Skrivsvårigheter sätter stopp för framtiden?

Kan han inte formulera sig i text ska han inte ens fundera på civilingenjör därför att oerhört mycket av studierna går ut på just det, att skriva uppsatser. I jämförelse så ter sig en gymnasieuppsats som en fis i rymden.

Om han verkligen, verkligen vill försöka ändå så är väl allt bra som kan vara ett steg på vägen tänker jag?
Annars kan du ju få honom att fundera på alternativ. Det finns högskoleutbildningar, med datainriktningar, som  inte är lika tuffa som civilingenjör.

Framtiden är inte förstörd, han har ju möjligheter att göra klart och slutföra gymnasiearbetet.

Fördelen med att ha en diagnos på papper är att man kan ha rätt till mer stöd.

Den stora frågan är väl snarare vilken hjälp. Jag har ingen erfarenhet av skrivsvårigheter eller npf, däremot kan ju ångest göra att det låser sig och där kan kurator eller psykolog hjälpa med strategier. Det och att hitta sätt att komma igång och slutföra arbeten går ju definitivt att jobba med.

Är det skrivandet eller formuleringarna som låser sig? Kan tex diktafon hjälpa?

Tack för att ni engagerar er! Han har nog lite svårt med både ock. Det är ju framförallt att producera text som är svårt. Han har bra ordförråd, stavar bra och läser bra, men han gillar inte utläggningar utan tycker det mesta är svart eller vitt och kan förklaras med en formel...typ och då blir det svårt att föra dialog och måla ut texten. Diktafon är ett ju ett jättebra tips, det ska vi absolut prova!

Jag har haft såna elever, jag kämpar just med en sån (jag undervisar engelska på högstadiet och jobbar i en specialskola). Oftast har det varit elever på autismspektrum som har svårt med det. De skriver korta, avhuggna meningar som dessutom inte hänger ihop. 

Min erfarenhet är att det går att utvecklas och skriva mer. Jag håller just på som sagt med en elev som om ett halvt år ska skriva sin uppsats på nationella proven och som behöver skriva mer än några få osammanhängande meningar. Man kan göra skrivövningar. Han fick göra en bildbeskrivning  och hade då en massa punkter av saker som man kan ta med när man beskriver en bild. Sedan ett lite längre arbete, som innehåller olika delar. Det blev så att han bara skrev några meningar om allt möjligt inom ämnet. Jag fick till slut dela upp dessa meningar, flytta de långt isär och peka ut för honom: Första meningar handlar ju om......  där kan du hitta några exempel, osv.... och de här två meningar handlar om.... det kan du skriva mer om.......

Det handlar om träning egentligen. Har man fått hjälp att göra det några gånger, så kan man sedan också göra det själv. Det handlar ju mycket om att man har sett att det går, och också hur man går till väga, hur man kan dela upp, var man kan skriva mer. Det hade din son behövt träna på, senast under 9:an. Men det kan han fortfarande. Jag tror att det finns skrivkurser, t.ex. på folkhögskolan eller hos något studieförbund. Eller komvux.

Tack AndreaBD! Det var verkligen trösterikt att höra. Jag har sökt på Folkuniversitetet och Medborgarskolan. Det verkar mest vara skrivkurser för dem med författardrömmar. Har du något bra sökord eller benämning på den typ av inriktning jag skall söka efter?

Jag vet inte så mycket mer än du där. Jag har hittills bara jobbat på högstadiet och lite på gymnasiet. Vet inte vad som finns i dem andra skolformerna. Men det går ju att ta reda på. Vad jag säger främst är att det går att lära sig. 

Skrivkurser för såna med författardrömmar KAN ju fungera för din son också. Det hänger ju lite på läraren och det hänger på hur många de är och hur individuellt det kan bli. Man kan ju alltid höra närmare. 

Folkhögskolan brukar ha "skrivkurser" också, men där är de ju mer inriktade på vuxna med olika svårigheter. Folkhögskolan har en speciell pedagogik och jobbar ganska flexibelt. I motsats till studieförbund som snarare riktar sig till vanliga vuxna. 

Gymnasiearbetet är jättesvårt för de med npf-svårigheter, ofta just för att de ska utveckla sina tankar och kunna analysera, inte bara skriva facit. Om din son ännu inte har någon diagnos föreslår jag att ni kontaktar vuxenpsykiatrin och gör en utredning så att ni vet om han har en sådan svårighet.

Gymnasiearbetet ska visa att elever är förberedda för högskolestudier: 

I förberedelserna för högskolestudier ingår att eleven tränar ett erfarenhetsbaserat och vetenskapligt grundat arbetssätt. Det handlar till exempel om att eleven successivt utvecklar förmåga att planera, genomföra och utvärdera arbeten och att ge, beakta och värdera respons. Det handlar också om att eleven utvecklar sin problemlösningsförmåga och lär sig förhålla sig kritiskt och självständigt till källor. I högskoleförberedelsen ingår dessutom att eleven utvecklar sin kommunikationsförmåga, såväl skriftligt som muntligt. När det blir dags att genomföra gymnasiearbetet och visa upp sina kunskaper, ska alltså eleven vara redo och ha med sig de verktyg som behövs. 

www.skolverket.se/download/18.49f081e1610d8875002f93/1517837981645/Introduktionstext%20gymnasiearbetet%20h%C3%B6gskolef%C3%B6rberedande.pdf

Jag föreslår också folkhögskola och att han läser kursen igen men med mer stöd. Om han får en autismdiagnos finns det många folkhögskolor som är inriktade för elever med npf-diagnoser:
www.studentum.se/utbildning/utbildningar-for-dig-med-funktionsnedsattning