Forum Otrohet - Sex & samlevnad
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Fruns älskare

    Mån 12 okt 15:27 Läst 0 gånger Totalt 403 svar
    Anonym (Min åsikt)
    Visa endast
    Mån 12 okt 15:27 +8

    När det kom fram att min fru varit otrogen så kontaktade jag självklart mannens fru och informerade henne.

    Hon blev så klart förossad/ledsen/arg osv men hon tackade mig för att jag meddelade henne detta.

    Jag läser här att flera resonerar som så att "jag lägger mig inte i deras förhållande"? Varför?

    För mig var det självklart att informera henne om vilket arsel hennes man var!!

    Åsikter, hur gjorde du eller hur skulle du göra...?

  • Anonym (Stina­)
    Visa endast
    Mån 12 okt 19:14 #31 -3
    Anonym (sådär) skrev 2020-10-12 19:01:40 följande:

    Jag tror dig, för du verkar tycka att det är bättre att stoppa huvudet i sanden och fortsätta förd bakom ljuset än att fronta verkligheten som den är. Det om är något är ju verkligen akut brist på ryggrad och svagt. Som jag skrev tidigare, Vuxna människor förväntas kunna hantera verkligheten även när den gör ont, inte fly ifrån den och hellre stoppa huvudet i sanden. Det är oerhört omoget.

    Japp, hon trampade på dig och du valde att vara kvar. Det i sig är inget konstigt. Det som däremot är konstigt är ditt propagerande för att andra i samma situation inte ska få samma chanser du fick att göra ett val. Varför tycker inte du att även andra ska få chansen att välja själva?


    Jag fick mitt val av att hon talade om vad som hänt inte för att det kom någon skvallerkärring med behov av att få mig att må skit i tron om att det skulle få henne att må mindre dålig. Kan garantera att en skvallerkärring bara hade förstört möjligheterna till att läka och gå vidare så jag är oerhört tacksam för att det inte kom någon skvallerkärring som försökte intala sig själv att hon gjorde mig någon god gärning utan att vi fick chansen reda ut och läka på vårt sätt utan några utomstående som skulle lägga sig i.

    Tror nog du också om du tänker till och läser inläggen ser ett samband mellan utomstående som haft ett behov att skvallra och relationer som inte gått att rädda kontra relationer där man gått vidare med varandra och att det nästan uteslutande är i relationer där inte en skvallerkärring gjort det hela mer infekterat än vad det behöver vara.
  • Anonym (+)
    Visa endast
    Mån 12 okt 19:15 #32 +3
    Anonym (Stina) skrev 2020-10-12 18:46:41 följande:
    Kan garantera dig att så patetisk att jag skulle springa med skvaller för att döva mins egna tillkortakommanden kommer jag aldrig att bli. Har knappast med brist på självkänsla eller brist på ryggrad att göra när man låter andra leva sina liv och tar ansvar för sitt liv och sin egen relation i första hand.

    Det var min flickvän som trampade på mig, ingen annan och det har vi sedan länge talat ut om och lagt bakom oss. På vilket sätt skull jag mått bättre av att springa som någon jävla skvallerkärring tror du.
    Att tala om sanningen för någon är varken skvaller eller skvallerkärring
  • Anonym (Stina­)
    Visa endast
    Mån 12 okt 19:17 #33 -1
    Anonym (+) skrev 2020-10-12 19:15:39 följande:

    Att tala om sanningen för någon är varken skvaller eller skvallerkärring


    Jo det är det när skvallret har som primärt syfte att såra och förstöra.
  • Anonym (+)
    Visa endast
    Mån 12 okt 19:21 #34 +1
    Anonym (Stina) skrev 2020-10-12 19:17:27 följande:
    Jo det är det när skvallret har som primärt syfte att såra och förstöra.
    Och du kan läsa folks tankar ?
  • Anonym (Stina­)
    Visa endast
    Mån 12 okt 19:23 #35 -1
    Anonym (+) skrev 2020-10-12 19:21:07 följande:

    Och du kan läsa folks tankar ?


    Kan inte läsa tankar men är rätt duktig på att förstå vad som driver folk till att göra som dom gör. Speciellt i situationer där de flesta blir mer reagerande än aggerande.
  • Anonym (sådär­)
    Visa endast
    Mån 12 okt 19:32 #36 +2
    Anonym (Stina) skrev 2020-10-12 19:14:46 följande:
    Jag fick mitt val av att hon talade om vad som hänt inte för att det kom någon skvallerkärring med behov av att få mig att må skit i tron om att det skulle få henne att må mindre dålig. Kan garantera att en skvallerkärring bara hade förstört möjligheterna till att läka och gå vidare så jag är oerhört tacksam för att det inte kom någon skvallerkärring som försökte intala sig själv att hon gjorde mig någon god gärning utan att vi fick chansen reda ut och läka på vårt sätt utan några utomstående som skulle lägga sig i.

