Hjälp mig snälla!!

Jag fattar inte varför du inte tagit upp hur du känt från början, för flera år sedan, medan det fortfarande fanns en chans att lösa det. Men neeej, gå och lid i det tysta år efter år tills man till slut släpper bomben att man vill lämna och har känt så läääänge och att det inte finns något partnern kan göra längre. Ge inte den andra, dig själv och förhållandet en riktig ärlig chans att reda ut och klara av att fortsätta, det vore ju dumt eller -_- Du är inte ensam om att göra så här heller, det verkar extremt vanligt om man lyssnar och läser runt bland folk som gör slut. Så sjukt respektlöst både mot en själv, partnern och barnen som är inblandade.

Nej, det finns inget annat sätt att lösa det hela på nu än att bryta all kontakt som inte har med sonen att göra. Hon har fortfarande känslor för dig och de kommer inte försvinna och det hela bara lösa sig huxflux. Hon behöver kapa kontakten med dig för att förhoppningsvis kunna gå vidare till slut framöver. Och ju mer kontakt ni har, och ju fler gånger du går tillbaka till henne, desto värre och mer långdraget kommer det bli för du skapar förhoppningar och gör henne besviken gång på gång. Du skapar en sorts trauma-bonding hos henne nu (vet du inte vad det är så läs på), och det kan göra en person besatt och helt uppslukad av dig och relationen för väldigt lång tid framåt även efter kontakten bryts.