersom du ansåg att det berodde på om barnet kan ta sig ut. Är mamman i rummet kan naturligtvis barnet ta sig ut med hjälp av henne, därför tämkte jag att du faktikst kankse missat att mamman är med i rummet när dörren är stängd

Det är väl klart du kan stänga dörren om du är där inne och nattar henne. Alternativet är att du stoppar henne innan hon springer ut.

Ljud måste hon ju lära sig att det finns men kanske inte lämpligt om det är barnprogramsljud utanför dörren så hon fokuserar på det och tror det är lektid.
Knäpptyst är orimligt att kräva när hon ska sova.

Jättetack för era tankar!

Det verkar som att de flesta tycker det är OK så länge jag befinner mig i rummet. Jag har lite på känn att hon kommer få panik eller bli ledsen när hon inte får gå ut, det är det som tar emot. Jag själv hade inte velat bli instängd så.

Men jag får helt enkelt testa! Blir hon ledsen får pappan ta sin padda och lägga sig i sovrummet.

Tack igen!!

Haha, va? Varför i hela friden skulle man inte kunna stänga dörren om sig själv och barnet när man nattar det?

Det har jag alltid gjort. Ytterdörren till vårt hus är också stängd (låst dessutom) är det också fel?

Då handlar det ju inte om faktumet att dörren är stängd.

Hela frågan handlar ju om att du inte vill stoppa henne från att gå ut från rummet, med eller utan stängd dörr och är rädd för hennes eventuella reaktion.

Då är det ju den diskussionen du och barnets pappa måste ta. Tycker ni båda att ni istället ska förebygga genom att han inte sitter utanför så att hon inte blir lockad att gå ut?

Jag misstänker att han tycker att du ska ta striden med dottern?

Om jag var ni skulle jag satsa på att han sitter i annat rum men att ni har dörren stängd. Dottern har då inget hon vill upp till och kommer inte känna sig instängd, men vänjer sig ändå med att dörren är stängd.

Sedan kan jag tycka att striden om att få gå upp när man ska sova är en sådan man får ta. Men ni känner erat barn bäst och om det nu blir för jobbugt för henne så får man ju föröka vänja henne långsamt istället

Det låter lite som att ni låter en 2-åring styra och ställa i hemmet. Det är väl självklart att ni ska kunna stänga dörren, både om du är där inne eller inte, om barnet blir nyfiket eller stört och inte kan sova. Och självklart ska den förälder som inte nattar kunna fortsätta kolla på tv även när ett barn i boendet lägger sig. Allt annat är ett väldigt daltande.

Vilket daltande! Och varför är det bara du som samsover med dottern? Förstår att din man blir lack som varken får se på tv ifred eller sova med dig (eller hela familjen).

Vi brukade stänga till dörren på gläntan - ljudet kommer inte in, men samtidigt så ser hon att vi är där.

Eller hur. Vilket förhållande.

Jag har då alltid nattat mina barn med stängda dörrar, med mig eller deras pappa i samma rum. Har heller inte låtit barnen springa upp och ner när det är nattning - vid nattning har vi alltid legat tillsammans och haft det mysigt, läst någon bok o.s.v. Inget springande fram och tillbaka mellan olika rum.

Jag har då alltid nattat mina barn med stängda dörrar, med mig eller deras pappa i samma rum. Har heller inte låtit barnen springa upp och ner när det är nattning - vid nattning har vi alltid legat tillsammans och haft det mysigt, läst någon bok o.s.v. Inget springande fram och tillbaka mellan olika rum.

När min ena son var typ 7-10 månader så sov jag med honom i ett rum och efter han vaknat och nattammat blev han kvar i min säng. Dock somnade han inte alltid om utan kröp runt i rummet så jag tyckte det var helt underbart med ett helt kalt rum förutom en säng i golvnivå, en spjälsäng och så dörren stängd. Han kom ingenstans, fanns inget farligt och jag kunde ignorera hans nattliga utflykter och småslumra tills han kom tillbaka eller blev ledsen någonstans i rummet. 

Jag brukade oftast hitta honom på morgonen i fotändan, ibland på golvet vid dörren, ibland kom han tillbaka till mig vid huvudändan av sängen. Hela poängen med upplägget var just att kunna stänga in honom någonstans där det var ofarligt och att han skulle ha sällskap.

Mina barn har alltid vants att somna i själv i spjälsäng och sen vid byte till vanlig säng har det blivit några nätters springande men sen har de legat kvar. Vi har alltid haft dörren nästan stängd när de varit själv men har de inte kunnat låta bli att springa upp har vi stängd dörren med en av oss på insidan tills de lugnat ner sig. Så roligt är det inte att jaga barn på kvällen att jag gör det frivilligt i någon större utsträckning.

Självklart kan du stänga dörren när du själv är med barnet därinne. (Undantaget om det är som en skrev att barnet får panik av stängda utrymmen i sig.) Barnet ska ju sova och inte vandra ut till pappa eller göra andra saker. Barnet får väl inte annars heller alltid göra som det vill så länge det inte är farligt? När det är läggdags går man inte upp och ut igen. 

Om barnet får panik är det förstås inte bra, men blir hon ledsen får du förklara att nu ska hon sova och att dörren är stängd för att hjälpa henne att inte bli störd och så trösta henne förstås. Snart blir det normalt. 

Om barnet absolut inte skulle kunna sova med ljudet från tv:n trots stängd dörr, då hade jag tyckt som du att pappan går bort en stund. Som det är nu håller jag med honom.