    Tror nog du också om du tänker till och läser inläggen ser ett samband mellan utomstående som haft ett behov att skvallra och relationer som inte gått att rädda kontra relationer där man gått vidare med varandra och att det nästan uteslutande är i relationer där inte en skvallerkärring gjort det hela mer infekterat än vad det behöver vara.
    Ja du fick din information från henne, men oavsett vem det kom från så fick du ett val vilket du inte hade fått om ingen sagt något. Alla får ju inte informationen från sin partner. Är det då bättre att de fortsätter bli lurade än att de får informationen av någon annan?

    Att förhållanden där partnern inte själv erkänner sin otrohet inte överlever har inte ett dugg med "skvallerkärringarna" att göra. Att det inte överlever beror till 100% på att den som varit otrogen då varit för feg för att själv erkänna sin otrohet och få människor vill förlåta en fegis som inte kan stå för sina handlingar för det säger att personen inte haft för avsikt att sluta och att personen inte ångrar ett skit.

    Men då hamnar vi återigen i frågan, är det då bättre att personen fortsätter bli lurad än att personen får reda på det av någon annan?
  • Anonym (sådär­)
    Visa endast
    Mån 12 okt 19:33 #37
    Anonym (Stina) skrev 2020-10-12 19:17:27 följande:
    Jo det är det när skvallret har som primärt syfte att såra och förstöra.
    Och hur fan vet du det?
  • Anonym (sådär­)
    Visa endast
    Mån 12 okt 19:34 #38 +2
    Anonym (Stina) skrev 2020-10-12 19:23:38 följande:
    Kan inte läsa tankar men är rätt duktig på att förstå vad som driver folk till att göra som dom gör. Speciellt i situationer där de flesta blir mer reagerande än aggerande.
    Jag tycker snarare att du är duktig på att förstå vad som driver DIG men totalt värdelös på att förstå att andra kanske inte tänker som du.
  • Anonym (Honde­ndär)
    Visa endast
    Mån 12 okt 19:35 #39

    Jag hade också berättat.

    Och jag hade velat att någon berättade för mig också. Oavsett om de va partnern, vän eller utomstående.

    När mitt ex va otrogen fick jag lägga ihop ett och ett och kunde senare avslöja honom när han råka visa fel sms.

    De visade sig sen att flera av våra gemensamma vänner och hans vänner visste om att han gick bakom ryggen på mig.

    De vart som ett dubbelt svek.

    Han svek mig och dom svek mig genom att inte berätta. Min värld rasade. Jag har aldrig känt mig så liten och korkad.

  • Anonym (Stina­)
    Visa endast
    Mån 12 okt 19:49 #40
    Anonym (sådär) skrev 2020-10-12 19:32:51 följande:

    Ja du fick din information från henne, men oavsett vem det kom från så fick du ett val vilket du inte hade fått om ingen sagt något. Alla får ju inte informationen från sin partner. Är det då bättre att de fortsätter bli lurade än att de får informationen av någon annan?

    Att förhållanden där partnern inte själv erkänner sin otrohet inte överlever har inte ett dugg med "skvallerkärringarna" att göra. Att det inte överlever beror till 100% på att den som varit otrogen då varit för feg för att själv erkänna sin otrohet och få människor vill förlåta en fegis som inte kan stå för sina handlingar för det säger att personen inte haft för avsikt att sluta och att personen inte ångrar ett skit.

    Men då hamnar vi återigen i frågan, är det då bättre att personen fortsätter bli lurad än att personen får reda på det av någon annan?


    Om valet är att vara ovetande eller få livet förstört av en skvallerkärring så är lyckligt ovetande i alla fall mitt val men jag har extremt svårt att tro att det är speciellt många som är otrogna som är så extremt skickliga på att dölja det att man inte som partner redan innerst inne vet men väljer att blunda för signalerna. Redan där har man i de flesta fall redan gjort valet att man vill vara lyckligt ovetande. I mitt fall kände jag direkt att något hade hänt och satte mig ner med min flickvän och frågade vad som var fel och om hon hittat någon annan. Hon svarade först att det inte var något men dagen efter kom hon och talade ut om att hon känt sig ensam och haft ett behov av att känna sig bekräftad och träffat en annan tjej två gånger men att det var för att känna sig bekräftad och värd att älska inte för att hon ville ha någon annan.

    Får väl tyvärr erkänna att jag då haft en period där jag var extremt självcentrerad och allt kretsade runt mig och min träning, inte en ursäkt men en förklaring till att det blev som det blev och det är nu över tio år sedan och vi blir nog bara lyckligare och kärare för varje dag. Är faktiskt rätt härligt att efter 13 år tillsammans vakna på morgonen och fortfarande känna pirret. Så i mitt liv finns det inget som hälst utrymme för skvallerkärringar.
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll